Som liten grabb sitter han tillsammans med sin pappa på en brygga och fiskar. Pappan lovar en fisketur till havet i jakt på de riktigt stora fiskarna.
Men det blir aldrig någon resa. Pappan dör strax efteråt, utan att Jonathan (spelad av Ignacyo Matynia) på ett bra sätt fått säga farväl. Jonathan bestämmer sig för att Gud inte kan finnas, för han skulle aldrig kunna vara så ondskefull att låta pappan dö.
Där startar Break every chain, en film baserad på en verklig berättelse om amerikanen Jonathan Hickorys väg genom livet.
Den största delen av filmen kretsar kring Jonathans vuxna liv, där det mesta ser ut att gå helt galant till en början. Han uppfyller sin stora dröm att bli polis och får snart ett jobb på en lokal polisstation. Karriären blomstrar. Han får utmärkelser för sina insatser och blir tilldelad en alldeles egen polismotorcykel, vilket gör hans kollegor gröna av avund.
Men polisjobbet visar sig samtidigt bli starten på en lång och nästintill lodrätt nedförsbacke. Det hårda livet som polis tär på honom redan från hans tuffa, första arbetsdag. Att se små barn som fallit offer för rattfyllerister och andra hemskheter bryter ner honom och får honom att bli nästan apatisk i det sociala livet.
Frun kan bara stå bredvid och se på, utan att riktigt lyckas nå fram till honom, samtidigt som de båda själva drabbas av en personlig tragedi, som får än värre följder.
Jonathan Hickorys ”lösning” blir att ta till spriten, och det gör lite ont i magen att se honom sitta och dricka sprit medan han är ensam hemma för att passa sin bara några månader gamla dotter.
Break every chain kan emellanåt upplevas lite tam. Den riktiga nerven, eller en större intrig, saknas på något sätt. Men det är å andra sidan inte det primära i den här filmen. Det här är ett försök att missionera om Gud, och det syftet fyller filmen alldeles utmärkt. Budskapet om förlåtelse, försoning och hopp finns med redan från filmens början. Löftet om en Gud som krossar varenda boja.
Bättre än så kan det väl egentligen inte bli – även om filmen här och var kanske hade behövt en lite starkare skådespelarinsats och lite mer drama.
Break every chain kan egentligen inte stoltsera med att ha ett extraordinärt livsöde att bjuda på, inte något världsunikt som ingen annan har varit med om. Men precis det gör också att filmen går att relatera till. Jonathans tomhet inför alla hemskheter han får uppleva går att applicera i många människors liv, vilket skapar en igenkänning. Det skulle helt enkelt kunna vara ett livsöde för mängder av andra människor, oavsett om man är polis eller inte.
Missionerandet tar sig främst uttryck genom pastorn i Jonathans lokala församling, som försöker få honom att inse att Gud inte är den som har tagit hans pappa ifrån honom, att det inte är Gud som har sänt alla olyckor.
Möjligen hade just Guds del i Jonathans livsvändning kunnat få ett större utrymme. Men som helhet lyckas Break every chain med sitt syfte och bjuder på flera fina stunder och många tänkvärda ord och tankar, inte minst från den kloka pastorn.
