På Gud, vars ord jag prisar, på Gud litar jag och fruktar inte.Vad kan människor göra mig?
Psaltaren 56:5

Världen idag

Lukas Berggren: Sverige behöver betala försvarspremien

Opinion · Publicerad 00:02, 26 mar 2014

Efter det att president Putin och den ryska duman, parlamentet, officiellt förklarat Krim som en del av Ryssland, har landets militära stridskrafter med våld tagit över den ena ukrainska försvarsanläggningen efter den andra på halvön. För att ytterligare befästa den illegala och folkrättsvidriga annekteringen av ett annat lands territorium introducerar Ryssland rubeln som ny valuta, samtidigt som man inför ryska pensioner. Det är ett tydligt språkbruk.
Det är ingen enkel ekvation att lösa för världens politiska ledare. I FN:s säkerhetsråd blockerade Ryssland med sitt veto ett skarpt fördömande av den ryska ockupationen av ukrainskt territorium. Det är naturligtvis bekymmersamt att världssamfundets viktigaste organ, trots röstsiffrorna 13-1 för resolutionen och med Kinas röst nedlagd, lamslås genom det ryska vetot och inte ges möjlighet att agera. Men sådana är de sedan tidigare fastlagda spelreglerna. Det är ett problem i sig, att en ledare som Putin kan få carte blanche för att ansluta Krimhalvön till Ryssland, alltmedan världen passivt ser på.

Så länge Ukraina inte heller tillhör en försvarsallians finns det i dagsläget egentligen inget militärt hinder för Ryssland att fortsätta att lägga under sig fler delar av landet. Fortsatt rysk aggression gentemot grannlandet Ukraina går därmed inte att utesluta. Kreml kan, med samma retorik, fortsätta att åberopa ryskspråkigas påstådda utsatthet i östra Ukraina. Storstäder som Donetsk och Charkiv kan därmed bli offer för en fortsatt illegal ockupations- och annekteringspolitik. Och ingen i omvärlden kan eller vill agera.

De ekonomiska sanktioner som hittills införts är småskaliga och riktade mot enskilda befattningshavare inom politik, militärledning och näringsliv i Ryssland. Att Ryssland i praktiken uteslutits ur den ekonomiskt betydelsefulla G8-gruppen och att dess toppmöte i ryska Sotji ställs in förändrar inte den bilden. Att trappa upp åtgärderna bedöms av de flesta som kontraproduktivt. Europa står, dessvärre, i beroende till energileveranser från Ryssland. Ytterligare ekonomiska sanktioner skulle därför drabba EU-länderna själva lika mycket som Ryssland. Det bidrar till ytterligare passivitet. Samma passivitet mötte de tyska nationalsocialisternas erövringar av Tjeckoslovakien och Österrike innan Andra världskriget. Läget i vår egen världsdel är illavarslande just nu.
För svenskt vidkommande borde det som sker i vår omvärld också få konsekvenser. Klart är att samtidigt som Ryssland har rustat upp, har Sverige rustat ned. Det svenska försvaret har varit en lågt prioriterad budgetpost under lång tid. De bristfälliga anslagen har påtalats av många, även av ministrar. Vi hade för inte så länge sedan en försvarsminister – Mikael Odenberg (M) – som lämnade sitt uppdrag, eftersom han inte kunde ställa upp på de ideliga nedskärningarna i försvarsbudgeten. För Moderaterna har försvarsfrågan tidigare varit en paradgren. Men nu är Moderaterna "nya" och så även de politiska prioriteringarna.

Man måste konstatera att både S- och M-märkta regeringar har varit delaktiga i nedskärningarna. Bland Social­demokraternas potentiella medregenter är försvaret riktigt lågt prioriterat. Miljöpartiet vill till exempel ersätta vårt militära försvar med ett "icke-våldsförsvar". Det finns därför ett givet utrymme för de allianspartier som vill värna vårt lands försvarsförmåga. Inte minst har Kristdemokraterna och Folkpartiet visat att de vill se andra prioriteringar. Det är bra.
I slutet av åttiotalet satsade Sverige ungefär tre procent av BNP på försvaret. I dag är motsvarande siffra 1,15 procent. En förändring kan förstås inte ske över en natt, men vi måste börja gå åt rätt håll. Norge och Danmark, till exempel, satsar ungefär 1,5 procent av BNP på sina försvar. En motsvarande satsning i Sverige vore ett stort steg i rätt riktning.

Satsningar på vårt försvar är att jämföra med att betala en försäkringspremie. Det är onödigt att betala premien om inget händer. Och om man dessutom är "säker" på att inget händer är försäkringspremien att betrakta som bortkastade pengar. Då är nedrustning och satsningar i andra delar av världen bättre investeringar. Det som sker i Ukraina var otänkbart för en liten tid sedan. Att rusta upp tar lång tid, medan det säkerhetspolitiska läget förändras snabbt. Att öka försvarsanslagen, så att Sverige har en rimlig försvarsförmåga borde vara en högt prioriterad fråga. Vi måste börja betala premien.

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren

Var lugn – jordens resurser kommer att räcka till för alla

Ledare Att världens befolkning växer framställs ofta som ett hot mot mänskligheten. Men för oss som tror... torsdag 6/5 00:10

Tänk om värme blev den känsla människor associerar till när de tänker på kristna?

Ledarkrönika I vår församling har vi tre värderingsord som vi håller högt. De tre orden är: varmt, relevant och... torsdag 6/5 00:00

Israel beskylls för apartheid 200 gånger i spridd rapport

Israelkommentar Human Rights Watch (HRW) är en ekonomiskt och partipolitiskt oberoende människorättsorganisation,...
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier