1700- och 1800-talet präglades av samhällsomvandlande väckelserörelser, både i Norden, i England och i USA. I USA brukar man nämna Jonathan Edwards och Charles G Finney som banbrytande väckelsepredikanter. I England John Wesley och George Whitefield. Svensk väckelserörelse från 1840-talet och framåt präglades av lågkyrkliga väckelsen med George Scott och Rosenius i spetsen.
Fanns det något gemensamt drag i väckelseförkunnelsen som vi behöver ta lärdom av i vår tid?
Min bedömning är att väckelseförkunnelsen byggde på reformationens arv, evangeliet var i fokus.
Evangelieförkunnelsens kärna är att peka på syndens allvar, att alla människor är syndare. Vi har alla gått vilse och ingen av oss klarar av att leva upp till de krav och den standard som Gud ställer.
Guds vrede vilar över synden, Gud kan inte ha gemenskap med orenhet och orättfärdighet. Alla människor ska en dag stå till svars för sina liv inför Gud, skapelsens upphovsman och grundare. Vi ska då dömas enligt våra gärningar.
Vi är fast i en rävsax. Vi klarar inte av att inte synda, syndens lön leder till döden och den eviga domen.
Att tona ned syndens och domens allvar, och Guds vrede över synden – då är vi på glid bort från evangeliet. Att hävda att människan är god i sig själv – det är inte en kristen tanke. Är vi goda i oss själva, då behövs inget kors, ingen frälsare, inget evangelium.
Det är bara syndare som kan få nåd, det är bara de som är på väg att gå förlorade som kan räddas. Evangeliet handlar om att Gud ger nåd och räddning åt en förtappad syndare.
Våra goda gärningar, och våra goda ansträngningar, de håller inte måttet inför Gud. All vår egen rättfärdighet är som en fläckad klädnad, skrev Jesaja för 2 700 år sedan.
Evangeliet handlar om att det bara är Gud som kan rädda oss. Det är bara Guds nåd som kan rädda oss.
Men evangeliet handlar inte om att Gud bara förlåter oss, och sätter ett streck över alla våra synder. Så tror Jonas Gardell; Gud bara älskar och förlåter och det behövs inte något offer för våra synder, det är inte ett kors som frälser oss.
Man behöver komma ihåg att synden dödar oss. Man behöver komma ihåg att syndens destruktiva krafter ligger bakom all ondska i världen som krig, folkmord, trafficking, våldtäkter, mobbning, hat, hämnd, girighet med mera. Att Gud bara skulle sätta ett streck över alltsammans vore att helt förbise syndens allvar, och det vore ett hån mot alla de människor i mänsklighetens historia som drabbats av syndens härjningar.
Kristus bar våra synder på korset. Det innefattar att han bar syndens alla konsekvenser på sig, Jesus tog på sig helvetets kval och den död som är syndens yttersta konsekvens. Han dog för att vi skulle få leva. Vi har dött med Kristus för att uppstå med honom.
På korsets grundval, på grundval av det fullbordade verket, kan vi få frälsning, få nytt liv, bli Guds barn och bli rättfärdiggjorda. Det sistnämnda innebär att vi har blivit frikända. Det finns inte längre något att anklaga oss för, därför att Kristus har burit syndens straff i vårt ställe.
Detta är evangeliets budskap, som klart och tydligt behöver predikas för alla människor. Det är evangeliet, och endast evangeliet, som kan rädda oss och ge oss ett nytt liv och ett evigt liv.
Stefan Swärd
twitter.com/stefansward