Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

En jordansk soldat bär syriska flyktingbarn. Foto: Raad Adayleh / AP / TT

Växande kris i flyktingläger

Hundratusentals syrier lever i flyktingläger i Jordanien och Libanon och när FN tvingas skära ner på matbidragen blir läget allt mer desperat. Även för flyktingar i Syrien och i Irak är situationen akut.

Nyheter · Publicerad 13:12, 21 sep 2015
Av de över fyra miljoner syrier som flytt sitt hemland sedan inbördeskrigets början 2011 lever de flesta i flyktingläger i grannländer, men för många av dem är situationen nu ohållbar. Steg för steg har hjälpen till flyktingarna skurits ned och FN-organet World Food Programme, WFP, meddelade för två veckor sedan att 229 000 av flyktingarna i Jordanien inte längre kommer att få några matbidrag. Orsaken är att WFP:s pengar inte räcker, då utlovade internationella bidrag uteblivit.
– För att ge de närmare två miljoner syriska flyktingarna i Jordanien och Libanon basal hjälp med mat och vatten skulle vi omedelbart behöva ytterligare 314 miljoner dollar (2,6 miljarder kronor), sade Dina el-Kassaby, talesperson för WFP:s verksamhet i Jordanien och Libanon, till Dagens Nyheter i förra veckan.
– Vi stjäl bröd och lever på dåliga grönsaker som vi hittar. Det säger 37-åriga Ayman Al Awad till The Guardian. Han är flykting i staden Mafraq i Jordanien tillsammans med sin familj. Efter att WFP:s matbidrag minskat har han inte längre råd att betala hyran för det rum de hyr. Nu ser han ingen annan utväg än att återvända till Syrien, trots att han inte har någonting kvar i hemlandet.
– Om det inte blir bättre måste vi återvända. Vi har inget val. Vi tvingas tillbaka in i elden.
Svenska paret Björn och Lotta* bedriver sedan förra året ett arbete bland flyktingar i Libanon, med stöd av Evangeliska frikyrkan.
– Vi var missionärer där på 90-talet och vi pratar arabiska, så det kändes naturligt att åka dit och göra en insats, berättar Björn.
Nu har de varit hemma i Sverige i några månader, men räknar med att återvända snart.
– Många av de syriska flyktingarna har varit där i fyra-fem år nu och det är viktigt att de ser att någon bryr sig om dem och visar dem kärlek.
Det är lätt att bli uppgiven när man ser de stora behoven bland över en miljon flyktingar i det lilla landet. Björn och Lotta har fokuserat på ett 50-tal familjer, som får både ekonomisk och praktisk hjälp – och förbön.
– Vi ber tillsammans och ser att de upplever att Gud bryr sig om dem.
Behoven är stora, men det är inte bara mat och förnödenheter som är viktigt, menar Björn.
– Vi vill satsa mer på saker som fotbollsturneringar för barn, engelskakurser och utflykter. De behöver uppleva saker, få en framtidstro och inte bara bli sittande i sina tält.
Just barnen och ungdomarnas situation är en stor utmaning, konstaterar Björn.
– En halv miljon barn i Libanon går inte i skolan, och i långa loppet blir det ett väldigt stort problem.
Många flyktingar ser nu Europa som sitt enda hopp, men de desperata försöken att ta sig dit har kostat många livet.
– En granne, en god vän till oss, berättade att de skickat i väg sin son, som skulle ta sig till Sverige. Han åkte med sin morbror i en båt, men den sjönk. Morbrodern klarade sig, men deras son har nu varit saknad i ett och ett halvt år. De hoppas att han lever, men det gör han ju troligen inte, konstaterar Björn.
Den svåra situationen i de länder som tagit emot de allra flesta av Syriens flyktingar kan bara lösas genom att fler länder är villiga att hjälpa till, menar han.
– Om alla hjälps åt blir trycket mindre på de här länderna.
Desperationen driver inte bara flyktingar till livsfarliga försök att ta sig till Europa, utan också trafiken tillbaka till krigskaoset i Syrien ökar.
– Vi har sett antalet syrier som vill återvända öka från 60 om dagen till 120 om dagen i augusti, till 190 en dag i förra veckan, säger Andrew Harper, ledare för FN:s flyktingorgan UNHCR i Jordanien, till The Guardian.
Det blir allt svårare för flyktingarna att överleva, konstaterar Harper.
– Det här är flyktingar som förlorat nästan allt i konflikten. Efter flera år har många sålt det mesta av sina ägodelar. De kan inte arbeta lagligt och bristen på försörjning gör att situationen inte är hållbar. Europa ställs nu inför konsekvenserna av sin politik, säger Harper och uppmanar till handling:
– Vi borde ge stöd till människor där de är trygga och inte skapa omständigheter som tvingar dem tillbaka in i krigszonen, säger Harper till tidningen.
Även i flyktingläger i Irak och Syrien är situation mycket svår. Open Doors har arbetat i området i över 25 år, i samarbete med lokala kyrkor och medarbetare. Just nu bedriver man en insamlingskampanj för den akuta matbristen, bland annat i läger i Kurdistan i norra Irak, där kristna samlats på flykt undan Islamiska staten.
– Vi hjälper ungefär 19 000 familjer, och om vår hjälp försvinner kommer de att dö av hunger, konstaterar Cornelia Sander vid Open Doors.
Hon fick själv se hur flyktingarna har det när hon i juli besökte Kurdistan.
– Det finns mycket av både desperation och hopplöshet, men också ljus i mörkret. Många säger att de har en ljus framtid genom sin tro på Jesus.
Open Doors beräknar att man behöver omkring 170 miljoner kronor för att täcka de långsiktiga behoven i flyktinglägren, som konstant växer. Och varje liten gåva är betydelsefull.
– 450 kronor räcker till en matpaket för en familj under en månads tid, med alla basförnödenheter, så en liten insats betyder jättemycket, säger Cornelia Sander.
Matbristen är nu det stora akuta problemet, men Open Doors vill också ge flyktingarna en ny grund att stå på när deras tillvaro raserats.
– Vi arbetar långsiktigt för att hjälpa dem att starta om sina liv. Många har fått lämna allt – sina drömmar och planer och alla besparingar. De behöver utbildning och stöd på olika sätt, förklarar Cornelia Sander.
61-åriga Adnan Ghanoum ägde tidigare en fabrik i Damaskus. Nu bor han tillsammans med 19 släktingar i Jordaniens huvudstad Amman. Han berättar för BBC att han nästan fick en hjärtattack när han fick ett sms från WFP om att matbidraget skulle upphöra.
– Vi har ingen framtid här i Jordanien. Det finns ingen utbildning, inget arbete och inga pengar. Vi har ätit mjöl och lök i en vecka, säger Ghanoum. Han överväger nu att återvända hem.
– Det är bättre att resa tillbaka till Syrien och dö där, och vila i frid.
En annan av flyktingarna i Jordanien är Mounib Zakiya. Han har packat ner filtar och vinterkläder och tänker försöka ta med sig familjen till Europa, rapporterar BBC.
– Om vi dör, hoppas jag att det visas på tv och att alla ser det, säger han.
*Av säkerhetsskäl vill de inte att deras efternamn visas.

Kristnas kallelse är inte att vara bekväma

Ledare Abortfrågan. Frågan om abort vill inte försvinna. Högljudda diskussioner är ett återkommande fenomen, men sällan med ökad klarhet som följd. Tvärtom är...