Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Lukas Berggren: Ska vi underlätta självmord?

Opinion · Publicerad 00:01, 21 nov 2014

I boken "Innan jag glömmer bort mig själv", som ges ut av Alzheimerfonden, skriver 60 kända profiler sina egna nekrologer. En av skribenterna är Björn Ulvaeus. Han berättar där om hur han tog sitt eget liv med en pistol "efter moget övervägande".

I en intervju i Expressen häromdagen (18/11) medger Abbaprofilen att texten är ett inlägg i dödshjälpsdebatten. "Han kände en trygghet i att genom vapnet ha herraväldet över sitt eget liv, i ett land där man inte anser att en medborgare ens i sitt fulla förstånd har rätt att bestämma över det fullt ut. En cyanidampull av den typ Göring använde vid Nürnbergrättegångarna hade varit att föredra, men hur får man tag i en sådan?", skriver han bland annat i boken.

Tanken kanske verkar sympatisk. I stället för att någon tar sitt liv med pistol, så vore det väl bättre att samhället ställde upp med en mer anständig metod? Om nu vederbörande ändå har bestämt sig för att den inte vill leva längre. Ulvaeus hävdar i intervjun att "varje civiliserat land bör ha dödshjälp".

Autonomi, eller självbestämmande, är ett vanligt förekommande argument i dödshjälpsdebatten. Borde vi inte ha rätt att själva bestämma över våra egna liv? Jo, så är det förstås. Alla har – oavsett vad vi tycker om det – laglig rätt att ta sitt eget liv. Det kallas för självmord. Men dödshjälp, eller läkarassisterat självmord, handlar om att involvera andra människor i självmordet. Det har ingen rätt till och det handlar heller inte om självbestämmande. Dels är det orimligt att lägga den bördan på en annan människa, oavsett om det är en läkare eller någon annan. Men att öppna upp för dödshjälp påverkar inte bara enskilda individer, utan också andra individer och hela samhällen. Det förändrar synen på människolivet och lägger press på redan utsatta.

År 2013 försökte totalt 8 696 personer ta sitt liv i Sverige. 2 432 av dem var unga människor, mellan 15 och 24 år. Totalt 1 600 personer begick självmord 2013. 176 personer var mellan 15 och 24 år. Statistik i alla ära, men bakom varje siffra ryms många ofattbara tragedier. Inte minst för anhöriga, som lever kvar med både sorg, skuld och frågor om vad de kunde gjort för att undvika katastrofen.

Situationen bland unga är alarmerande. Mellan 2012 och 2013 ökade antalet självmord i den yngsta åldersgruppen (15–24 år) med nästan 20 procent. Antalet självmordsförsök bland yngre har ökat drastiskt de senaste åren. Samhället bör förstås göra mesta möjliga för att förebygga självmord. Föreningen Suicide Zero, som arbetar nationellt för att "radikalt minska självmorden", ger på sin hemsida några tips till politiker som vill engagera sig i frågan. Det handlar om allt från ekonomi och elevhälsa, till stadsplanering och politiska strategier.

En viktig del i det förebyggande arbetet bland unga handlar om att sända rätt signaler. Att det finns hopp, att det finns en utväg, att allt inte är nattsvart även om det för tillfället känns så. Ett införande av dödshjälp vore en signal åt helt fel håll. För vad säger vi till unga, självmordsbenägna människor om vi tillåter dödshjälp? Nog blir budskapet dubbelt om vi å ena sidan förebygger självmord och å andra sidan underlättar självmord. I själva verket skickas signalen till många deprimerade människor, som kanske också känner att de ligger samhället till last, att de borde fundera på möjligheten att avsluta sina liv. Det lägger en orimlig press på en redan svag och utsatt grupp.

Det vi kan lära från andra länder, som har valt att slå in på dödshjälpsvägen, är att den leder till ett sluttande plan. Det som börjar med svårt lidande i livets sista minuter, utvidgas snabbt till andra kategorier. I Belgien har vuxna, med "outhärdligt lidande", rätt till dödshjälp. Som Världen idag tidigare berättat om har från och med i år även svårt sjuka barn samma rätt. I en ledare i Expressen (20/11), som på ett föredömligt sätt tar upp kampen mot aktiv dödshjälp, berättas om en fängslad belgisk våldtäktsman som fick rätt till dödshjälp i september i år. Han ansåg sig vara drabbad av "outhärdligt psykiskt lidande". Vad sänder det för signaler till en ung människa som har fastnat i en depression och ser sitt lidande som outhärdligt? Och hur skulle en ung människa med "outhärdligt psykiskt lidande" som vill ta sitt liv hanteras? Skulle vården förebygga eller underlätta ett självmord?

Samhällets uppgift bör vara att värna livet och hjälpa människor att leva. Dödshjälp kan inte reduceras till en fråga om autonomi. Vi har ett ansvar för varandra och för att värna livets okränkbarhet. Vi människor sitter ihop, vare sig vi vill det eller ej.

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren
ledarsidan@varldenidag.se

Ny ”tv-skatt” kan drabba döda

Politik. Att riksdagen inför en "tv-skatt" utan att samtidigt öka kraven på public service, och som till och med kan drabba döda, väcker stark kritik. En av...

Ideologisk brytning bakom regeringskris

Ledare Förändrat ideologiskt landskap Ideologier är politikens grund. Ändå ansågs allmänt att dessa var överspelade efter Berlinmurens fall. Den liberala samhällsordningen hade segrat,...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...