Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Lukas Berggren: Välkommen förändring om kyrkliga avslutningar

Opinion · Publicerad 08:18, 6 aug 2014

I går meddelade utbildningsminist­er Jan Björklund (FP) att regeringen ändrar skollagen. Ett tillägg till paragrafen om "icke-konfessionell utbildning" gör gällande att det i offentliga skolor ska få "förekomma enstaka konfessionella inslag som syftar till att överföra och utveckla traditioner som är en del av samhällets kulturarv". Den mest påtagliga effekten är att det inte längre blir möjligt att tolka skollagen som Skolinspektionen. Det vill säga, som om det vore förbjudet att fira skolavslutning i kyrkan. Det är en mycket välkommen förändring.
Debatten om kyrkliga skolavslutningar har varit långdragen och ofta haft ett löjets skimmer över sig. I en uppmärksammad debattartikel i DN (25/11-2012) med rubriken "Gud får inte vara med när skolan samlas i kyrkan" menade företrädare för Skolverket att religiösa inslag – som bön, välsignelse, trosbekännelse och predikan – på en kyrklig skolavslutning inte gick att förena med skollagens krav på icke-konfessionalitet. Man kommenterade detta med att: "Det kan förstås uppfattas som motsägelsefullt – en religiös högtid utan religiösa inslag. Men med dagens lagstiftning så är det den enda lösningen för att kunna förena skolors vilja att samlas i kyrkan med lagstiftningens krav". Motsägelsefullt var ordet.

Mest märkligt blev det ändå när Skol­inspektionen skulle avgöra vilka psalmer som kunde tillåtas på en skolavslutning. De fick ju inte vara för andliga, utan mer kunna betraktas som enbart en del av vårt kulturarv. Vårt sekulära kulturarv vill säga. Den blomstertid nu kommer passe­rade filtret, eftersom den tydligen var tillräckligt oandlig i myndighetens smak. Skolinspektionen hade förmodligen missat att läsa tredje versen i psalmen, som är en tydlig lovsång till Skaparen. Men man får ha förståelse för att det inte är så enkelt för myndigheter att fria och fälla psalmer.
På grund av all förvirring som varit är det bra att skollagen nu förändras. Så att det blir tydligt att det är tillåtet att fira skolavslutningar i kyrkan. Också med tillbörliga konfessionella inslag. Det gör inte minst livet lättare för landets rektorer, som ofta har kommit i kläm mellan skollag, myndigheter, föräldrar och elever. För faktum är att stödet för kyrkliga avslutningar är massivt. Lagändringen tar därför fasta på folkviljan.

Förslaget till ny skrivelse gör också klart att "deltagandet i sådana delar av utbildningen som innehåller konfessionella inslag ska vara frivilligt". Det är bra. Ingen elev ska tvingas till religionsutövning. Religionsfriheten innebär inte bara frihet till religion, utan också frihet från religion. I Sverige brukar vi vara noga med att påpeka rätten att slippa religion, men vi missar ofta rätten till religion. Den nya skollagen förenar dessa båda perspektiv på ett utmärkt sätt och är därför ett exempel på hur ett pluralistiskt samhälle kan tillämpa religionsfriheten. I respekt för vårt eget kulturarv och våra traditioner, men också i respekt för oliktänkande.

Inte sällan har högljudda ateister använt muslimer som förevändning i skolavslutningsdebatten. Muslimerna får helt enkelt skulden för att ateister inte vill ha kyrkliga skolavslutningar. Argumenten biter väl kanske bättre om man hänvisar till muslimer, snarare än till profilerade ateister. Men argumentet håller inte.
Ett uttalande från Muhammad Muslim Eneborg, imam vid Aisha-moskén i Stockholm, i samband med Björklunds besked är intressant. "Äntligen. Jag har länge tyckt att det har varit ett problem att man ansett det vara ett problem att hålla skolavslutningar i kyrkor. Jag tycker det är en del i vår svenska kultur och varför ska vi ta död på den?". Och han är dessutom trött på att klä skott för ateisterna. "Dessutom, tyvärr, får ofta muslimerna i Sverige bära skulden för detta. Att 'muslimer inte gillar att barnen har skolavslutningar i kyrkan så därför av någon slags omtanke för muslimer ska vi avskaffa det'", säger han till Sveriges Radio.

Lagförslaget ska nu ut på remiss och ett beslut väntas till hösten. Låt oss därför hoppas att en eventuell regeringsombildning inte sätter käppar i hjulet för för­slaget.

Lukas Berggren
lukas.berggren@varldenidag.se

Kristnas kallelse är inte att vara bekväma

Ledare Abortfrågan. Frågan om abort vill inte försvinna. Högljudda diskussioner är ett återkommande fenomen, men sällan med ökad klarhet som följd. Tvärtom är...