Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Stockholms moské och Katarina kyrka på Södermalm i Stockholm. Foto: Dan Hansson / SvD / TT

Lukas Berggren: En ny blandreligion?

Opinion · Publicerad 00:01, 25 sep 2015

I dag berättar vi om att Stockholmsbiskopen Eva Brunne ska ha velat att krucifixet i Sjömanskyrkan i Stockholm skulle bäras ut. I stället skulle en indikation, som anger böneriktningen mot Mecka, införas i kyrkan. Saken ska ha framförts när biskopen mötte Sjömanskyrkans styrelse och händelsen återges av prästen Patrik Pettersson på bloggen kyrkligating.blogspot.se Syftet ska, enligt bloggen, ha varit att göra kyrkorummet "tillgängligt för andra trosbekännare."

Patrik Pettersson förklarar det själv som att det måste handla om socialdemokratisk kyrkopolitik. "Det verkar som att partiet vill att Svenska kyrkan ska bli och vara någon form av interreligiös paraplyorganisation.", skriver han bland annat. Partiet, ja. Det socialdemokratiska. Det parti som är störst och mäktigast i kyrkomötet. "Det gestaltar ganska tydligt en politisk idé om kyrkan som någon form av diffust religiös organisation i vars hägn 'de religiösa' av olika slag ska samlas, gärna under parollen 'religionsdialog.'", fortsätter Patrik Pettersson.

Tanken att samla alla religioner under ett och samma tak kan förstås vara frestande ur ett politiskt perspektiv. "Så slipper vi alla religionsbråk och jämförbart elände", kanske en och annan folkvald tänker. I stället för att religionen blir en åtskiljande faktor, blir den en förenande faktor. Kanske är det så man resonerar. Resultatet blir en ny blandreligion, där allt och alla får vara med så länge ingen hävdar sin egen särart, utan låter sig samlas under paraplyet.

Att en och annan politiker vill driva utvecklingen i nämnda riktning är väl en sak. Men att kyrkans män och kvinnor lånar sig till detta vittnar om ett bristande självförtroende och en svag identitet. Den här händelsen uppmärksammas bara några veckor efter att fem domkyrkopräster gick ut på DN Debatt (19/8) och menade att Svenska kyrkan borde öppna upp för andra religionsuttryck. Specifikt genom att upplåta diverse församlingshem till muslimsk fredagsbön.

Vi befinner oss i en identitetskris i det här landet och dåligt självförtroende verkar vara en folksjukdom. Den skenande sekulariseringen, i både kyrka och samhälle, har inneburit att vi inte vet vilka vi är längre. I vår vilja att vara öppna och toleranta överger vi vår egen identitet. Vi ser det i alla möjliga sammanhang. I rädsla för att framstå som intoleranta (och det är det absolut värsta man kan vara i vårt land) vågar vi inte hävda vår egen särart. Så i stället för att biskopar och andra predikar Jesus med frimodighet, funderar man på att montera ner krucifixet och i stället indikera böneriktningen mot Mecka. Det är fattigt. Mycket fattigt.

Den kyrka som ger sig till den nya blandreligionen kommer inte ha någon framgång. Det är en återvändsgränd. När Petrus och Johannes ställs inför Stora rådet i Apostlagärningarna 4:12 förkunnar de Jesusnamnet klart och tydligt, med stort självförtroende. "Hos ingen annan finns frälsningen. Inte heller finns det under himlen något annat namn, som givits åt människor, genom vilket vi blir frälsta." Petrus och Johannes skulle förmodligen bli dömda som djupt intoleranta om de hade predikat samma budskap i vårt land, och i vår tid. Men som kristna har vi inget annat namn än Jesus att förkunna. Så i stället för att skruva ner Jesus och bära ut honom, behöver vi hålla fram honom och lyfta upp honom.

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren

Trump väntas prioritera religionsfrihet framför klimatmöte

FN. Om klimatmålen i Parisavtalet ska nås måste mer göras – och fortare. Nu samlar FN:s generalsekreterare till ett peppande toppmöte där nio så kallade...

Likt Daniel bör vi vägra kompromissa

Ledare En högintressant och högaktuell bok i Bibeln är Daniel. Profeten Daniel var verksam under perioden 605–539 f Kr. Han är ett stort föredöme för oss...