Vid förra årets kyrkomöte i Svenska kyrkan beslutades att ”kyrkostyrelsen ska uppmuntra stiften att genomföra hbt-certifikat på Svenska kyrkans arbetsplatser”. Detta efter en motion från Irene Gustafsson (Socialdemokraterna i Svenska kyrkan).
I förra veckan offentliggjordes förstudien och där framkommer att certifieringen inte kommer kunna ske i samarbete med RFSL. ”RFSL avser inte att hbt-certifiera arbetsplatser i Svenska kyrkan med sin certifiering. De motiverar detta beslut med att de inte certifierar ideologier och menar att en certifiering av en arbetsplats i Svenska kyrkan skulle kunna missuppfattas som en certifiering av Svenska kyrkans bekännelse och lära”, står det att läsa i förstudien.
Svenska kyrkan har alltså velat ha RFSL:s hjälp, men det fanns inget ömsesidigt intresse. Skälet är intressant: man vill inte riskera att det uppfattas som att man certifierar Svenska kyrkans bekännelse och lära. När frågan var uppe för diskussion under förra hösten meddelade RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund att en certifiering med nödvändighet skulle få teologiska konsekvenser. ”Det finns ju inslag i religiösa skrifter som används som argument mot hbt-personer till exempel. Då får vi diskutera om det i så fall innebär att vi får säga att i och med den här certifieringen så önskar vi att ni inte citerar de här avsnitten i Bibeln”, sade hon då till Sveriges Radio.
Trots detta har det tydligen funnits ett intresse från Svenska kyrkans sida. Motionären själv, Irene Gustafsson, var väldigt tydlig med att en avvikande uppfattning i synen på utlevd homosexualitet skulle omöjliggöra en certifiering: ”Nej det går det inte att bli [certifierad] om man tycker det är synd.”, sade hon till Världen idag efter kyrkomötets beslut förra hösten.
Det är tragiskt att RFSL ska behöva avvisa Svenska kyrkans invit. Faktum är att Svenska kyrkans egen ledning borde inse det orimliga i att en organisation som RFSL – med en syn på sexualitet som står i bjärt kontrast mot Bibelns syn – ska överpröva kyrkans bekännelse och lära. Det är ytterligare ett tecken på den djupa identitetskrisen inom Svenska kyrkan. Man slipar varje tänkbar tröskel för att vinna den omgivande kulturens bifall. Allt och alla får plats, utom möjligen de bibeltroende. För samtidigt som trösklarna slipas för somliga, är det inte särskilt högt i tak för andra grupper inom samma kyrka. Så sent som i våras hängdes präster med en mer konservativ bibelsyn ut i Uppdrag granskning. Då var de ledande företrädarna inte beredda att slipa en enda tröskel. I stället sänktes taket. Prästerna hängdes ut med kyrkoledningens goda minne.
Nu ska hbt-certifieringen ske med egna krafter, möjligen med lite konsulthjälp från RFSL. Problemet kvarstår därför. Att kyrkan ska vara en öppen plats för varje längtande människa är angeläget. Men i mötet med längtande människor behöver också den kristna tron vara tydlig. Det är svårt att tro att det är öppenheten för homo-, bi- och transsexuella människor som är orsaken till certifieringen. Det är nog snarare den utlevda sexualiteten som man vill ge sitt erkännande. När kyrkan ser som sin uppgift att certifiera synd, i stället för att predika förlåtelse från synd, så har hon gått snett.
Det positiva i sammanhanget är att Svenska kyrkan rimligen sparar en massa pengar nu. För RFSL är hbt-certifieringarna nämligen en riktigt god affär. Normaltaxan för en heldag med någon av organisationens föreläsare är 20 000 kronor plus moms. RFSL säger på sin hemsida att en hbt-certifiering för en grupp på 25 personer brukar kosta 100 000 kronor. För att hbt-certifiera en organisation i Svenska kyrkans storlek, med kanske 25 000 anställda, skulle den totala kostnaden därför bli runt 100 miljoner kronor.
Vi får väl tro att Svenska kyrkan inte lägger lika mycket pengar på en egenhändig hbt-certifiering. Kanske kan man använda pengarna man sparar till att sprida evangeliet i stället? Det evangelium som inte handlar om att certifiera synd, utan om att det finns en person – Jesus Kristus – som vill förlåta varje människas synd. Vi har ju som bekant alla syndat och är därför i avsaknad av Guds härlighet, oavsett hur vår brottningskamp ser ut. Detta vore väl något att stilla bedja om i juletid.
Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren