Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet.
Job 19:25

Världen idag

Hannah Arendts liv och den banala ondskan

Recension · Publicerad 00:00, 19 nov 2020

Hannah Arendt (1906–1975) blev en internationell celebritet bland intellektuella under sin tid i USA. Som politisk tänkare har hon reflekterat över centrala mänskliga ämnen som godhet och ondska. Därmed blir också förlåtelsen ett viktigt tema för henne. Ann Heberlein har ägnat henne en välskriven biografi med titeln Arendt – om kärlek och ondska (Mondial).

Hannah Arendts liv är en blick rakt in i Europas 1900-tal. Hon föddes som enda barnet i en sekulariserad judisk familj i Königsberg, en stad som först ödelades av brittiska bombningar 1944 och sedan erövrades av Röda armén och införlivades i Sovjet under namnet Kaliningrad. Numera är staden den viktigaste ryska basen för ett angrepp västerut.

Hannah Arendt studerade filosofi för professor Martin Heidegger i Freiburg och blev hans älskarinna. Under hans ledning skrev hon sin doktorsavhandling om Augustinus. Efter Hitlers maktövertagande flydde hon och hennes make till Frankrike, varifrån de lyckades ta sig till USA efter Frankrikes fall 1940. I USA började hennes stora tid.

Ann Heberleins biografi är lika spännande och gripande som en roman, men hon vill mer med den – hon vill också belysa de villkor för våra liv som var viktiga för Hannah Arendt.

För alla i hennes generation var de europeiska judarnas öde 1933–1945 en oerhört skakande upplevelse och en ständigt närvarande fråga: Hur kunde detta ske? Och hur kunde det ske just i Tyskland, Europas kulturellt och vetenskapligt ledande land? Hur kunde det drabba de tyska judarna, som var så väl integrerade och så lojala?

Dessa frågor drev Hannah Arendt att som journalist följa rättegången mot Adolf Eichmann, en av de ytterst ansvariga för Förintelsen. Vad fann hon under de nio månader som rättegången pågick i Jerusalem? Hon fann inte ett monster, inte en brutal människohatare. I stället fann hon en liten prudentlig tjänsteman, som inte visste med sig något annat än att han gjort sin plikt och följt sina instruktioner med bästa samvete.

Upplevelsen av Eichmann födde hos henne den berömda formuleringen Den banala ondskan. Hon insåg att det är inte de brutala missdådarna som är de verkligt farliga i ett samhälle, utan snarare människor som Eichmann – små tjänstemän som gör vad de förväntas göra utan att vilja inse eller ta ansvar för vad de gör.

Ann Heberlein visar att just frågan om ansvaret är en nyckel till att förstå Hannah Arendts liv. Varför blev det så? Ann Heberlein påpekar att Hannah Arendt i sin ungdom läste Immanuel Kant, och Kant är just ansvarets store filosof. Hennes privatliv blev i flera avseenden förvirrat.

Efter kriget återvände hon till Heidegger och försvarade denne intill det osakliga när han med full rätt anklagades för sin nazistiska hållning under Tredje riket. Hennes syn på kärlek och äktenskap var mer präglad av mellankrigstidens lössläppthet i de berlinska och parisiska innekretsarna än av Augustinus, som hon dock skrivit sin avhandling om.

Arendts starka ansvarsmedvetande drev henne att peka på sanningar som många inte ville se. Efter 1945 blev mänskliga rättigheter på nytt viktiga i internationell rätt. Hannah Arendt påpekade gång på gång att föreställningen om mänskliga rättigheter inte räcker; det avgörande är de mänskliga rättigheter vi själva ger varandra. Hon pekade också på att de judiska organisationerna själva hade bistått SS i att identifiera och välja ut de grupper som skulle deporteras till lägren.

Inte nog med det, hon avvisade också tanken på att det tyska folket skulle bära en kollektiv skuld för Förintelsen. En kollektiv skuld lägger nämligen alltid skuld på oskyldiga. Men det var också hennes ansvarsmedvetande som under åren i Paris engagerade henne för arbetet att hjälpa judiska barn och ungdomar till en fristad i dåvarande Palestinamandatet.

Ann Heberleins biografi är både en berättelse om en viktig tänkares livsväg och ett stort stycke europeisk och judisk historia.

Läs också om en hjältemodig svensk judes insats att rädda judar undan Förintelsen på Kulturuppslaget (sid 16–17).

Hon insåg att det är inte de brutala missdådarna, som är de verkligt farliga i ett samhälle.

Litteratur

Författare: Ann Heberlein

Titel: Arendt – om kärlek och ondska

Förlag: Mondial

Mer förskola kan inte lösa språkproblemen

Ledare Det finns i Sverige cirka 520 000 barn i förskoleåldern, alltså mellan 1 och 5 år. Av dessa är alla... lördag 5/12 00:00

Kyrkor i Europa tar strid för mötesfrihet

Corona. Kristna runt om i Europa förbereder sig för ett julfirande utifrån olika förutsättningar. I... fredag 4/12 08:00
E-tidning
Senaste magasinen