Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar.
Hebreerbrevet 10:24

Världen idag

Ledarskap i stället för åsiktsmaskiner

Opinion · Publicerad 00:00, 7 jan 2013

De flesta partier kommer att ha stämma eller kongress i år. Man kommer att avhandla en oändlig mängd av detaljfrågor. Plånboksfrågor. Symbolfrågor. Partiaktiva tror att dessa har betydelse för väljarna, men ärligt talat hur många åsikter kan vi som väljare hålla reda på? Och hur avgörande är ett ja eller nej till det ena eller andra? Jag känner ingen som låter enskildheter avgöra partival.
Ändå är partierna totalt fokuserade på att bygga den åsiktsmaskin som ska vinna valet åt dem. Jag tror denna tokiga fixering beror på att vi i svensk politik glömt ledarskapets roll. Politik handlar inte bara om att spruta ur sig detaljerade åsikter om allt. Politik handlar om att presentera en samhällssyn där några kärnvärderingar blir tydliga och där en agenda presenteras som stärker värderingarna i samhället.

Jag läser just nu lite litteratur om hur republikanerna och det konservativa perspektivet kom tillbaka i amerikansk politik genom Ronald Reagan 1980, efter nära 50 år av "New Deal" och "Great Society".
Återkomsten började med att William Buckley startade tidskriften National Review 1955. Skälet till att han lyckades var att han 1) stod för tydliga grundvärderingar i stället för anpassning till vänstern och 2) använde en inkluderande ton där han gärna tog debatt med alla. Det innebar att han kunde föra samman kristet konservativa på landsbygden med libertarianer i städerna, det som blev Reagans plattform. Man talade om "Reagan democrats".
Jag vill påstå att de som vill få folk att stödja det egna partiet inte bara måste ha skarpa värderingar utan också finna vägar att inkludera, i och för sig inte helt kompatibla åsikter, men där det ändå finns beröringspunkter som är större dem sinsemellan än en gemenskap med regleringsivrande statskramare till vänster.

Politik idag handlar mindre om vilka åsiktspaket man presenterar. Det finns inga avgörande reformer att kräva och bygga, utan mest en svällande statsapparat att förvalta. I ett sådant läge blir kärnvärderingar och hur man lever upp till dem i sin dagliga politiska gärning, avgörande.
Det är vad man som politisk ledare gör på basen av sina värderingar som räknas, mer än värderingarna i sig.
Buckley sa något i stil med att värderingarna är tidlösa, men hur de omsätts i politik är fråga om pragmatism. I Sverige har borgerlig pragmatism alltid varit lika med att anpassa sig till socialdemokratisk politik.  Det är grundbulten i Nya Moderaternas taktik. Man förvaltar det rådande. Så behöver inte pragmatism tolkas.

Buckley visade att om man håller sig till några avgörande kärnvärderingar (i amerikansk tappning från 1955 om makten till människor istället för till staten och kompromisslös antikommunism gentemot Sovjet) kan man bygga allianser med väljargrupper som annars inte alls har något gemensamt. Jag skulle vilja se mer strategiskt tänkande i Buckleys öppna, nyfikna anda, än plitande på program som trots allt bara är ord på papper. En stor utmaning skulle vara att visa på mjuka vägar ut ur högskattesamhället. Frivilligt ansvar i föreningar och församlingar skulle bli ett intressant vägval att utröna. Vilket parti vågar leda en idédebatt med dessa höga ambitioner?

Hagia Sofia kan åter bli moské – domstol ska avgöra

Turkiet. Det turkiska Statsrådet meddelade på torsdagen att de inom 15 dagar kommer att ta ställning till en... söndag 5/7 09:00

Hit kan svenskar åka i sommar

Resor. Nu har utrikesdepartementet lättat på sin avrådan om icke nödvändiga resor. Men se upp –... söndag 5/7 06:00

Sommarsoffan live-intervjuar OM:s grundare

På måndag kan svenskar ställa frågor till missionsorganisationen OM:s grundare, evangelisten George... lördag 4/7 18:00

Vi behöver inte springa tills vi spyr.

Ungkrönika Ungkrönika. Jag har ofta svårt att göra saker till hundra procent. När jag spelade innebandy aktivt hade jag en... lördag 4/7 00:00

Kan vi synda utan att förlora frälsningen?

Mot väggen Kan en pånyttfödd kristen synda utan att förlora frälsningen? /Linda