Valfrihet på undantag

Tyvärr talar regeringen med kluven tunga ifamiljepolitiken. Trots att ett förslag till vårdnadsbidrag nu skickaspå remiss är signalerna från regeringen snarast att vårdnadsbidragetinte bör utnyttjas. Samtidigt införs nämligen en så kalladjämställdhetsbonus som uppenbart motverkar eller neutraliserarvårdnadsbidraget.
Vårdnadsbidraget blir kommunalt, det vill säga attdet införs och bekostas av de kommuner som så önskar. Staten tar ingetansvar för medborgarnas rätt till valfrihet. Däremot satsar statenbetydande summor på att främja de val som man anser att föräldrarna skagöra, nämligen dela föräldraförsäkringen fullständigt lika. Föräldrarsom väljer så vill den borgerliga regeringen belöna med 3000 kronorextra i månaden. Faller då inte talet om valfrihet platt till marken?

Göran Hägglund harsannolikt nått så långt det varit möjligt. Motståndet mot ettvårdnadsbidrag har uppenbarligen varit kompakt hos de partier som gärnatalar om frihet som något viktigt. När det gäller det viktigaste avallt, våra barn, är det dock hård styrning som gäller. Kompromissenkommer inte att ge alliansregeringen de bonuspoäng man så väl behöver.
Isak innebär de båda förslagen att de kommuner som så önskar kan betalade föräldrar som själva vill ta hand om sina barn upp till tre årsålder, 3000 kronor i månaden per barn när föräldraförsäkringen upphöratt gälla, alltså vid ett och ett halvt års ålder. Ytterst få har flerän ett barn i det åldersintervallet. Totalt får alltså en sådan