Många kan säkert identifiera sig med Linda Berglings första möte med lovsångsväckelsen på 70-talet. ”Lovsången mötte jag första gången i den bönegrupp där jag fick mitt första möte med Jesus” skriver hon i förordet till sin nya bok Den nya sången till Lammet.

Det som senare kom att kallas ”lovsång” växte ur den kärlek till Jesus som blev en naturlig frukt av förnyelsen i den helige Ande genom Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen. Det var till att börja med ett sätt att sjunga enkla texter – ofta bibelord – i en attityd av bön, med eller utan instrument. Lovsången föddes spontant i bönegrupper och hade till att börja med svårt att bli en naturlig del av kyrkans offentliga gudstjänstliv. De enkla texterna och innerligheten i sättet att uttrycka sin tillbedjan upplevdes provocerande.