Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Lukas Berggren: En antropologisk revolution

Opinion · Publicerad 00:02, 24 sep 2014

Vi lever i en tid då synen på det mest grundläggande i tillvaron – livet, sexualiteten, familjen och äktenskapet – förändras i snabb takt. Idéer som tidigare i historien har torgförts av radikala grupper på ytterkanterna har fått fäste i kultur, media och politik, så att de framställs som politisk mittfåra. Vad verklighetens folk ute i stugorna tycker och vad svensk kulturelit tycker och förmedlar är där­emot inte alltid (eller ens ofta) synonymt.

Redan 1917 förmedlade Alexandra Kollon­taj, övertygad feminist och folkkommissarie i den ryska kommunistregeringen efter oktoberrevolutionen, sitt recept för den feministiska revolutionen. Det handlar om saker som att stifta en lag som upplöser äktenskapet, att legalisera abort, att skapa sexuell frihet för ungdomar, att legalisera homosexualitet, att integrera kvinnor i produktionsprocessen och att uppfostra barn i kollektiva, statliga institutioner. I ett tal av den tyska sociologen Gabriele Kuby, som hölls vid International Forum on Large Families and the Future of Humanity i Moskva nyligen, och som även återges i nyhetsbrevet LifeSiteNews, beskrivs något av detta.
Tankegodset från Kollontaj var emellertid alltför revolutionärt (!) på den tiden och vann därför inte gehör i det kommunistiska partiet. Hennes idéer fick däremot genomslag i den vänstervåg som svepte genom Europa på 60- och 70-talet. Måltavla var den så förhatliga "borgerliga kärnfamiljen". Slagord som "Make love, not war" kännetecknade den sexuella revolutionen. Många sexpartners och lösa relationer blev ett politiskt redskap.

I vår tid har Kollontajs idéer fått nytt bränsle och paketeras inte sällan i termer av genusvetenskap. Idéerna har sina främsta företrädare i den feministiska rörelsen och i hbtq-rörelsen, både i Sverige och Europa. Det handlar dels om att säga att "all sexualitet är bra sexualitet". Äktenskapet blir det redskap som används för att bekräfta att alla samlevnadsformer är lika bra. Men det handlar också om att "göra upp med förlegade könsstereotyper". Man och kvinna är föråldrat, nu är vi alla "hen". Könet är inte längre en biologisk realitet, utan kan vara något annat utifrån en social eller juridisk definition. Vi definierar oss själva, lite hur vi vill. Alla är vi oskrivna blad.

Gabriele Kuby talar om en "antropologisk revolution" och att denna revolution har fem hörnstenar. Att eliminera faderskap och moderskap, att beröva familjer möjligheten till försörjning, att legalisera abort, att införa homosexuella äktenskap (inklusive adoption och konstgjord befruktning) och att sexualisera barn genom obligatorisk och omfattande sexualundervisning.
Bakom allt detta finns en ideologisk agenda. Men ideologi har förklätts till "vetenskap" och anledningen därtill är väl helt enkelt att ge de ideologiskt färgade tokigheterna akademisk tyngd. Det biter väl bättre så, får man anta. Men det blir aningen ironiskt ändå. Vi förväntas, utan invändningar, svälja den sorts idéer som de ryska revolutionärerna uppfattade som alltför revolutionära. Ja, mer än så. Vi förväntas betrakta dem som vetenskap, bortom all ideologi. Tala om revolution.

Frågan är vad responsen blir på den här agendan. Blir det tystnad? Blir det en lätt axelryckning? Ska vi avfärda frågorna som sidospår? Eller ska vi kanske presentera en alternativ väg? En väg där barn ges rätt till sin mamma och pappa, där ekonomiskt och moraliskt stöd ges till familjer, där äktenskapet mellan man och kvinna uppvärderas, där livet skyddas från befruktningen till den naturliga döden, där barn och ungdomar får redskap för att kunna leva i äktenskap och familj.

I Sverige har den antropologiska revolutionen kommit långt, kanske längst i världen. Sett som enskildheter kan många av de förändringar som genomförts tyckas små. Och den som protesterar blir därför betraktad som bakåtsträvare. Men sammantaget är förändringarna revolutionerande. De förändrar något i grunden. De förändrar synen på människan. Sådana förändringar borde vi inte ta lätt på.
Nu lanseras till exempel förslag på insemination för ensamstående, på månggifte, på ett tredje juridiskt kön och på att barn ska kunna ha fler än två juridiska föräldrar. Förslag som passar perfekt in i den antropologiska revolutionen. Vi får säga som revolutionärerna – upp till kamp! För sanning och mänsklig värdighet.

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren

Ny ”tv-skatt” kan drabba döda

Politik. Att riksdagen inför en "tv-skatt" utan att samtidigt öka kraven på public service, och som till och med kan drabba döda, väcker stark kritik. En av...

Ideologisk brytning bakom regeringskris

Ledare Förändrat ideologiskt landskap Ideologier är politikens grund. Ändå ansågs allmänt att dessa var överspelade efter Berlinmurens fall. Den liberala samhällsordningen hade segrat,...

Ringrostig på engelska? Här är tipsen

Språk. Do you understand this? Bra, men du kanske känner dig lite ringrostig och upplever att din engelska har haft bättre dagar. Språkforskaren Pia...