Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Lukas Berggren: Religionskritik är nödvändig

Opinion · Publicerad 00:00, 27 nov 2014

Frågan om religionskritik har varit i luften de senaste veckorna. Det började med att Marcus Birro twittrade följande: "Köper inte snacket om att 'religioner' är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta." Reaktionerna lät inte vänta på sig. Många av det hotfullare slaget.

Låt oss ponera att Marcus Birro hade fel. Då hade det ju varit på sin plats att någon sakligt argumenterade emot honom. Kanske inte på twitter, för det lämpar sig inte särskilt bra för den sortens debatter, men i något annat sammanhang. Tog fram statistik till exempel, som i så fall visar att han har fel. Men saklighet är knappast ett signum för efterspelet. I stället mordhotas han och tvingas löpa gatlopp i olika sammanhang. Vissa menar till och med att han får skylla sig själv, eftersom han kommer med sådana påståenden. Men i en demokrati borde vi rimligen ha rätt att hävda våra åsikter, även om vi har fel. Sedan när krävs hundra procent rätt i allt för att få vara med i debatten? Det hade varit angeläget att samtala om hur och varför religiös extremism uppstår. Och även ta med frågan hur en persons religiösa övertygelse inverkar.

Men ponera i stället att han hade rätt. Vad är i så fall problemet med att någon konstaterar fakta? En del av de mer nyanserade reaktionerna gör gällande att man inte ska klumpa ihop alla muslimer. Även om han nu skulle ha rätt, menar man, så borde han inte säga det eftersom han sårar en massa fredliga människor. Men han klumpar inte ihop alla muslimer. Han konstaterar att den största delen av den religiösa terrorismen i världen har någon form av koppling till islam. Det säger inget om hur flertalet muslimer är. Det säger bara något om vilken religion flertalet av de religiösa terroristerna bekänner sig till.

Lek med tanken att någon skulle twittra något liknande om kristendomen. Hävda att den största delen av världens religiösa terrorister bekänner sig till kristen tro. Hur skulle då kristna reagera? Jag hoppas vi skulle bemöta påståendet sakligt och argumentera emot. Visa att det inte stämmer. Och om det nu skulle stämma, hoppas jag att varje kristen av god vilja skulle ta avstånd ifrån terrorism i kristen tappning. På samma sätt borde vi förstås förvänta oss att varje muslim av god vilja tar avstånd ifrån terrordåd i islams namn. Vi har alla, oavsett religionstillhörighet, ett ansvar att sopa rent framför vår egen dörr.

"Men det var inte smart att skriva så!" Nej, det är möjligt. "Många muslimer blir upprörda!" Ja, det är också möjligt. Men det finns en fara i att låta reaktionerna styra över vad någon får säga. Man kan tycka att det var olämpligt att skriva så, men man bör i samma andetag stå upp för rätten att skriva just precis så. Om inte, bygger vi ett samhälle där de som reagerar mest och skriker högst sätter agendan. Då är det inte de fredliga som vinner, utan de mest militanta. Detta oavsett vad man har för ideologisk etikett i pannan. Det pris vi alla får betala för yttrandefriheten är att vi ibland upplever oss sårade. Så det stora problemet i sammanhanget är inte vad Marcus Birro skrev. Det stora problemet är de avskyvärda reaktionerna, som till och med innefattade ett antal mordhot.

Det är väsentligt att varje demokratiskt samhälle, med grundlagsskyddad religionsfrihet, också tillåter religionskritik. Som kristna måste vi tåla att vår tro, våra värderingar och våra handlingar blir kritiserade. På samma sätt bör vi förvänta oss att muslimer och andra tål att bli kritiserade. Det är nämligen så en demokrati fungerar. Det är ett märkligt faktum att samma folk som applåderar när kristen tro ifrågasätts (vilket är helt i sin ordning) blir upprörda när någon ifrågasätter islam. Religionskritik innebär väl att vi får lov att kritisera alla religioner, inte enbart en av dem?

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren