I spåren efter den skräck och död som militanta islamister spridit i Mellanöstern, i Afrika, och nu senast i Frankrike pågår just nu en högst angelägen diskussion om hur världen ska hantera dessa våldets krafter. Det som förvånar är var skiljelinjerna går.
I sina reaktioner på terrorangreppen i Paris fick välmenande västerländska politiker nära nog slå knut på sig själva för att hålla fast vid mantrat "Detta har inget med islam att göra." Men om vi tittar inom den muslimska världen får vi tämligen annorlunda svar på samma fråga. Sajid Javid, Storbritanniens ende muslimske minister, avfärdade efter Parisattentaten sådana uttalanden som "lata och felaktiga". Al-Azaruniversitetet i Kairo slog också nyligen fast att IS må vara terrorister, men heretiker är de inte.
På flera håll börjar nu starka röster höjas för att de militanta grupperna måste pressas tillbaka. Dessa röster hörs dock inte främst i västvärlden, utan i själva muslimvärlden. I Egypten höll president al-Sisi på årets första dag ett uppmärksammat tal just på Al-Azaruniversitetet. Han gick då med kraft emot den militanta islamismen och beklagade djupt att den muslimska världen på grund av dessa betraktas som en källa till död och skräck i resten av världen. Han uppmanade alla muslimska imamer att överge hatets och våldets retorik, och utmanade världens alla muslimer att gå emot dessa extremister, och gemensamt ställa sig upp och säga: "Inte i vårt namn, och inte i Allahs namn!"
Al-Sisis mod överraskade många, inte minst mot bakgrund av tidigare president Anwar Sadat som mördades av muslimska extremister för att ha slutit fred med Israel.
I Sverige är dock den här formen av officiella avståndstaganden från muslimskt håll förskräckande frånvarande. Den kritik som framförs riktas istället åt helt andra håll. I SvD förra lördagen riktade islamologen Sameh Egyptson skarp kritik mot Omar Mustafa, ordförande i Islamiska Förbundet och Hassan Moussa, generalsekreterare i Svenska Islamiska Stiftelsen för att skicka dubbla och farligt polariserande budskap. Vid intervjuer i arabiska medier har Mustafa anklagat kristna emigranter från Mellanöstern för att attackera svenska moskéer, medan Moussa går ännu längre och beskriver ett "sionistiskt propagandaupplägg" som han menar är början på ett folkmord på muslimer i Sverige.
En sådan aggressiv retorik ger ytterligare bränsle åt hatet mot kristna och judar. President al-Sisis hållning framstår vid en jämförelse som mogen och föredömlig. Han vet exakt vad hotet består i, eftersom hans land har smakat det. Egypten fick under bara ett år med Muslimska Brödsraskapet se hur deras islamistiska styre snabbt malde ner mänskliga och demokratiska rättigheter, och under historiens troligen största demonstration avsattes Brödraskapet sommaren 2013.
Vår civilisation står inför ett allvarligt hot. Om västerländska politiker önskar en framtid där människor och religioner kan leva tillsammans i både öppenhet och trygghet behöver de lyssna till både Egyptson och Egypten. Välmenande tankar är nog bra, men för kloka beslut krävs också att vi först ser och erkänner sanningen.
Per Ewert
Författare, föreläsare
och samhällsdebattör
ledarsidan@varldenidag.se