I helgen samlades världens ledare i München i hopp om att finna en väg att förhindra att Europas hårt upprustande stormakt försöker trasa sönder och bit för bit inta sitt mindre grannland. Det är svårt att blunda för parallellerna till ett möte med samma syfte i samma stad 1938. Den gången gällde det Hitlers krav på att få ta en bit av Tjeckoslovakien i syfte att "skydda" tyskar. Nu i helgen handlade det om Putins ambitioner att fortsätta destabilisera östra Ukraina i syfte att "skydda" ryssar.
1938 reste Storbritanniens premiärminister Chamberlain hem och visade upp den berömda papperslappen, där Hitler hade lovat "fred i vår tid". Folket jublade över den diplomatiska framgången. Winston Churchill, som var nästan den ende som förutsåg att Hitlers löften inte var värda bläcket de skrivits under med, menade att England tvingats välja mellan kriget och skammen. Landet valde skammen, men skulle få kriget, förkunnade han. Så rätt Churchill skulle få.
Det positiva i dag är att de demokratiska ländernas ledare inte låter sig luras av Putins undanglidande manövrar. Ryssland måste hållas ansvarigt för sitt agerande i Ukraina, och trycket mot Putin kan inte släppas efter. Idag onsdag möts nyckelspelarna i Minsk för ett sista försök att nå en förhandlingslösning. Den enda vägen för den fria världens ledare är att tydligt men eftertänksamt fortsätta ett skarpt tryck mot Moskva.
Om detta tryck främst ska vara militärt – som USA:s kongress vill, eller ekonomiskt – som Angela Merkel vill, är en delikat fråga. De ekonomiska sanktionerna biter hårt, och skadar nu allvarligt Rysslands ekonomi och styrka. Samtidigt är det svårt att stillatigande se hur ryska vapen skjuter sönder en självständig stat. Läxan från 1938 lär oss att en härskare med målsättningen att underkuva sina grannar inte kan stoppas enbart via förhandlingar. En öppen hand från den motsatta sidan betraktas inte som en invit till samförstånd, utan som ett tecken på svaghet. Härskare som Putin tycks inte förstå något annat språk än maktens.
Att lyckas kombinera ett kraftfullt internationellt tryck och samtidigt bevara freden är sannerligen inte lätt, och kanske inte ens möjligt. Historiens lärdom säger oss dock att det nu inte är tid att backa. Franske presidenten Hollandes ord i helgen visar allvaret i situationen: "Det här är en av de sista möjligheterna att åstadkomma fred. Om vi inte hittar ett fungerande fredsavtal vet vi vad som väntar. Det kallas krig."
Samtidigt som världens blickar riktas mot östra Ukraina finns andra ledare och grupperingar som engagerat driver på i samma ambition att underkuva och helst utplåna grannfolk och grannländer. Den fasthet mot krigiska regimer utan respekt för mänskliga rättigheter som världen nu visar mot Ryssland behöver självfallet också visas mot de krafter som vill förgöra sina grannar på andra platser på jorden.
Både1938 och 2015 samlades alla de viktiga ländernas ledare i München – utom en, som lugnt satt kvar i Moskva. 1938 spelade Stalin sina kort med sådan kyla att han tio år senare stod som härskare över hela Östeuropa. Gud give att världens ledare idag äger sådan klokhet och mod att Vladimir Putin inte går en sådan framtid till mötes.
Per Ewert
ledarsidan@varldenidag.se