Vad är det som händer i Egypten?
Den frågan har många ställt sig under veckan som gått, och med viss rätt kanske. Samtidigt kan man tycka att det är lite märkligt att så många är så förvånade. Det har pågått våldsamheter i Egypten en lång tid – faktiskt ända sedan starten av den "arabiska våren", som vissa verklighetsfrånvända journalister fortfarande kallar det. Det som började som en demo­kratisträvan i januari 2011 spårade ganska snabbt ur till en strävan efter islamistiskt styre, signerad Muslimska brödraskapet.

Det är naturligtvis inte rätt att den egyptiska militären nu dödar hundratals anhängare till Muslimska brödraskapet, och de globala fördömandena mot våldet är helt korrekta. Men medan svenska tidningar nu skriver sida upp och sida ner om MB-anhängarnas utsatthet, har det våld som Muslimska brödraskapet själva står för, och uppmanar till, fått ytterst lite spalt­utrymme. Hade det inte varit för de sociala medierna, och privata twittrare och bloggare som lyft frågan om Muslimska brödraskapets systematiska slakt av kopter, hade det förmodligen fått ännu mindre.

Att svenska medier, och politiker, är så ovilliga att lyfta den globala kristendomsförföljelsen, beror på att synen på kristna är färgad av att kristendomen i vårt eget land är majoritetsreligionen. Kristna kan helt enkelt inte vara utsatta och förföljda – eftersom de inte är det i Sverige.
Det är naturligtvis ett häpnadsväckande naivt och trångsynt perspektiv, men ack så typiskt svenskt. Det som gäller i Sverige ska med automatik gälla även i resten av världen, och om det nu visar sig vara fel så låtsas vi att det regnar eller tar till alla medel för att omforma verkligheten efter rådande konsensus. Som Sveriges Radios Lotten Collin, åkte till Nigeria för att göra ett program om den religiösa konflikten i landet – och passade på att anklaga en kristen man för att vara islamofob.

Det kan naturligtvis finnas kristna i Nigeria som skulle kunna påstås vara det. Islamofobi är inte enbart ett påhitt som används för att miss­tänkliggöra islamkritik – utan en religionsfobi som också är verklighet för många. Men frågan är om en person vars släktingar slaktats av den islamistiska terrorgruppen Boko Haram verkligen kan anklagas för "fobi" (ogrundad rädsla) över huvud taget. Och kanske är det dags för svenska journalister och politiker att öppna ögonen och försöka ta in det faktum att resten av världen inte alltid ser ut som Sverige. Det skulle göra underverk för nyhetsrapporteringen – framför allt för sanningshalten i den.