Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Tacksamhet för att ha en fristad

Opinion · Publicerad 00:00, 20 maj 2013

För att empati ska frodas i ett samhälle krävs också tacksamhet och genuin vilja att ta eget ansvar. Det är två sidor av samma moraliska mynt som aldrig berörs i svensk politisk debatt. Tydligast blir det just nu i integrationsdebatten. Medier och politik demonstrerar stark empati gentemot människor som flyr från sina hemländer.
Men hur är det med tacksamheten för möjligheten att få en trygg fristad i det nya landet? Teaterregissören och statssekreteraren Jasenko Selimovic har satt fingret på detta tabu. Som svar till kulturvänsterns Jonas Khemiri och hans svepande anklagelser i DN om att alla blonda svenskar är rasister skrev Selimovic: "Du säger: jag har inte fått min beskärda del av detta samhälle. Jag säger: jag har inte gett tillbaka tillräckligt till detta samhälle."

Att hävda denna för ett civiliserat samhälle nödvändiga ömsesidiga respekt för varandra möts med hånfyllda påhopp på Selimovic, som han bemöter i SvD: "Spotta inte på min känsla av tacksamhet". Den blir förlöjligad som skriver om människor vars liv räddades för att de fick stanna och dessutom påpekar att de därmed slapp bli våldtagna, inte längre jagas av krypskyttar och inte behöver leva som råttor.
Nej, invandrare ska alltid utmålas som offer för det svenska samhället. Den som inte instämmer stämplas omedelbart som rasist och an-svarig för att nyanlända möter motgångar.
Det gäller inte bara nyanlända. Jag skrev om företeelsen i skriften Svaghetens moral (Timbro) där jag menar att den som intar offerrollen per automatik blir oskyldig som ett lamm, medan andra, de som följer den gamla arbetsmoralen och tar kontroll över sina liv, blir skyldiga och satta på de anklagades bänk. Övergången från arbetsmoral till svaghetens moral stavas rättighetstänkande. I takt med att kraven på fler och fler rättigheter vuxit har varje form av erkänsla gentemot dem som ställt upp försvunnit.

Om någon uppfyller mina rättigheter har jag bara fått vad jag ska ha, jag har ingen anledning att visa uppskattning. Detta socialistiska tänkande står i direkt strid med de kristna värderingar som präglat vårt samhälle och utgår ifrån att alla människor inte bara har samma rätt utan också eget ansvar. Den som gör en insats för medmänniskor bör belönas, inte med pengar utan genom uppskattning, tacksamhet och respekt.
När tacksamhet ersätts av aggressiva rättighetskrav och anklagelser om att man inte fått tillräckligt, är det början på slutet för civilisationen. Samhället slits sönder. Det borde leda till eftertanke.

Dick Erixon
debattör och bloggare

Antisemitiska åsikter hos visselblåsare

Journalistik. Google svartlistar vissa kristna och konservativa nyhetssidor, enligt visselblåsare. Detta berättade Världen idag och flera andra medier om nyligen....

TV3 kan lära kyrkan om synd och omvändelse

Ledare Sommarens tv-tablåer har som brukligt präglats av repriser. Ett program som har kört mängder med gamla avsnitt är TV3:s Lyxfällan. Egentligen är det...