Rädslan för Jonas Gardell är svår att förstå

För knappt ett år sedan läste jag Jonas Gardells bok, "Om Jesus". Nu vid jul fick jag som julklapp pocketversionen av Gardells bok, "Om Gud".
Inom de traditionella kristna samfunden har Gardells sätt att beskriva "sin" Gud och Jesus väckt mycken debattlusta. Många har uttryckt sig positivt, men andra har varit mycket negativa, hårda och dömande. Nu senast i tidningen Världen idag 11 januari i en recension av en bok av Seth Erlandsson.

Jag kan inte begripa vad det är som skrämmer dessa negativa kritiker av Gardell. Jag känner inte Jonas Gardell, men jag har läst hans böcker om Gud och Jesus och lyssnat på en föreläsning av honom.
Jag uppfattar Gardell som en ärligt troende sökare som i tid efter annan från barndomshemmet, i studier av Bibeln och bön har funnit fragment av Gud som skänkt honom visshet och tillit som knutits samman till en övertygande tro på att Gud älskar honom och alla människor.

Varför vill somliga förringa och förnedra hans vittnesbörd om detta? Jag själv avundas hans visshet och engagerande tillit.

Den förvissning om att Gud alltid älskade honom, som Jonas Gardell somnade i när han var sju år, har han själv och andra utsatt för många prövningar. Men i fullt vaket tillstånd vittnar han nu som vuxen om samma förvissning.
Så här avslutar han sin bok, Om Jesus. "Gryningen är gräns för natten. Stranden är gräns för havet. Vilddjuret rasar, för han vet att tiden är kort. Han som de dödade är uppstånden, döden kunde inte hålla honom, han är med oss alla dagar intill tidens ände."

Amen! säger jag. Varför inte ett Halleluja!
Hur många läsare av Dagen och Världen idag, vill förnedra, förringa och förhindra ett sådant vittnesbörd i kyrkor, hem, tågkupéer, föreläsningssalar med flera platser dit Gardells böcker och föreläsningar når fram?

Ingvar Andersson
Tidigare pastor inom Svenska alliansmissionen och missionskyrkan samt fritidsledare i Svenska kyrkan