HERRENS namn är ett starkt torn, den rättfärdige skyndar dit och får skydd.
Ordspråksboken 18:10

Världen idag

Lukas Berggren: Klarar vårt land av oliktänkande?

Opinion · Publicerad 00:00, 2 okt 2015

Under veckan har en rättegång i Jönköpings tingsrätt rönt stor uppmärksamhet. Den omtalade barnmorskan Ellinor Grimmark har stämt landstinget, efter att ha blivit nekad arbete på tre sjukhus och dessutom blivit fråntagen sin studielön. Detta av en enda orsak; hon vill inte medverka vid aborter. Hon åberopar därför sin mänskliga rättighet – samvetsfrihet. Men trots återkommande rapporter om stor brist på barnmorskor får hon inte arbeta i Sverige.

Inte på grund av brist på duglighet eller arbetskapacitet, utan som hon själv uttrycker det: ”Jag har sagt att jag kan jobba dubbla pass, men då vill jag rädda liv, inte ta liv.” (Aftonbladet, 30 januari 2014)

Ibland framförs ju argumentet att det skulle innebära problem i planeringen, om inte alla barnmorskor kan tänka sig att medverka vid aborter. Men vid de muntliga förhandlingarna i veckan framkom det att frågan knappast kan reduceras till ett planeringsproblem. Vi berättar i dagens tidning att Margareta Berggren, som är tidigare vårdenhetschef på länssjukhuset Ryhovs BB-avdelning, aldrig har haft problem med samvetsömma barnmorskor, trots sina många år som chef. Som det står:

”Det har gått alldeles utmärkt, sa hon och menade att det handlar om planering”. För den som vill, går det uppenbarligen att lösa de potentiella praktiska problemen. Och med tanke på bristen på barnmorskor borde rimligen viljan finnas.

Ett annat argument som ofta framförs är att patienter, som kommer för att göra abort, skulle riskera att bli kränkta om de mötte en barnmorska som har betänkligheter inför en abort. Men frågan är om inte det omvända förhållandet, där en abortbejakande barnmorska möter en livsbejakande patient, är betydligt vanligare?

Hur många är de föräldrar, som efter en ultraljudsundersökning där det framkommit att barnet har en kromosomavvikelse, har fått frågan om de vill göra abort? Detta trots att de, alldeles oavsett eventuella kromosomavvikelser, är helt inriktade på att föda sitt barn. Är det verkligen allvarligare om någon ”riskerar” att tänka till inför en abort, än om någon som vill föda sitt barn i stället skulle uppmuntras att göra en abort? I båda fallen riskerar patienter att möta en person som tänker annorlunda än de själva.

Om frågan skulle handla om planering borde kravet på planerande förmåga läggas på det aktuella landstinget. I en situation där vården skriker efter barnmorskor är det inte rimligt att arbetsvilliga och kompetenta barnmorskor stängs ute. Kanske landstingen då borde fortbildas i planering? Om frågan i stället skulle handla om risken för kränkningar, borde rimligen abortbejakande barnmorskor vara ett lika stort problem som livsbejakande dito. I båda fallen riskerar patienter att kränkas. Den kvinna som vill föda sitt barn borde väl ha samma rätt att slippa kränkningar, som den kvinna som vill genomföra en abort?

Men frågan handlar varken om planeringsproblem eller risk för kränkningar. Den handlar om en barnmorskas rätt till sitt samvete. Att döma av reaktionerna i samband med rättegången är en barnmorskas önskan att få rädda, men inte släcka liv en irriterande nagel i ögat. Inte minst för de mest hårdföra abortförespråkarna. Aftonbladets ledarskribent,

Daniel Swedin, ägnar en hel ledarkrönika åt att ta ära och heder av både Ellinor Grimmark och av hennes ombud, Ruth Nordström. Under rubriken ”Tokhögerns abortkamp är fullfjädrat rättshaveri” raljerar han och skriver bland annat: ”De kallar det ’samvetsfrihet’.” Som om samvetsfrihet vore Grimmarks eget påfund.

I själva verket är samvetsfriheten stadgad i Europakonventionen, som är svensk lag sedan 1995. Orsaken till Europakonventionen var att politikerna, i ruinerna efter Förintelsen och andra världskriget, såg ett behov av en samvetets ventil. Nazisterna stod för en ideologisk forcering och få vågade höja sin röst mot barbariet. Nu ville man garantera att människor skulle få möjlighet att lyssna till sina egna samveten och inte bara flyta med strömmen.

Inte minst i frågor som gäller liv och död. Man ville helt enkelt skapa utrymme för oliktänkande i väsentliga frågor. På aftonbladska skulle det väl kunna kallas för att ”gilla olika”. Det är denna samvetsfrihet rättegången i Jönköping handlar om. Klarar vårt land av att hantera oliktänkande, eller vill vi tvinga med alla i vår tids ideologiska forcering?

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren 

Koalitionsbildande – ett spel Netanyahu behärskar bäst av alla

Israelkommentar Formellt sett börjar koalitionsbildandet nästa vecka, men i praktiken har den pågått sedan den dag då Benjamin Netanyahu utlyste nyval i december. Nu...

Trollkonstnären Netanyahu

Det israeliska valet är över och resultatet blev som förväntat en seger för högersidan. Netanyahu lyckades till och med leda Likud till att bli det...

Judisk ortodox lärarinna blev populär på arabisk skola

Hon heter Ital Levy och är en ortodox judinna som undervisar i hebreiska. Det som är speciellt är att hon gör detta på en arabisk skola i Umm...