Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Dick Erixon: Med hopp om mindre lidande 2016

Opinion · Publicerad 00:01, 28 dec 2015

Det år som nu närmar sig sitt slut har varit dramatiskt för oss i Europa eftersom Mellanösterns konflikter nu tycks sprida sig till våra breddgrader. Det obeskrivligt barbariska våld som riktas mot civila i den muslimska världen är inte nytt, men en ny sorts uppgivenhet tycks spridas i denna del av världen. I takt med att en allt mer extrem islamism breder ut sig har många slutat tro att livet kan komma att bli bättre och då hägrar Europas välstånd på andra sidan Medelhavet.

Detta faktum gör Europa till en än värre fiende i islamisternas ögon. Europa står för den frihet islamisterna hatar och vill förgöra. Därför ökar terrorhoten. Antalet återvändande syrienkrigare är nu så stort att ingen säkerhetstjänst kan hålla koll på dem alla. Nya terrordåd som det i Paris är att vänta. Det är vår nya verklighet.
Bakom våldets framgångar står paradoxalt nog fredsrörelsen i väst. När västmakter ingriper för att stoppa folkmord och avsätta diktaturer rycker "fredsrörelsen" alltid ut för att protestera och kräva stopp på krigsinsatserna. Men när mindre demokratiska stater som Ryssland krigar i egoistiska och nationalistiska syften, då är "fredsrörelsen" passiv och vänder bort blicken.

Fredsopinionen tycks kapad av vänsteraktivister som inte står upp för västvärldens värderingar om frihet, pluralism och demokrati. Man drivs i stället av ett sorts självhat som borde diskvalificera dem som trovärdiga röster i samhällsdebatten. Men tack vare medierna är det i stället dessa fredsaktivister som leder och styr vad regeringar i väst vågar och inte vågar göra till förmån för mänskliga rättigheter utanför väst.

Kanske börjar ändå vissa medieröster inse det orimliga i det som kallas fredsrörelsen. I Expressen skriver Johannes Forssberg att fredsaktivisterna är tysta när Putin bombar. Putin kan alltid lita på att fredsvänner i väst kommer att försöka urskulda rysk aggressivitet. Fredsrörelsens blindhet inför allt som inte västvärlden kan lastas för är en stor tillgång för mindre demokratiska delar av världen.

Putin använder nu terroristbekämpningen som täckmantel för att få omvärlden att i tysthet acceptera såväl den ryska ockupationen av Krim som diktatorn Assad i Syrien. Här skulle en högljudd fredsrörelse kunna göra skillnad. Men då ryska bomber faller urskillningslöst över den civila oppositionen i Syrien blundar de så kallade fredsvännerna. De bidar i stället sin tid för att åter kunna angripa Amerika och demokratins förkämpar i världen.

Om ledande medieaktörer inte gått i fredsaktivisternas ledband under Irakkriget hade inte trupperna behövt dras tillbaka av president Obama. Då hade Irak kunnat fortsätta utvecklingen till demokrati i stället för att, som en följd av USA:s tillbakadragande, bli ett maktvakuum som Islamska staten kunnat utnyttja. Då hade inte terrorismen fått fotfäste i Syrien. Då hade inte miljoner människor behövt fly från sina hem.

Man kan säga att "fredsrörelsen" och den retorik som dominerat medierna bär ett inte obetydligt ansvar för att 2015 blev ett krisernas år. Jag hoppas vi i väst ska agera klokare under 2016 så att människors lidande kan minska.

Dick Erixon
debattör och bloggare
ledarsidan@varldenidag.se

Rätt ska vara rätt om mänskliga rättigheter

Ledare Det talas mycket om mänskliga rättigheter i dag. Det är bra. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna har precis firat 70 år, och de 30 punkter...

Nytt projekt: Trampar på spannmål för ökad skörd

Forskare i Lund undersöker om spannmålsskörden kan bli större om grödorna trampas ner. På ett försöksfält utanför Lomma trampas sädesstråna...