I USA har de senaste veckorna en livlig diskussion förts efter PEW Research Centers nya studie om det religiösa landskapet i landet. USA har länge karakteriserats som ett land med en mycket starkare religiositet jämfört med det mycket sekulariserade Europa. Den stora diskussionen bland forskare har gällt huruvida det är USA eller Europa som är undantaget från regeln.
Det uppseendeväckande i den nya studien var att den grupp som inte menar sig följa någon religion har haft en stark uppgång mellan 2007 och 2014, och har gått från 16 till 22 procent. Samtidigt har de historiska kyrkosamfunden gått tillbaka. Katoliker backar markant, och traditionella protestantiska samfund backar än mer. Den andel amerikaner som beskriver sig som kristna uppges ha minskat från 78 till 70 procent.
Förändringarna i studien är anmärkningsvärda, och den måste självfallet vägas mot andra undersökningar för att se i vilken mån resultaten är korrekta. Det finns dock några slutsatser vi vågar dra. Det tycks obestridligt att fler unga amerikaner ställer sig utanför kyrkan. Men det finns samtidigt en gren av kristenheten som avviker från den i övrigt fallande trenden. Där traditionella samfund går tillbaka, står samtidigt den evangelikala protestantismen nästan lika stark som tidigare. De kyrkor som engagerar, tycks vara de som starkt betonar karismatik, bibeltro och en radikal omvändelse. Strömmen går i stället från den katolska kyrkan som på senare år drabbats hårt av pedofilskandaler, samt från liberala protestantiska kyrkor som anpassat sig mer till en sekulär agenda.
Samma utveckling sker för övrigt över hela världen. Generellt kan man säga att konservativa och karismatiska kyrkor går framåt, medan liberala kyrkor backar. I andra studier pekar PEW Center dessutom på att andelen ateister i världen beräknas minska drastiskt fram till 2050. Den självklart sekulariserande trend som vissa opinionsbildare velat lyfta fram, saknar därför stöd i forskningen. Framtiden ligger knappast hos kyrkor som hyvlar ner trösklar och suddar ut skillnader mellan evangeliet och en sekulär tidsanda. Framtiden tycks snarare finnas hos de samfund som frimodigt utmanar sina medlemmar och förkunnar ett utmanande budskap om omvändelse och helgelse.
Den ledande religionssociologen Steve Bruce är en av få forskare som fortfarande håller fast vid teorin att en ökad modernisering ofelbart leder till ökad sekularisering. Han har likväl en viktig poäng i sin beskrivning av processer där religionen förlorar i inflytande. Denna tillbakagång sker inte genom att människor blir aktivt anti-religiösa, utan snarare genom att kyrkan och den aktiva tron mer eller mindre omedvetet hamnar i bakgrunden. Denna utveckling blir tydligare i de kyrkor som anpassar sig till omvärlden, snarare än att utgöra en motkraft.
Bruce liknar sekulariseringens krafter vid en övergiven trädgård som ingen sköter om, och som därför steg för steg tas över av ogräs och vilda arter. Det är en tankeväckande bild, som jag tror i flera stycken är korrekt. Det tycks mig som att både USA och vårt land är i stort behov av hängivna trädgårdsmästare.
Per Ewert
Författare, föreläsare
och samhällsdebattör
ledarsidan@varldenidag.se