Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Hälsoklyftor och ”status”

Opinion · Publicerad 00:00, 13 apr 2012

De som bor i förmögna Danderyd lever i snitt tre år längre än de som bor i betongförorten Skärholmen, rapporterade Vetenskapsradion i påskhelgen. I Malmö skiljer det nästan sju år mellan dem som bor i olika bostadsområden.
Programledaren summerade studier av brittiske folkhälsoprofessorn Michael Marmot: "Ju lägre status en tjänsteman hade, desto sämre hälsa. Och sambandet gällde inte bara för risken att få hjärtsjukdom utan också för andra dödliga sjukdomar som till exempel cancer. Liksom för mindre allvarliga sjukdomar och psykisk ohälsa."
Svenske sociologen Denny Vågerö säger i programmet att "resurser och tillgångar bestämmer i hög grad människors hälsa". Men lägger snabbt till: "som genomsnitt – de individuella variationerna är enorma. Men om man tittar på grupper är det på det sättet."

Det är så typiskt att public service fastnar i ett trångsynt värdenihilistisk perspektiv där endast det materiella räknas. Marmot har myntat begreppet statussyndromet för att beskriva hur viktig materiell ojämlikhet är för människors ohälsa och kortare livslängd.
Men är det verkligen bara synliga och mätbara skillnader i livssituationer som avgör vår livskvalitet?
Jag skulle vilja se en studie som kartlägger de "enorma" variationerna inom de olika kollektiv som så klumpigt har undersökts. Hur ser hälsan ut för den lågavlönade som har en trygg familj runt sig och lever i givande sociala gemenskaper? Jämfört med exempelvis en högavlönad karriärist som försöker döva sin ensamhet i det glamorösa utelivets ytliga lyxmarkörer?

Indirekt erkänner Marmot att det inte är ojämlikhet i plånbokens tjocklek som avgör. Utlösande för ohälsa är den skadliga stress som orsakas av bristande kontroll över det egna livet. Att vara bidragsberoende på en hög ekonomisk nivå skulle alltså inte förbättra hälsan eftersom man fortfarande är i en situation av totalt beroende av de sociala myndigheternas välvilja. Att inte försörja sig själv är ju själva kvintessensen av att vara utan kontroll.
Marmot erkänner också att jobb är en väsentlig psykosocial faktor som avgör dina möjligheter att delta i samhället. Att den lågutbildade har svårare att få nytt jobb vid arbetslöshet än en välutbildad är därmed en bidragande orsak. "Att bli av med jobbet kan vara livsfarligt", säger Marmot.

Javisst! Men detta har inte med olika inkomstnivåer i sig att göra. Margaret Thatcher demoniseras i vetenskapsradion som en ond politiker eftersom hon vägrade att höja bidragen. Men bidragen ändrar ju inte de arbetslösas kontroll över sin försörjning. Vetenskapsradions reportage blir helt utan logik när man gör vetenskapliga studier och statistik till (vänster)ideologi.
På en punkt håller jag dock med. Det är inte bra om sociala klyftor vidgas. Det leder till att sammanhållningen i och lojaliteten med samhällsgemenskapen urholkas. Men jag lägger helt andra värderingar i orden. För mig handlar det inte om att utjämna det ekonomiska utfallet, utan att skapa bästa möjligheter för alla att sträva framåt mot en bättre tillvaro. Och då syftar jag i minst lika hög grad på social gemenskap som ekonomiska resurser.

Dick Erixon är
debattör och bloggare.

Trump väntas prioritera religionsfrihet framför klimatmöte

FN. Om klimatmålen i Parisavtalet ska nås måste mer göras – och fortare. Nu samlar FN:s generalsekreterare till ett peppande toppmöte där nio så kallade...

Likt Daniel bör vi vägra kompromissa

Ledare En högintressant och högaktuell bok i Bibeln är Daniel. Profeten Daniel var verksam under perioden 605–539 f Kr. Han är ett stort föredöme för oss...