Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Foto: Jessica Gow / TT

Ruth Nordström: Feminism eller familism?

Opinion · Publicerad 00:01, 11 jul 2014

Årets politikervecka i Alme­dalen var minst sagt späckad och händelserik. Deltagandet, antal seminarier och debatter och aktiviteten i sociala medier slog alla rekord. Trenderna i år var tydliga: feminism, miljö och främlingsfientlighet/antirasism. Samma trender präglade EU-valet och kommer troligtvis prägla riksdagsvalet den 14 september. Den feministiska rörelsen i Sverige har fått ny skjuts genom feministpartiet Fi och Gudrun Schymans osannolika comeback.

År 2011 lanserade tio tongivande svenska feminister och skribenter en av årets mest omdebatterade böcker, Happy, happy – om att "skilja sig lycklig." Gudrun Schyman bidrar med ett eget kapitel i boken där hon omtalar skilsmässa som ett "framsteg att försvara, särskilt i tider av religiös och politisk fundamentalism som, var för sig eller tillsammans, vill avskaffa kvinnors individuella mänskliga rättigheter och sätta de patriarkala normerna på piedestal."
Enligt Schyman befinner sig Sverige snart i ett "familjefundamentalistiskt träsk" och hon gör mothugg: "Jag har blivit uppmanad att sluta spotta på kärnfamiljen och i stället predika trygghet för barnen. För mig finns det absolut ingen motsättning här. Det jag inte bara spottar på, utan gärna och oavbrutet öser min galla över, är det patriarkala maktmönster som fortfarande, och ibland med dödlig destruktivitet, ligger och pyr i alla våra relationer".

Avskyn för och nedmonteringen av kärnfamiljen, manshatet och föraktet mot "patriarkatet" eller "fadersväldet", det vill säga manliga ledares makt och fäders inflytande inom familjen, är centrala begrepp för radikal­feminister. Den vänsterfeminism som växer i Sverige i dag handlar dock i själva verket om att inskränka kvinnors, mäns, barns och familjers frihet och ersätta den med genusteoretiskt färgat ideologiskt förmynderi.
Sverige behöver ett alternativ. Vi behöver inte mer feminism – vi behöver mer familism. Familister spottar inte på sina medmänniskor med arrogant föraktfullhet utan har insett att fäder och mödrar är livsviktiga – i ett faderlöst och moderlöst samhälle där individualismen och självförverkligandet triumferar över barnens bästa. Familister har insett att livet är skört och dyrbart och att vi behöver vara rädda om varandra. Familister anser att om något har hål kan det fyllas och om något gått sönder, kan det lagas. Familister anser att frihet inte är att följa minsta motståndets lag och leta efter närmaste nödutgång i tider av kris. Familister tar ett djupt andetag och ber om hjälp att söka sig närmare varandra.
Familister värderar familje­ingredienser som ödmjukhet, trohet och överlåtelse. Familister värderar familjens behov högre än sina egna. Familister väljer att stanna tillsammans – för barnens skull. Familister anser att familjen är grunden för barnens anknytning, moral och självkänsla. Familister använder ordet förlåt, för att öppna dörrar, hela sår och stilla gråt. Familister saktar gärna ned på tempot för att hinna se varandra i ögonen och hålla varandra i handen – även på ålderns höst.
Familism är ingen het trend eller fluga. Däremot är den en stabil grund för ett tryggt samhälle och för nästa generation.

Ruth Nordström
twitter.com/ruthnordstrom

Prisade evangelister hyser hopp för Sverige

Prisceremoni. För elfte gången har Evangelistfonden delat ut stipendier till Årets evangelister. – Ingen kan ensam förändra hela världen. Men om vi alla vinner en...

Trettio år i fängelse för ett förlorat barn

Ledare Lagstiftning Trettio år är en lång tid för den som sitter i fängelse. I Sverige är det ett straff som så gott som aldrig utdöms. Snitt-tiden i fängelse för så...