Utan jämförelse var Adolf Erik Nordenskiöld (1832-1901) Finlands mest berömde vetenskapsman någonsin. Den entusiasm och beundran som omgav honom kan bara förstås mot bakgrund av det sena 1800-talets förhoppningar om ett ständigt framåtskridande genom naturvetenskapen. Per Wästberg har utförligt skildrat honom i sin nya bok Utsikt från stol 12 (Norstedts). Boken är en serie porträtt av tidigare innehavare av stol nummer 12, och bland dem lyser Nordenskiöld fram som den mest berömde. Han blev ledamot av Svenska Akademien på stol nummerr 12, just den stol som Wästberg själv kom att inta.

Adolf Erik Nordenskiöld föddes i Helsingfors och disputerade också där. Han växte upp på Frugård i Nyland och gick i skola i Borgå gymnasium, där han hade Johan Ludvig Runeberg som lärare. Av honom lärde han sig att utan matematisk begåvning kan ingen bli poet. Själv blev han inte poet; från sin far – Berzelius vän och lärjunge – hade han ett intensivt vetenskapligt intresse. I samband med firandet av Erik den heliges korståg till Finland höll han ett tal, som innebar slutet för hans vetenskapliga bana i Finland.