Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Världen idags ledarskribenter inför 2013

Opinion · Publicerad 00:01, 28 dec 2012

 

Ett nådens och bönens år

Det är något speciellt när ett nytt år står för dörren. Genom nåden kan 2013 bli ett välsignat och gott nytt år. Nyårsafton kan bli både en uppgörelse med och en tacksamhet för det som har varit. Och det kan dessutom bli böner och drömmar in i framtiden. I och med årsskiftet kan vi sätta punkt för de som ligger bakom och börja livet med en ny - eller förnyad - mening. Det kapitel i ditt liv som skrivs under 2013 kan vara märkt av Jesus från januari till december.

Jag skulle vilja uppmuntra dig att våga drömma, bedja och tänka stort inför 2013. Det kostar på och kräver mod att släppa taget om det timliga och kasta sig ut i drömmarnas värld.  Men Gud har i alla tider varit i behov av människor som drömmer större än det som faktiskt är. Om något mer än det vi har sett under 2012 ska formas under 2013 behöver vi tänka större, bedja större, tro mer, förvänta oss mer, sträcka oss längre och våga mer. Vad vill Gud göra under nästa år? Låt oss ha förväntan inför 2013.

Personligen hoppas, tror, ber och drömmer jag om ett nådens och bönens år för kristenheten. Ett år där vi ser på varandra med nåd, kärlek och förbarmande. Ett generöst år, där kyrkopolitiska staket får falla till marken. Men också ett bönens år, där vi får kasta oss på Herren. Många församlingar inleder året med dagar eller veckor av bön och fasta. Det är alltid en god princip att först söka Guds rike. Bönens ande gör att vi drar oss närmare Gud och längre in i det han har förberett för oss som hans folk och för vårt land. Nådens ande gör att vi kommer närmare våra syskon och sträcker oss ut till våra medmänniskor. Närmare Gud och närmare människor. Det är min längtan.

På Världen idag ser vi fram emot ett mycket spännande år. Vi vill vara en kanal mellan himmel och jord, mellan Gud och människor. I allt det vi gör har vi en längtan att få vara en tydlig röst för rättfärdighet och sanning, godhet och nåd. I dagens tidning får du som läsare ta del av nyårshälsningar från våra ledarskribenter. Tillsammans vill vi önska er alla ett välsignat 2013!

Lukas Berggren


Utmaningarna vår möjlighet

Ute är det kallt. Inne är det varmt och ombonat. Vi kan välja vad vi fokuserar på. I granngården satt fyra flickor från ett gymnasium och väntade på mig. De skulle intervjua mig om Livets Ord. Deras lärare hade sagt att jag aldrig skulle gå med på en intervju. De såg rätt glada ut när vi började. Deras frågor förvånade mig. De var positiva, intelligenta och öppna. Skillnaden mellan dessa flickor och deras lärares negativa kommentar var markant. Fokus var verkligen annorlunda.

Så ser jag på det kommande året. Beroende på var du tittar är det kallt eller varmt, öppet eller stängt. Därför är det viktigt att inte ha ett för snävt perspektiv. Det är både varmt och kallt. Det blir både bättre och sämre.
Häromdagen talade jag med en universitetslärare i kyrkohistoria. Sverige är inte ett sekulariserat land, sa han. Vi brukar ju säga att det är det mest sekulariserade landet i världen. Nej, sekulariseringen innebär att statsmakten och det offentliga tar över det som kyrkan brukat ägna sig åt. Så har det varit i flera decennier, menade han. Men nu har det vänt. Nu är det kyrkorna som startar skolor, hjälper de fattiga, de drogberoende, och gör olika samhällsinsatser. Det är en nystart som är lätt att missa i alla negativa trender. Kyrkan är alltså fortfarande mitt i byn, oavsett vad sekulariseringsprofeterna skulle önska.

Vi har vår bästa tid framför oss. Det finns en ung generation som ännu inte hört evangeliet och de är öppnare än sina föräldrar. Unga kristna vill engagera sig mycket mer i moraliska och sociala frågor och göra konkreta samhällsinsatser. Det är mycket lovande för framtiden.
Nyfattigdomen breder ut sig med arbetslöshet och meningslöshet för unga över hela Europa men den kristna tron har svaret, existentiellt och konkret för dessa olyckliga. Kyrkan kommer att få lyfta de fattiga, utmana orättfärdiga strukturer, skapa arbetstillfällen och lindra konkret nöd. Allt under det att vi förkunnar och lever ut evangeliets fulla budskap om förlåtelse, om evigt liv, om att följa Jesus på allvar.
Vi har många utmaningar, för det blåser kallt. Samtidigt har vi enorma möjligheter. Det är varmt i Faderns hus. Låt oss fokusera rätt år 2013.

Gott slut! Och Gott nytt år!

Ulf Ekman


Låt 2013 bli Bibelns år

Jag kommer aldrig att glömma mötet med en kristen broder från Afganistan. När vi satt vid ett bord och samtalade höll han stolt och med vördnad fram en stor grön bok och sade: Det här är en Bibel och den har funnits på mitt språk i tre år! Hans ögon riktigt lyste av hänförelse och glädje när han berättade detta. Hans förhållningssätt gentemot Bibeln var och är att Bibeln är Guds Ord.
Denna syn på Bibeln är den syn den Kristna Kyrkan gett uttryck för när man mycket tidigt i Kyrkohistorien enligt stränga trovärdighetskriterier valde ut vilka böcker som skulle utgöra Bibeln. De böcker som valdes ut var redan i bruk, inte minst i Gudstjänsten och man läste texterna i tron på att de var Guds uppenbarelse till oss människor eftersom man trodde att de var just Guds Ord. Paulus beskriver Guds uppenbarelse genom bibelordet på följande sätt (i 2 Tim. som också blev en del av Bibeln) "Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning".

På samma gång var man naturligtvis medveten om att Gud hade uppenbarat sitt ord och sin vilja genom att låta människor av kött och blod skriva ner bibelordet. Därför var man tidigt medveten om att till exempel olika bibelförfattares stilarter skilde sig åt och att man därför fick en fördjupad förståelse av bibelordet om man satte sig in i varje författares livssituation och livsomständighet som skrev "sin del" av Bibeln.

När vi nu står inför ett nytt år så skulle jag vilja uppmana oss alla att låta 2013 bli Bibelns år! Eftersom Bibeln enligt den kristna kyrkans tro är Guds Ord till oss människor så är den naturligtvis till för att brukas = läsas så mycket som möjligt! Hebreerbrevets författare beskriver hur Guds Ord genom den helige Andes ledning har en suverän förmåga att skapa djupgående förändring i de som vill öppna sina hjärtan för bibelordet: "ty Guds ord är levande och verksamt. Det tränger igenom, så att det skiljer själ och ande, led och märg, och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar."

På samma gång sätter den Helige Ande genom samma Bibelord oss i förbindelse med Guds nåd och just därför målar samma författare (i det efterföljande stycket) upp nådens källa genom att uppenbara att Jesus Kristus är vår store överstepräst som sitter på "nådens tron" som vi uppmanas att gå fram till frimodigt, inte minst när vi i vår svaghet brottas med kamp och frestelser! Vi uppmanas alltså inte att ofta, ofta öppna oss för Guds Ord för att vi förtjänar det, utan för att vi behöver det!

Hans Weichbrodt


Tid att påverka samhället

Under det gångna året har frågan om den kristna trons plats i samhället och i offentligheten aktualiserats på olika sätt. Hösten inleddes med muntliga förhandlingar i Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg, där frågeställningen om kristna människor skall tillerkännas rätten att låta tron få praktiska konsekvenser i sitt arbete eller tvingas "lämna sin tro vid tröskeln till arbetet", prövades. Beslutet kommer ha en avgörande betydelse för hur vidsträckt denna rättighet kommer vara i europeiska länders lagstiftning och rättspraxis i framtiden.

I Sverige är kristen­domen inskriven i grund­lagen och enligt Europa­domstolen är det fritt fram för en medlemsstat att ge särställning åt en religion på grund av den plats den har i statens historia och tradition. Att Skolinspektionen enligt skollagen påbjuder bortrensning av alla kristna inslag i undervisningen på kristna friskolor och i utbildningen vid kommunala skolor har fått långtgående konsekvenser. Adventsuppropet har fyllt en mycket viktig funktion som en kraftig markering mot inskränkningen i religionsfriheten i vårt land.

Kristendomen har genom historien på ett avgörande sätt påverkat vår kultur, våra traditioner, vårt högtidsfirande och utformningen av lagstiftningen. Den kristna tron är avgörande för hur vi respekterar och värdesätter våra medmänniskor, våra gamla, ofödda, sjuka och utsatta. Den utmanar till ansvarstagande, barmhärtighet och kärlek i praktiken.

Ska vi kristna i dag godta att människohandeln, den snabbast växande industrin globalt, varje år skördar miljontals offer genom frihetsberövande, sexuellt utnyttjande och tvångsarbete? Ska vi acceptera att de antisemitiska tendenserna växer i Sverige eller att människolivets okränkbara värde inte respekteras?
Historien har lärt oss att den största tragedin inte är de onda människornas ondska utan de goda människornas tystnad. Låt oss under det nya året inte låta likgiltigheten, passiviteten eller bekvämligheten få oss att tystna. Den kristna tron, vars grundval den västerländska civilisationen vilar på, förtjänar en större plats i opinionsbildningen, den offentliga debatten och i samhället.

Ruth Nordström


Se positivt på framtiden

Sverige har upplevt många års tillbakagång för kristna kyrkan, alltsedan fyrtiotalet. Det har gällt både Svenska kyrkan och de traditionella frikyrkorna. Vi som är obotliga optimister har inför varje år sagt, att nu vänder det. Väckelsen är på väg.

Frågan är om det nu inte är så på riktigt. Regeringen har under senaste året under statsministerns ledning haft en framtidskommission. I en av de slutrapporter som nu kommit från kommissionen har rektorn för Örebro missionsskola, Pekka Mellergård, fått i uppdrag att skriva om den andliga och religiösa utvecklingen i Sverige. Pekka lyfter fram i sin utmärkta uppsats, att forskningen visar att den unga generationen i Sverige visar ett växande andligt intresse. Det verkar som att sekulariseringen har nått botten och nu håller det på att vända. SOM-institutet i Göteborg har frågat svenskarna om hur viktig frälsning är för dem. Mätningarna visar att frälsning har blivit en allt viktigare fråga för svenskar under 40 år. Mellergård påminner också om att det är många fler som är religiöst aktiva än medlemmar i politiska partier, Röda korset, Naturskyddsföreningen eller för att inte tala om organisationer som Humanisterna och RFSL som medlemsmässigt är mycket små organisationer.

Det religiösa landskapet har förändrats radikalt senaste 20 åren. Genom invandringen har vi nu runt 200 000 muslimer i Sverige. Men genom invandringen har vi också fått många nya kristna grupper till Sverige, antalet katoliker har ökat dramatiskt, liksom ett antal olika ortodoxa kyrkor. Den mest påtagliga trenden bland Stockholms kyrkor är att människor med muslimsk bakgrund börjar söka sig till dem.
Mellergård skriver också om betydelsen av att öka kunskapen om Sveriges kristna arv. Att vi nu kan läsa om detta i en av staten utgiven rapport, är en ny signal. Att regeringen låter en aktiv kristen skriva om dessa frågor, bör rimligtvis tillskrivas kristdemokraternas inflytande i regeringen.

Den kristna församlingen i Sverige behöver se positivt på framtiden. Evangeliet om Jesu död och uppståndelse är Guds räddningsplan för världen. Till frälsning och befrielse för var och en som tror. Det är goda nyheter för världen, det är goda nyheter för Sverige. Det bryter igenom. Det är segertider på väg.

Stefan Swärd


Evangelium enligt almanackan

Inför varje nytt år så skaffar vi hemma hos oss en ny almanacka från Alma­nacksförlaget, och gläder oss över vad det står på omslagssidan:
"Vanliga Almanackan för året efter Frälsarens Kristi födelse 2013"
Till och med Almanacks­förlaget vet hur avgörande Jesus Kristus är, hans födelse är navet kring vilken tiden snurrar!
Men tänk vad åren går, att det har gått så många år sedan Kristi födelse... mer än 2 000 år! Det kan ju kanske göra att budskapet om Jesu födelse i Betlehem också verkar avlägset? Då kan du tänka på att för varje år som går så kommer vi ett år närmare Jesu återkomst!
Jesus Kristus är vad man skulle kunna kalla en "coming man"!
Han är alltid den som kommer!
Att komma, är en del av Guds natur!

Han kom i Bibelns olika händelser, han kom till Adam och Eva när de gömde sig för Gud – han hade kunnat välja att gå bort i stället, men han kom!
Han kommer i GT till folk, kungar och profeter. Han kommer i Betlehems krubba som ett litet barn. Han kom till Nasaret, Kapernaum, Jerusalem och så vidare. Det tillhör Guds väsen att komma!

Han kommer i dag och varje dag. Det är inte vi som kommer till honom i första hand – det är Herren som kommer till oss! Han kommer i Ordet, i nattvardens bröd och vin, i bönen och i kristen gemenskap. Han kommer till dig och mig varje dag under 2013! Det kommer inte att finnas en enda dag på det nya året då han inte kommer!

Han kommer tillbaka en gång. Det liv vi lever i tron på Jesus Kristus bara fortsätter, det som börjar här i tiden fortsätter i evigheten. Ett år blir det sista året som Almanackan ges ut, och en dag blir den första underbara dagen på vårt nya liv i gemenskap med den uppståndne Jesus Kristus på den plats, på det sätt och i den boning som han har berett åt oss!
I väntan på den dagen så tar vi emot det nya året 2013 ur Guds händer och beder med Almanackans ord, i det allra första som står under Januari månad 2013, "Giv o Jesu, fröjd och lycka".
Och när hela år 2013 är avslutat – om inte Jesus kommit tillbaka innan dess – så tackar vi Herren med almanackans ord i det som står nederst, under december månad; "Lov, pris och tack ske dig, o Fader käre!"

Berit Simonsson

Antisemitiska åsikter hos visselblåsare

Journalistik. Google svartlistar vissa kristna och konservativa nyhetssidor, enligt visselblåsare. Detta berättade Världen idag och flera andra medier om nyligen....

TV3 kan lära kyrkan om synd och omvändelse

Ledare Sommarens tv-tablåer har som brukligt präglats av repriser. Ett program som har kört mängder med gamla avsnitt är TV3:s Lyxfällan. Egentligen är det...