"Det här är en svår konflikt" är en vanlig beskrivning av den just nu högintensiva konflikten i och omkring Gaza. Och det är naturligtvis sant i så motto att en lösning är svår att se. I formuleringen ligger dock en dold förutsättning att det också är svårt att ge ett moraliskt omdöme om konflikten. Den ståndpunkten är dock knappast rimlig.
För på ett moraliskt plan är detta en mycket enkel konflikt. Vi har en demokrati, vars judiska befolkning genom årtusendena har utsatts för exempellösa förföljelser, men som sedan 1948 har en egen stat där de vill få leva i trygghet inom säkra gränser. Mot denna demokrati – med alla brister som demokratier vanligen har – står den islamistiska terroristgruppen Hamas. Den är motståndare till demokrati och mänskliga rättigheter, och vägrar erkänna Israels rätt att finnas. Hamas uttalar öppet sin avsikt att bekämpa staten med våld, och avvisar alla diplomatiska lösningar som är annat än tillfälliga avbrott på vägen mot målet att helt utplåna Israel.
Från den smala landremsa som Hamas kontrollerar har de under lång tid beskjutit israeliska städer, med målet att döda maximalt antal civila. Precis som varje annan stat skulle göra har Israel nu slagit tillbaka, i avsikt att en gång för alla stoppa denna beskjutning. Hamas har dock valt att avsiktligt placera sina raketer och avskjutningsramper bland privatbostäder och sjukhus. Som demokrati väljer Israel då att uttryckligen ombe alla civila att ta skydd innan de slår ut dessa militära mål.
Dessa sakuppgifter är i stort sett oomstridda. Nästan var och en som inte drivs av politisk eller religiös extremism medger också att denna konflikt har en tydlig moralisk slagsida. Eller – som DN:s ledare uttryckte saken tydligt i måndags: "Assymmetrin är total".
Stefan Löfvens enkla och sakliga uttalande på Facebook om att Israel har rätt att försvara sig mot den dagliga raketbeskjutningen följdes dock i kommentarfältet av kraftfulla utfall av antisemitism och ren nazism. Journalister och debattsidor i flera medier har också lagt hård press på Löfven att ta tillbaka sitt uttalande. Sådana reaktioner på ett folkrättsligt ganska självklart ställningstagande pekar på att vissa tycks drivas av andra motiv än enbart en strävan efter fred.
James Bloodworth riktar i tidningen The Independent skarp kritik mot alla de västerländska tyckare som går helt upp i denna konflikt och ständigt ropar kritik mot Israel, men samtidigt struntar i de långt blodigare konflikter där araber dödar araber eller där afrikaner dödar afrikaner. Han skriver: "En stor del av 'omsorgen' om Palestina verkar i realiteten handla mindre om mänskligt liv än om politik och att vilja göra en tjusig gest."
Att avge ett grundläggande moraliskt omdöme om den pågående Operation Protective Edge i Gaza är alltså trots allt ganska enkelt. DN:s ledare i måndags avslutades också med den uppenbara åsikten att omvärlden inte kan kräva att Israel går med på en tvåstatslösning så länge antisemitiska terrorister finns med bland den andra statens ledare.
Det enda rimliga är att världen just nu enigt sluter upp kring det självklara kravet att beskjutningen av Israel måste upphöra för gott, och att det palestinska ledarskapet fullt ut ska acceptera landets existens. Det skulle gagna inte bara Israel, utan också de vanliga medborgare som lider under Hamas islamistiska diktatur. Men om tyckare i väst fortsatt låter andra ställningstaganden stå i vägen för detta kommer Hamas raketer att vara områdets enda ljuspunkter även framöver.
Per Ewert
redaktionen@varldenidag.se