Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort.
Johannes 6:37

Världen idag

Kristina Khader Ebada var tre år när hon slets ur sin mammas händer och kidnappades av terrorister från Islamiska staten. Foto: Privat

Lukas Berggren: Terrorister ur ett genusperspektiv

Opinion · Publicerad 00:00, 21 maj 2015

I augusti förra året skrev Nuri Kino en artikel i Svenska Dagbladet (27/8) med rubriken "Tala om för världen att vi blir slaktade för vår tro". Han berättade bland annat om den treåriga flickan Kristina. Hon var enligt uppgift det sista barnet som IS tog från den kristna staden Qarakosh i Syrien, efter att ha dödshotat alla som inte ville konvertera till islam.

"'De stoppade bilen med familjen, de slet Kristina ur mammans armar och riktade en kniv mot hennes hals och krävde att de skulle köra vidare utan henne!' Han fortsätter: 'Mamman slängde ned sig på marken och vädjade till terroristen. Men han hotade med att skära halsen av Kristina, att han skulle döda henne och hela familjen om de inte körde vidare.'"

Så IS tog flickan. Strax efter kidnappningen spreds bilderna på lilla Kristina på den arabiska nyhetssajten ankawa.com. För världen blev hon kanske bara en nyhet i mängden. Men den som är förälder kan försöka föreställa sig smärtan, sorgen, ilskan, paniken, ovissheten som Kristinas föräldrar lämnades med. Och Kristinas egna känslor? Bryskt tagen från sina föräldrar med en kniv mot halsen, kidnappad av ondskefulla terrorister. Vad som hände med flickan sedan vet vi inte. Och vill kanske inte veta. Kristina är bara ett av tiotusentals exempel på fullständiga trauman som människor genomlider i Syrien och Irak. Just precis nu, i denna stund.

Enligt Säpo har 300 personer från Sverige rest till Syrien och Irak för att ansluta sig till islamisterna. Cirka 100 personer har återvänt. Vid ett seminarium på Utrikespolitiska institutet nyligen kommenterade Säpochefen Anders Thornberg situationen så här: "Jag har arbetat inom Säpo 30 år och inom polisen sedan 35 år, och jag har aldrig sett något som kommit med så stark kraft som detta." Det krävs med andra ord kraftfulla åtgärder. Nu.

Allt annat än kraftfull kan man kalla den "strategi mot våldsbejakande extremism" som den röd-grön-rosa majoriteten i socialnämnden i Stockholms stad nyligen klubbade igenom. Den nio sidor långa rapporten är en smärtsam läsning. Särskilt smärtsamt blir det när rapporten avhandlar hur terroristerna ska bemötas vid återvändandet till Sverige. Men man talar inte om terrorister, utan framhåller i stället vikten av att "invånare inte stigmatiseras". Så terroristerna beskrivs som personer som "kommer hem från strider utomlands". Den krystade kanslisvenskan får dessa islamister att framstå som hjältar, närmast värda tapperhetsmedalj.

Så hur ska de då bemötas, enligt politikerna? Rapporten menar att det i "efterperspektivet" är "avgörande med anpassade inkluderande insatser". Här nämns bland annat "stödinsatser och råd, psykosocialt stöd, hälsoinsatser, försörjningsstöd och jobbtorg". Man lyfter särskilt fram vikten av att få med bostadsbolagen för att lösa "boendefrågan". De ska således erbjudas en gräddfil. De ska ägnas prioriterad omtanke. Skötsamma medborgare ska stå tillbaka, så att terrorister kan få förtur.
Politiker i Stockholms stad har alltså suttit och planerat för ett varmt och inkluderande bemötande av dessa terrorister. Samtidigt har terroristerna varit i full färd med att driva människor från hus och hem, våldta, kidnappa, halshugga, massavrätta, tortera. Huruvida någon från Sverige medverkade vid kidnappningen av Kristina vet vi inte. Men blotta tanken provocerar; att tjänstemän i Stockholm har ägnat skattefinansierad tid åt att erbjuda bästa hjälp för eventuella trauman som hennes förövare möjligen kan tänkas ha. Tanken är rent av vämjelig.

Rapporten menar också att "...det är viktigt att i detta arbete beakta ett genusperspektiv." Förmodligen är formuleringen bara en pliktskyldig floskel. Men det lär krävas en avsevärd dos av genusindoktrinering för att så fullständigt missa målet. Genusperspektivet verkar hur som helst inte omfatta Kristina, eller tusentals andra flickor i hennes situation. För om detta talar inte rapporten. Finns det verkligen ingen av dessa politiker som reagerar på det absurda i detta? De prioriterar omtanke om manliga terrorister, som medverkar i sammanhang som sliter sönder livet och framtiden för Kristina och andra små flickor. Ska det föreställa kvinnovänligt?

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren

Tragedin i lastbilen följden av en kollapsad människosyn

Ledare Vi har hört liknande sorgliga berättelser förr. Den här gången slutade den i minst 50 döda kroppar... torsdag 30/6 00:10

Hitta någon att plocka upp

Inför söndag Det var en dag kring jul för ett antal år sedan som vi kom åkande i centrala Lidköping. Det var... torsdag 30/6 00:00

Problematisk respons på skjutningen i Oslo

Ledare Helgens masskjutning i Oslo var en tragedi med två döda och många skadade i vad som framstår som... torsdag 30/6 00:00

Det Brittiska Palestinamandatet firar 100 år – men britterna svek judarna

Israelkommentar Om bara några veckor, den tjugofjärde juli, uppmärksammas en viktig märkesdag i den israeliska... torsdag 30/6 00:00

Ny ledare för Kyrkornas världsråd beskrev Israel som apartheidstat

Israel. Kyrkornas världsråds tillträdande generalsekreterare, den sydafrikanske presbyterianen Jerry... onsdag 29/6 10:00

Senaste nytt

    Regeringen avgår – en utvärdering och en varning

    Israelkrönika Israel går mot nyval, för femte gången på tre år. Och även om parlamentet, Knesset, i skrivande...
    Följ Världen idag i sociala medier