Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Donald Trump. Foto: John Locher / AP / TT

Därför vann Trump överraskande i USA:s presidentval

Nyhetskommentar · Publicerad 13:50, 9 nov 2016

Förenta Staternas 45:e president heter Donald Trump från Republikanska partiet, mångmiljardär och hotellmagnat.

Han blir USA:s genom tiderna äldste president och är 70 år fyllda, ett år äldre än vad rekordhållaren hitintills, republikanen Ronald Reagan, var vid sitt tillträde till Vita huset 1981. Trumps energi verkade outsinlig i valrörelsens slutspurt, med tiotalet delstatsbesök de sista två dagarna, då han dessutom slog an en mer disciplinerad ton och höll sig till talmanus och skärpte upp sitt annars oftast oborstade språkbruk.

I ett telefonsamtal till Trump erkände sig demokraten Hillary Clinton besegrad samtidigt som hon lyckönskade honom till valsegern. Däremot valde Hillary Clinton – som den givne förhandsfavorit hon var – att inte tala offentligt till sina sympatisörer och det amerikanska folket vid den egna valvakan.

Liksom i Sverige får medborgarna i USA fortsatt vänta på att få en kvinna på landets högsta politiska ämbete. Det visade sig lättare att få en afro-amerikan som Barack Obama vald än en kvinna som Hillary Clinton.

Utfallet i tisdagens synnerligen dramatiska presidentval har gjort en hel värld häpen – och hälften av det amerikanska folket. Marknadsreaktionerna blev negativa med tydliga börsfall i Asien och i Europa, om än initialt mindre än förväntat.

Den nyvalde presidenten ges förutsättningar att få saker och ting uträttade åtminstone fram till mellanvalsåret 2018 i och med att republikanerna förmådde behålla majoriteten i kongressens båda kamrar, representanthuset och senaten, om än i det senare fallet med minskad marginal. Värdekonservativa utnämningar till Högsta domstolen är att vänta.

Väckelsekristna och tydligt  värdekonservativa politiska företrädare, såsom den nyvalde vicepresidenten Mike Pence, guvernör i Indiana, tillsammans med Donald Trumps republikanska medtävlare under primärvalen förra halvåret – Mike Huckabee, som varit guvernör i Arkansas, och den afro-amerikanske ögonläkaren Ben Carson – återfinns i den absoluta närheten av USA:s tillträdande president.

I sitt tacktal på Hilton Hotel i New York valde också valets vinnare Donald Trump att särskilt nämna dessa viktiga rådgivare och uppbackare vid namn. Det talar för att Huckabee och Carson, utöver vicepresident Pence, kommer att ges framskjutna positioner i de inre cirklarna även i den kommande presidentadministrationen eller nya amerikanska regeringen vid tillträdet i mitten av januari nästa år.

Ingenting talade egentligen för att Trump skulle lyckas besegra förra presidentfrun, tillika tidigare senatorn och utrikesministern Hillary Clinton, och att republikanerna därmed kunde återta Vita huset efter åtta år med demokraten Barack Obama som landets stats- och regeringschef.

Vad som främst talade emot en sådan händelseutveckling är den demografiska omvandlingen av USA med i dag endast 62 procent av befolkningen med europeisk vit härstamning och en växande spansktalande befolkning från Latinamerika. Bland valmanskåren utgör dock fortfarande de vita 76 procent om än för något år sedan en majoritet av de nyfödda barnen i Förenta Staterna tillhör någon av de så kallade minoritetsgrupperna.

Mot Trump talade inte minst den stora och uppenbara splittringen inom Republikanska partiet med flera tongivande företrädare som inte kunde backa upp det egna partiets presidentkandidat. Hit hörde inte minst Bush-familjen (med två före detta presidenter i sina led), Ohios guvernör John Kasich och representanthusets talman Paul Ryan.

Donald Trumps avsaknad av politisk erfarenhet, hans vulgära och vårdslösa språk förstärkt av svordomar, hans impulsivitet, grava och hatfulla anklagelser mot sina medtävlare, gjorde att många inom de republikanska partileden – och amerikanare i gemen – skämdes över sin kandidat.

Sammantaget talade  detta för att demokraten Hillary Clinton skulle kunna vinna med en jordskredsseger. Inte blev det bättre av att Trumps tidigare liberala hållning i abortfrågan och sympatier för homorörelsen – under de år han tillhörde det demokratiska partiet – ytterligare alienerade honom från de viktiga evangelikala väljargrupperna, en av Republikanska partiets kärntrupper.

Clinton tog dock inte chansen att knyta an till de evangelikala, utan snarare förstärkte sin värdeliberala hållning och fokus på minoritetsgrupper. När hon uttalade sig entydigt för att som president komma att utse enbart liberala domare i Högsta domstolen drog många kristna öronen åt sig och fann trygghet i att republikanen Trump, ifall vald, lovade att utse värdekonservativa domare med en pro-life-inställning, det vill säga för det ofödda barnets ökade juridiska skydd.

Ett amerikanskt presidentval är egentligen 51 val samtidigt – i de 50 delstaterna samt i huvudstaden Washington, D.C.

Trumps strategi att ge röst åt den europeiskättade manliga arbetarklassen i det avindustrialiserade så kallade ”rostbältet” lyckades, detta genom att propagera för en mer restriktiv frihandelskritisk politik, något han delvis fick Hillary Clinton med sig på.

Detta är en viktig förklaring till att Trump vinner i delstater som Pennsylvania, Ohio, Michigan och Wisconsin, samtliga för fyra år sedan på Obamas sida. Segern i nyckelstaten Florida, vilken Obama vann två val i rad, kan tillföras ett starkt pensionärsstöd bland vita samt att faktiskt 30 procent av latinoväljarna i USA ställde sig bakom Trump och inte hade något emot att de minst elva miljoner personer som befinner sig utan legalt uppehållstillstånd i landet måste lämna USA.

Liksom kritiken av EU och Bryssel är stor i Sverige och många EU-länder för att beslutsfattarna lever långt borta och i en egen värld, hyser många amerikaner samma mindre smickrande attityder gentemot huvudstaden Washington D.C, den federala regeringsmakten där och dess politiska, mediala och kulturella elit. Jordmånen för Trumps etablissemangkritik har ett år som detta varit extra god.

För Sveriges del innebär Trumps överraskande seger att betydande orosmoln seglat upp när det gäller såväl handelspolitiken som försvaret av det demokratiska Europa mot tilltagande rysk aggression. Hans besked under valrörelsen att de NATO-allierade i Europa måste stå för en större andel av det egna försvaret själva är i och för sig rimligt. Däremot knappast att Förenta Staterna, med honom som överbefälhavare, inte självklart lovar att stå för sina säkerhetsgarantier i exempelvis våra baltiska grannländer.

Den typen av säkerhetspolitisk osäkerhet kan mycket väl inbjuda Putins Ryssland att utvidga den ockupationspolitik man redan inlett de senaste åren med annekteringen av Krim och de ständiga militära provokationerna i östra Ukraina.

Kyligt sinne viktigt i het klimatfråga

Ledare Klimatet framstår allt mer som det tjugoförsta århundradets ödesfråga. Medvetenheten om allvaret i situationen växer. I vårens EU-val ansåg väljarna...