Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Att definiera antisemitism

Opinion · Publicerad 00:01, 24 maj 2013

Judehatet har en tvåtusenårig historia i Europa. Begreppet antisemitism myntades av tysken Wilhelm Marr 1879, för att ge judehatet en mer "vetenskaplig" prägel i likhet med de -ismer som då tävlade om européernas gunst, såsom socialism, liberalism och nationalism. Före emancipationen av judarna i Väst- och Centraleuropa, under första hälften av 1800-talet, var judehatet eller judeföraktet främst präglat av religiösa föreställningar mot judendomen av ersättningsteologisk typ. Från 1800-talets mitt fylldes det religiösa judehatet på med rasistiska tankegods. Trots emancipationen och nedmonteringen av ghettona och en omfattande integration, assimilation och till och med konvertering av många judar, fortsatte antisemitismen att utgöra en stark kraft i Europa. Detta utnyttjades av populistiska politiker. Rasismen var "tidsandan" och påverkade politiken, vetenskapen och samtalstonen i Europa under nära 100 år och ledde till historiens värsta folkmord, under andra världskriget.

I dagens Sverige och trots förföljelserna i Malmö, är förståelsen av antisemitismen inte så självklar som man skulle kunna tro. Ytterst få åtalas, än mindre fälls för antisemitiska brott, det vill säga hets mot folkgrupp – mot judar. Åklagarna lägger ner vad som verkar vara solklara fall i "brist på bevis". Detta trots förekomsten av både klassisk antisemitism och en antisemitism som använder sig av Israel som förevändning för att manifestera sitt judehat. Relevant är därför att ta del av hur EU definierar antisemitismen. Förutom självklara uttryck för hat, förakt och kollektivt skuldbeläggande, behandlas även exempel på hur antisemitismen manifesterar sig i förhållande till den judiska staten – Israel.  De är:
• Förnekelse av det judiska folkets rätt till självbestämmande, till exempel genom påståendet att staten Israels existens utgör en rasistisk skapelse.
• Tillämpning av dubbla måttstockar genom att kräva ett agerande av Israel som inte förväntas eller krävs av någon annan demokratisk nation.
• Användning av symboler som är förbund-na med klassisk antisemitism (till exempel påståenden om att judar dödade Jesus eller om ritualmord) för att karaktärisera Israel eller israeler.
• Jämförelser mellan dagens israeliska politik och nazisternas politik.
• Att hålla judar som kollektiv ansvariga för staten Israels agerande.

Det påpekas också att kritik mot Israel i paritet med vad andra länder utsätts för, inte är att betrakta som antisemitism. USA:s UD definierar antisemitism på ett nästan ordagrant sätt. Som stöd för minnet kan man komma ihåg de tre D:na – demonisering, delegitimisering och dubbla måttstockar.
Dessa definitioner torde förenkla begreppsförvirringen.

KD:s fall från tydlighet till förvirring

Ledare Väljarnas val av parti avgörs främst av två faktorer: Antingen uppskattar man partiets ideologi och politiska förslag, eller också har man förtroende...

En riskfylld årstid för människans bästa vän

En halväten kryddig korv, giftiga alger och varma bilar. Sommaren är härlig, men kan också bli farlig för våra fyrfota vänner. Det här ska du som...