Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Vad är verklig tolerans?

Opinion · Publicerad 00:01, 31 okt 2012

Nyligen gick tidningen Expressen hårt åt Smyrna­kyrkan i Göteborg. Med tre helsidor, tydlig "puff" på framsidan och bilder på både pastor och styrelsemedlemmar ville man uppenbarligen ge en rejäl känga åt församlingen. Orsaken är att Smyrnakyrkan har nekat medlemskap för en person som har valt att leva i en homosexuell relation och heller inte ansåg det problematiskt.
Rubriken i artikeln var "De får statsbidrag – portar homosexuella". Udden riktas således mot att församlingen får statsbidrag, trots att de "portar" homosexuella. Genom ett citat ur lagen om stöd till trossamfund, där det står att "statsbidrag får lämnas endast till ett trossamfund som bidrar till att upprätthålla och stärka de grundläggande värderingar som samhället vilar på...", vill man tydligen basunera ut att Smyrnakyrkan har fel värderingar för att komma ifråga för statsbidrag. Just den paragrafen har enbart använts för att neka Jehovas vittnen statligt stöd, då med hänvisning till att de inte vill att medlemmarna ska rösta vid val och liknande.
I kölvattnet av artikeln valde förbundet Human­isterna att skicka ut ett pressmeddelande med rubriken "Sluta skattefinansiera människoförakt". En lika obehaglig som väntad reaktion. Som vore detta människoförakt. För den som vill förstå kan det vara värt att bena ut frågan.

För det första bör man skilja på kamp och utlevnad. En person som då och då brottas med homosexuella tankar, men som inte vill leva ut dessa tankar, skulle förmodligen inte vägras medlemskap. Den som däremot lever i ett homosexuellt förhållande och som, enligt artikeln dessutom "starkt drev frågan om acceptansen kring sin äktenskapssyn...", har gjort kampen till ett ideal som vederbörande vill propagera för i församlingen. Det är således inte en fråga om person, utan en fråga om hur personen faktiskt lever och vad denne agiterar för.

För det andra bör man skilja på närvaro och medlemskap. Är det verkligen så att Smyrnakyrkan portar homosexuella? Nej, alla människor är förstås välkomna till församlingens gudstjänster, oavsett hur man lever. Ingen människa ställs på porten. Det frågan gäller är medlemskapet. Om man vill bli medlem i församlingen ställs vissa krav på livsstil. Så fungerar det i fler sammanhang än i kyrkor. Drinkare göre sig icke besvär i nykterhetsorganisationer, aktiva moderater förvägras medlemskap i socialdemokraterna och bibeltroende kristna lär få problem att driva sina frågor i förbundet Humanisterna, om man inte vill låta sig förändras. Inte heller här är det en fråga om person, utan om åsikter och livsstil.

För det tredje bör man skilja på teologi och statsstöd. Det statliga stödet har aldrig varit tänkt att tjäna som en uppmuntran till "bra" teologi. Av det enkla skälet att staten inte ska värdera religioners plus och minus. Själva tanken med stödet är ju att premiera mångfald, i religionsfrihetens namn. Alltför ofta underminerar toleransens väktare den verkliga toleransen. Mångfald blir i stället enfald och åsiktsförtryck. Tolerans innebär ju i själva verket att härda ut med oliktänkande, ha fördrag med andra åsikter än de mest dominanta, att låta olika religioner få finnas, sida vid sida. Kraven på indragna statsstöd på grund av "fel värderingar" är inte ett uttryck för tolerans, utan för förtryck. Toleransen måste per definition omfatta just dem som inte har de för tillfället mest populära åsikterna.
I det här fallet Smyrnakyrkan.

Religionsfrihet, åsiktsfrihet, samvetsfrihet och yttrandefrihet är verkligt grundläggande värderingar i samhället, som förstås – inte minst eftersom de är grundlagsskyddade – bör premieras av staten. Smyrnaförsamlingen i Göteborg har all rätt i världen att undervisa i livsstilsfrågor och att neka medlemskap för den som vill motarbeta deras undervisning. Den som vill verka för mångfald och tolerans bör ju förstås försvara deras rättigheter. Talet om tolerans blir ibland bara ett tillhygge för att stävja oliktänkande. Verklig tolerans är något helt annat.

Prisade evangelister hyser hopp för Sverige

Prisceremoni. För elfte gången har Evangelistfonden delat ut stipendier till Årets evangelister. – Ingen kan ensam förändra hela världen. Men om vi alla vinner en...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...