Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Stefan Swärd: Jesu korsdöd avgörande för vår frälsning

Opinion · Publicerad 00:00, 20 dec 2013

Debatten om Jesu död på korset har varit aktuell under hösten, framför allt inom Equmeniakyrkan. Nätverket för klassisk baptism har ifrågasatt biträdande kyrkoledaren Sofia Camnerins syn på försoningen. På min blogg har jag diskuterat och problematiserat både det Camnerin skrivit i ämnet och hur Roland Spjuth vid Örebro teologiska högskola tagit upp försoningsämnet. Den här debatten är inte ny. På 1870-talet rasade den stora så kallade försoningsstriden i svensk kristenhet. Det var en viktig anledning till varför den evangeliska förnyelserörelsen i Sverige delades i två delar, EFS och Missionsförbundet.

Equmeniakyrkan tog initiativet till en samtalsdag i ämnet under tisdagen, vilket var ett bra initiativ. Jag fick möjlighet att där presentera min allmänprotestantiska syn på försoningsläran, som även helt präglat baptismen och pingströrelsen, den så kallade objektiva försoningsläran. I mitt anförande polemiserade jag framförallt mot Jonas Gardells syn på korset och försoningen. Eftersom synd inte är ett problem i Gardells teologiska tänkande, och inte för Gud, drar han den logiska slutsatsen att korset är betydelselöst för vår frälsning. Jesus behövde varken dö för några synder, eller bära några synder. Gud älskar oss ändå och vi är alla välkomna till Guds himmel, utan något krav på tro eller omvändelse.

Det är få som spetsar till som Gardell gör, men det som präglar nytolkningar av försoningsläran är att korset försvagas och urvattnas, synden blir inte så allvarlig, och inte heller Guds vrede över synden. Och Gud kan väl förlåta oss ändå, varför behövde han offra sin oskyldige son för att kunna förlåta oss? Men Bibeln lär tydligt att Jesu död på korset är avgörande för vår frälsning, och att Jesus behövde dö på grund av vår synd. Vi har alla syndat och saknar Guds härlighet. Vi har alla en skuld inför Gud. Vi har alla brutit mot Guds lag. Och vi förmår inte att göra något för att frälsa oss själva, betala av skulden, eller genom botgöring och goda gärningar försöka bli godkända av Gud.

För att göra detta tydligt belyste jag den skuld inför Gud som människor har som hamnat i grov ondska. Till exempel anställda i nazisternas förintelseläger, våldtäktssoldater i Kongo, folkutrotare i Rwanda eller Kambodja. Hur ska en sådan person kunna få förlåtelse eller bli renad från sin synd? Man har ju inte bara kränkt Gud utan också många medmänniskor. Behövs det inte något mer än att Gud bara förlåter, inte minst med tanke på alla brottsoffren som kräver upprättelse, kompensation och vedergällning?

Svaret är korset – att Gud själv griper in och räddar oss. Han tar på sig skulden och straffet, han tar på sig alla syndens konsekvenser. Jesus blir syndoffret för att rädda världen, Jesus bär det ställföreträdande strafflidandet i vårt ställe, för att rädda oss. Så allvarlig är den mänskliga ondskan att bara Jesu död kan sona skulden. Därför är förlåtelse, nåd och frälsning tillgänglig för alla människor, hur stora synder man än har begått. Det är evangeliet, de goda nyheterna.

Equmeniakyrkans samtalsdag visar på vikten av dialog i dessa frågor, annars är risken stor att vi kritiserar karikatyrer av andras ståndpunkter.

Stefan Swärd
ledarsidan@varldenidag.se

Estoniadrabbade får inte rätt till skadestånd

En fransk domstol säger nej till skadeståndskraven på de företag som byggde och inspekterade olycksfärjan M/S Estonia, uppger AFP. 852 personer omkom...

Politiska experiment – förödande för familjer

Ledare Vi vet att även om det finns en stabilitet och självläkningsprocess inbyggd i det ekologiska systemet så kan balansen rubbas. Ingreppen kan bli så...