Artikeln har uppdaterats 21.07.22
För tjugotalet år sedan skrev idéhistorikern Svante Nordin följande rader i Svenska Dagbladet: ”Den intellektuella konservatism som […] har spelat en så framträdande roll i debatten i USA och i Storbritannien, men även i Frankrike och Tyskland, har i Sverige knappast haft någon motsvarighet.”
Det som föranlett den produktive professorn att fatta pennan var utgivningen av en till det yttre anspråkslös, men innehållsligt rikhaltig, tidskrift: Contextus. En krets Uppsalavänner, däribland undertecknad, sökte med detta organ skapa ett periodiskt forum för konservatism i Sverige; genomslaget i medierna blev enormt och för många tycktes tidskriften fylla ett sedan länge upplevt tomrum.
Ett tiotal nummer blev det innan vi tappade orken. Och så stod då denna idétradition på nytt hemlös. Detta sorgliga tingens tillstånd har tills nyligen bestått.
På ett sätt som saknar motsvarighet de senaste decennierna utges sedan ett par år kvalificerad konservativ litteratur i hög takt.
Till publiceringsvågen hör bland annat antologin Samtida röster om konservatism (Svensk Tidskrifts förlag), i vilken sex unga högerintellektuella ger perspektiv på frågor om miljö, arkitektur och frihandel.
Johnsonstiftelsen har bidragit till den idépolitiska förnyelsen genom I konservatismernas tid och marknadsliberala Timbro har nyligen spridit ett par eleganta essäer om originella, och illa sedda, tänkare som svensken Rudolf Kjellén, tysken Carl Schmitt och italienaren Gabriele D´Annunzio.
En dylik utgivning hade knappast varit möjlig för tio eller kanske ens fem år sedan. Nämnas bör även Simon O. Petterssons Svenska konservativa profiler (Realia förlag).
Främst i de senaste årens rad av facklitterära böcker om konservatism står tveklöst juristen och företagsekonomen Jakob E:son Söderbaums mycket grundliga översiktsarbete Modern Konservatism (Recito förlag). Söderbaum har tidigare medverkat som krönikör i Världen idag.
Över ett omfång om 300 sidor, och på grundval av en imponerande beläsenhet, sprider författaren ljus över en ideologi som folkhemssocialister och liberaler för alltid velat förvisa till mörkret.
Bokens disposition är sådan att den första delen (av tre) behandlar frågan om vad konservatismen representerar idag medan den andra fokuserar på de filosofiska rötterna och den tredje söker beskriva ideologins politiska grunder såsom dess människosyn, samhällsåskådning och ekonomiska program.
Författaren förankrar genom en generös notapparat kontinuerligt sina resonemang i tidigare litteratur. Likt en evangelist brinner han av lust och plikt att föra ut budskapet.
Söderbaums bok förtjänar åtskilligt beröm men tål (likt en bättre doktorsavhandling) att tas på sådant allvar att den även blir föremål för en kritisk blick.
Författaren har en heroiserande tendens, i hans över favorittänkare resta Panteon står, i fallande ordning, Edmund Burke, Roger Scruton och Russel Kirk.
Författaren ger uttryck för ett störande monopolanspråk när han i tid och otid talar om den sanna konservatismen. Personligen har jag också svårt för en pedagogisk nit som bitvis ger framställningen karaktär av att vara en kokbok i ideologi.
Till det som bör rättas till i den andra upplagan hör att arbeta bort de ganska talrika upprepningarna och att fullständiga det i dag alltför selektiva personregistret.
Nämnda brister är emellertid få i förhållande till arbetets styrkor. Jakob E:son Söderbaum har gjort vad övervintrade konservativa intellektuella av tidigare generationer såsom Gunnar Unger, Carl Johan Ljungberg, Torbjörn Aronson och för all del jag själv inte mäktat med eller fått tid till att göra – att skriva ett av bredd och djup kännetecknat introduktionsverk.
Genom hans mångåriga arbete med denna volym finns det – äntligen! – ett svenskspråkigt arbete om eftertänksamhetens och försiktighetens ideologi, författat inte av en meningsmotståndare som Herbert Tingsten eller Gunnar Fredriksson utan av en skriftställare som själv är en konservativ.