I Francine Rivers serie av kortromaner om bibliska kvinnor, Nådens döttrar, handlar del 2 om den kananeiska kvinnan Rahab/Rachav.

Hon nämns flera gånger i Bibeln, främst i Josuas bok kapitel 2 respektive 6. Men hon nämns även i Hebreerbreet kapitel 11 och i Jakobs brev 2, där hon i båda fallen beskrivs som en troshjälte – vilket är anmärkningsvärt med tanke på att hon som ung kvinna hade försörjt sig som prostituerad.

Rahab bör även vara den kvinna som i Matteusevangeliet kapitel 1 nämns som en av stammödrarna till kung David, och därmed också till Jesus, vår Frälsare.

Rivers, som är en mycket känd och läst amerikansk författarinna, har sedan sin omvändelse i mitten på 1980-talet – mitt i författarkarriären – skrivit ett trettiotal romaner med kristen prägel, och ungefär hälften av dem handlar om bibliska gestalter eller om biblisk tid.

Att skriva om en prostituerad kvinna som levde för cirka 3 400 år sedan i Kanaan är naturligtvis inte lätt. Att ge en trovärdig skildring av henne som en troshjälte (vilket Bibeln lär) måste vara en exceptionell utmaning.

Glädjande nog har Rivers lyckats, på ett strålande sätt.

Varför Rahab, eller som hon kallas i boken, Rachav, blev prostituerad kan ingen av oss veta. Rivers beskriver det som att kungen i Jeriko fått ögonen på henne i unga år och att hennes föräldrar fogade sig i kungens önskemål.

För att få större frihet, och kunna välja sina kunder och ändå behålla kungens välvilja, etablerar hon sig som lyxprostituerad, samtidigt som hon driver en informationscentral åt kungen.

Orimligt? Inte alls – tänk Mata Hari, eller Jeffrey Epstein och det ”stall” av unga flickor, kändisar och makthavare som rörde sig runt honom.

Rachav samarbetar alltså med kungen och hans vaktstyrkor, men i sitt inre lider hon av sitt gyllene fängelse och sin livsstil.

Det som börjar ge henne hopp om ett annat liv är de rykten som hon hör om Israels folk på andra sidan Jordan. Det är därför ingen tillfällighet att de båda spejarna hamnar i hennes hus – hon har inväntat dem och tar själv kontakt med dem.

En av spejarna, en man som Rivers kallar Salma, förbluffas över hennes tro på Israels Gud:

”Salma hade alltid tänkt att det var Josuas och Kalebs tro som hade gjort att de blev uttagna bland alla människor i det utvalda folket. Men en enda kväll tillsammans med en hora från Jeriko hade fått honom att förstå att Gud kunde skriva sitt namn på vilket hjärta han än ville – till och med på en prostituerad kvinna från Kanaan! Någonstans därute i mörkret, på andra sidan Jordan och innanför murarna till en hednisk stad, fanns en kvinna av föraktligt rykte som aldrig hade sett ett mirakel, smakat en tugga manna eller hört ett enda ord från lagen. Och ändå var hennes tro så stark att hon hade hälsat, välkomnat och skyddat dem som kom för att förgöra henne och hennes folk. ’Herren, er Gud, är Gud över både himmel och jord’, hade hon uttryckt” (sidan 65).

Boken slutar inte med Jerikos fall, utan Rachavs familj (som ju också överlevt) får fri lejd och drar iväg. På ett gripande sätt skildrar Rivers hur Rachav vägrar följa med dem.

De israelitiska ledarna prövar henne under ett antal dagar, innan hon genom giftermål kan infogas i Juda stam.

Rachav var en kvinna med ett mörkt förflutet men som Gud gav en ljus framtid – en kvinna av tro. En verklig troshjälte!