Statens inflytande över utbildningen av pastorer och präster behöver genomlysas och granskas kritiskt. Den vanliga prästutbildningen sker vid våra universitet, som drivs utifrån en helt annan världsbild än vad som präglar den kristna kyrkan. Våra universitet styrs i stor utsträckning av ett paradigm präglat av upplysningstänkandet, och där all kunskap utgår från människan som måttstock och människans observationsförmåga som riktmärke. Man utbildas till att bli religionsvetare, inte att bli en Guds tjänare, som förkunnar Guds ord. Med automatik tonas de övernaturliga inslagen i kristendomen ned, med en sådan utbildningsmodell.

En kristen världsbild utgår från Gud som skapare av allt. Gud har uppenbarat sig i historien genom Jesus och gett oss en grundläggande kunskap och förståelse genom Guds ord.
Att vara kristen innebär inte att vara oförnuftig eller vetenskapsfientlig. Forskning och vetenskaplig verksamhet hör till Guds grundläggande kallelse till mänskligheten, att förvalta och ta hand om denna planet. Men det är en stor skillnad på att bedriva vetenskap utifrån en ateistisk och inomvärldslig utgångspunkt, och att bedriva teologisk vetenskap med utgångspunkten att Bibeln är Guds ord och att Gud finns och  har talat till oss.

En kristen världsbild och utgångspunkt är ett bredare paradigm än upplysningstänkandet, som har svårt att svara på frågorna om vad som är meningen med livet, varför vi finns och vad som är gott och rätt, och hur vi kan leva så att vi gör det goda och det rätta. En kristen utgångspunkt ger ett helhetsperspektiv på tillvaron. Att bara utgå från människans förnuft och iakttagelseförmåga vid forskning, kan inte ge mer än preliminära detaljkunskaper, som ständigt förändras och verifieras.
Eftersom statliga bidrag är avgörande finansiering vid flera av de frikyrkliga pastorsutbildningarna, brottas de delvis med samma problem som universitetens prästutbildning. Det statliga, sekulära, perspektivet dominerar och blir ett krav för statsbidragen.
Filosofiprofessorn Ingemar Hedenius gick till storms mot universitetsteologin på 1950-talet och lyckades bidra till att rensa ut allt trosinnehåll. Teologin gjordes om till allmän religionsvetenskap. De blivande prästerna skulle utbildas om religion, inte i religion, om kristendomen, inte i kristen tro.

Det är fullt möjligt att bedriva vetenskaplig forskning utifrån en kristen världsbild, och med utgångspunkt att Bibeln är Guds ord och tilltal till oss människor. Utifrån den världsbilden och paradigmet är det fullt möjligt att utifrån en vetenskaplig metod fördjupa bibelstudiet, förståelsen av den kristna tron, och försvaret av den kristna tron. Det finns gott om bra teologiska utbildningar runt om i världen, som bedriver sin verksamhet med en sådan utgångspunkt.
Högskoleverkets kontroll och granskning av de frikyrkliga utbildningsinstitutionerna pressar in även dem i en anpassning till rådande sekulära upplysningsparadigm vid universiteten. Teologiska utbildningar bör framför allt forma lärjungar och kristna ledare, utbilda i kristen tro. Upplysningstänkandet leder oss till att kritiskt ifrågasätta Bibeln. En teologi, som utgår från tron på Bibeln som Guds ord, fostrar profeter som kritiskt kan granska det omgivande samhället.