Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er ska också ni älska varandra.
Johannesevangeliet 13:34

Världen idag

Fråga om bidrag och medkänsla

Opinion · Publicerad 00:00, 15 jul 2013

Sedan arbetsmoralen började fasas ut ur svensk mentalitet har synen på godhet och empati förändrats. I stället för att själv ställa upp för medmänniskor, handlar godhet om hur stora bidrag politiker utlovar. Denna tankemodell har ställt till det rejält.
Höga bidrag för att inte jobba, tillsammans med höga skatter på arbete för att finansiera bidragen, gjorde det lönsamt att inte jobba och inte försörja sig själv. Sverige hamnade i en ond spiral som urholkade statsfinanserna. Alliansen vände på detta genom att skärpa reglerna för bidrag, samtidigt som jobbskatteavdrag har gjort det mer lönsamt att arbeta.
Men en som inte är nöjd är förre statsminist­ern Göran Persson (S), som i en sommar­intervju för DN ogillar utvecklingen: "Bristen på empati och bristen på socialt engagemang är en väldigt besvärande omständighet för den ekonomiska politiken", säger Persson.

Men är det verkligen högsta formen av socialt engagemang när bidragsavin från staten dimper ner i brevlådan varje månad? Och är högre krontal på avin det enda tecknet på empati i ett samhälle? För mig framstår det mer som social isolering att sitta och vänta på bidrag. För mig tyder upplopp i förorter mer på vanmakt och sysslolöshet, än brist på bidrag.
Jag tycker att vi, som finner mer vägledning i kristna värderingar än i socialismen, måste bli bättre på att lyfta fram att empati och socialt engagemang handlar om gemenskap mellan människor, inte i första hand om materiell standard. Ett varmt samhälle handlar om att alla ska kunna finna sin roll i gemenskapen och bidra till den snarare än att med mössan i hand vänta på bidrag från "generösa" politiker.
När det gäller statlig regleringsiver har liberalt tänkande vunnit framgångar. Göran Persson erkänner när det gäller bostads­bygg­ande att vi har "för stora standardkrav på de lägenheter vi bygger" och att de i och för sig goda ambitionerna har resulterat i att alldeles för få bostäder byggs.

När det gäller konflikten mellan marknadsekonomi och planekonomi har liberalismen segrat. På det socialpolitiska området behöver politik­ens relation till människorna genomgå samma urladdning.
Visst har staten en viktig roll att fylla genom att sätta upp ramarna. Men när staten trampar in och vill detaljstyra orsakar den mer skada än nytta. Människorna måste få utrymme att lösa sin vardag på olika sätt. Genom föreningsliv, församlingar och folkrörelser kan då empati, tillhörighet och gemenskap skapas som betyder mer för människorna än statlig empati genom bidragsutbetalningar.

Dick Erixon
debattör och bloggare

Tvåfrontskrig krävs för att stå emot dödshjälpsvågen

Ledare På europeisk nivå faller nu skymningen när det gäller frågan om eutanasi. Hitintills är det fyra... onsdag 14/4 00:10

Har du någon som ber för dig?

Vardagskrönika Min morfar flyttade till himlen när jag var elva år. De sista åren var han svag av sin sjukdom och... onsdag 14/4 00:10

Ett osannolikt men avslöjande samtal med en jordansk chaufför

Israelkommentar Att verkligheten och rapporterna från Israel sällan stämmer är vi här i Israel vana vid, men ibland...
Podcasts
Följ Världen idag i sociala medier