Den liberale författaren Fredrik Segerfeldt tar i Expressen (25 september) död på vänsterns myter om att "ökade klyftor" i form av större inkomstskillnader ligger bakom Sverigedemokraternas framgångar. Han jämför 18 västeuropeiska länder och får fram följande:
I gruppen med små inkomstskillnader har hela sju av nio länder invandringskritiska/främlingsfientliga partier i parlamentet. I gruppen med stora inkomstskillnader är det bara tre av nio länder där sådana partier är representerade i parlamentet. Sambandet mellan "klyftor" och invandringskritiska partiers framgång är alltså det motsatta mot vad vänstern hävdar.

Det är också fel att påstå att lägre skatter skulle skapa missnöje som gynnar partier som SD. Detta framgår om man på samma sätt jämför de offentliga välfärdsutgifterna som andel av BNP i de 18 länderna med framgångar för partier liknande SD. I den grupp som har störst välfärdsstater har sex av nio länder sådana partier i parlamentet, mot endast fyra av nio i gruppen med mindre välfärdsstater. Återigen är sambandet det omvända.

I den svenska debatten behöver vi med andra ord slita oss loss från vänsterns ideologiska världsbild, eftersom den skapar förvirring och felslut. Vi måste skilja på att vara solidariska och generösa som människor och den roll som politiken i staten kan spela. Självklart har vi som människor en moralisk plikt att ställa upp på dem i vår omgivning som har det svårt. Här ger kristendomen ovärderlig vägledning för oss som enskilda personer.

Men i stat och politik gäller en annan logik. Detta eftersom staten använder tvångsmakt för att beskatta folket och upprätthåller lagarna med våldsmonopol. Om folket ska acceptera detta tvång behöver ett samhällskontrakt upprättas, där medborgarna byter skyldigheter mot rättigheter. Redan 1600-talsfilosoferna John Locke och Thomas Hobbes konstaterade vikten av att upprätthålla balans mellan rättigheter och skyldigheter för att undvika kaos och anarki.

Och vad innebär det när dagens politiker ger rättigheter till dem som enligt domstolsbeslut ska lämna landet, det vill säga de "papperslösa"? Då får dessa personer rättigheter till sjukvård och välfärd, utan att behöva betala skatt och utan att behöva följa svensk lag. Varför ska vi andra betala skatt för välfärden och följa lagarna om vissa slipper?

Politikerna anser att de är generösa, men om staten bryter mot samhällskontraktet orsakar de missnöje som ger ökat motstånd mot exempelvis invandring. Det är förklaringen till att de samband som Segerstedt visar. Och till det svenska valresultatet.

Dick Erixon
debattör och bloggare
ledarsidan@varldenidag.se