Världens tredje största nyhetsbyrå, AFP, ägnade häromdagen en större artikel till att beskriva den växande antisemitismen i Malmö. Nyheterna om att svenska myndigheter uppenbarligen inte förmår att stoppa ökningen av brott mot judar i landets tredje största stad har nu nått långt utanför Sveriges gränser. Tidningar och medier över hela världen har nu beskrivit Sveriges tillkortakommanden.
Under år 2010 och 2011 polisanmäldes totalt 44 antisemitiska brott i Malmö. 2012 hade antalet nästan tredubblats till hela 60.

Svenska medier är inte tysta. Flera nyheter lyfts upp och man kan läsa intervjuer med somliga som drabbats. DN har i åtskilliga artiklar lyft antisemitismen och beskrivit hur det judiska livet i Malmö minskar för varje år. Den judiska kvinnan som GP nyligen berättade om, Sara, vill inte längre sova hemma efter att flera gånger fått sin dörr nedklottrad med davidsstjärnor.
Ändå skiljer sig den svenska rapporteringen från den utländska. När utländska nyheter väljer att lyfta fram fakta som är relevanta för att förstå orsaken till den ökande aggressiviteten mot judar, så lämnar de svenska artiklarna ofta mycket att önska. I AFP:s gedigna artikel förklarar man att var tredje Malmöbo är född utomlands och en judisk kvinna klargör att  ”i Malmö är det unga muslimska killar som är problemet; det måste sägas. De kommer från länder med rasistiska, antisemitiska tv-program.”

På vilket sätt tar myndigheterna krafttag för att inte bara ”motverka” utan helt enkelt stoppa brotten mot judar i Sveriges tredje stad? Hur har medel som ”dialog” och ”ökad medvetenhet” fungerat i en stad där vare sig ambulanser eller brandkår längre kan köra in i vissa stadsdelar utan poliseskort?
Om det dessutom stämmer, som uppgifter i media gör gällande, att inte ett enda antisemitiskt hatbrott som anmälts lett till en fällande dom, så är det en skandal i sig. Frågan är om det finns någonting som är så skadligt för att komma till rätta med problemen som att brott inte får någon påföljd?
Att somliga dessutom inte vill se hur allvarligt läget är, underlättar inte heller. Åtskilliga svenska politiker och journalister har med rätta angripit den ökande antisemitismen i Ungern och Jobbik-partiets antisemitiska propaganda, medan de tiger om Malmö. Men var har judar det svårast, i Malmö eller Budapest?

Enligt den Judiska världskongressen uppgår antalet judar i Budapest, med 1,7 miljoner invånare, till mellan 30 000 och 100 000 och staden har ett mycket livaktigt och synligt judiskt kulturliv. I Malmös tidigare stora judiska församling finns nu 600 medlemmar kvar.