Det är en behändig bok, på ett sätt lättläst men på ett annat sätt svår. Den förmedlar så många djup och väcker så många funderingar att jag mer än en gång måste gå tillbaka och läsa samma mening om och om igen.

Jag är helt klart positivt överraskad av Stina Oscarssons Det perfekta plåstret (Mondial), vars titel förklaras i en av dikterna. Ibland är det poesi, ibland är det snarare anteckningar, iakttagelser och korta konstateranden. Jag bestämmer mig för att göra hundöron vid varje avsnitt jag vill återvända till, det som sticker ut och berör lite extra.