Om än min kropp och min själ tynar bort, så är Gud mitt hjärtas klippa och min del för evigt.
Psaltaren 73:26

Världen idag

Mitt i utställningen hänger svartvita bilder av den tidens människor över en avlång låda med sand – en bild för de ändlösa och ofta dödliga vandringar som människor tvingades att ge sig ut på. Foto: Eva Janzon

Utställning om osmanska folkmordet

I Södertälje stadshus pågår just nu en utställning om det osmanska rikets folkmord på armenier, assyrier och greker, vilket kulminerade under Första världskriget och krävde uppemot två miljoner dödsoffer. Det främsta syftet är att nå ut till skolever i staden, där många familjer bär på minnen från tragedierna.

Nyheter · Publicerad 09:39, 23 apr 2015

– Att minnas och lära oss mer är en demokratisk fråga i ett samhälle där minst en tredjedel av de 95 000 invånarna bär på berättelser från generationer tillbaka om dessa brott mot mänskligheten, säger utställningens projektledare Paki Holvander, tillika kommunens demokrati- och mångfaldsstrateg.

– Det berör dig och mig här i dag. Vi lever ju samman här, och om du är min granne så vill jag veta vad som präglat dig.

Redan för flera år sedan stod det klart att Södertälje inte skulle få något minnesmärke över Seyfo (Svärdet), som folkmordet kallas på assyriska. Frågan var alltför politiskt känslig, i och med att regeringen inte verkställde riksdagens önskan 2010 om att Sverige skulle erkänna händelserna under första världskriget just som ett folkmord.

Det uppdrag som kom från kommunstyrelsen förra sommaren, och som ledde fram till den månadslånga utställning som invigdes för en vecka sedan, var att uppmärksamma hundraårsminnet av folkmordet genom en "faktabaserad ökad kunskap" om händelserna.

Samma dag vi ses har Paki Holvander omnämnts i en ledare i Länstidningen i Södertälje, som anklagar henne personligen för att ha valt bort beteckningen "Seyfo" för det mer allmängiltiga "Folkmordet 1915" för utställningen.

Lite uppgivet förklarar hon att namnet beslutades redan av kommunstyrelsen, och att upplägget fått godkänt av samtliga fem riksorganisationer som funnits med i planering och utförande: Armeniska riksorganisationen, Assyriska riksförbundet, Syrianska riksförbundet, Kaldéiska riksförbundet och de pontiska grekernas organisation Evxinos Pontos.

– Det är de grupper som omfattas av riksdagens beslut våren 2010, säger hon.

Fram till den 15 maj kan man alltså promenera in i Södertälje stadshus, ett stenkast från tågstationen, och träda in mellan de höga mobila väggar som ställts upp på bottenvåningen. Här visas svartvita bilder från tiden, diplomatiska rapporter, ögonvittnesskildringar och korta kommenterade texter. Det finns också en karta över Osmanska rikets utbredning 1915, och som omfattade dagens Jordanien, Irak, Syrien, Turkiet och Libanon.

Mitt i utställningen hänger svartvita bilder av den tidens människor över en avlång låda med sand – en bild för de ändlösa och ofta dödliga vandringar som människor tvingades att ge sig ut på.

Forskaren Svante Lundgren, som är anställd vid Assyriska riksförbundet, är en av dem som hjälpt till att ta fram fakta till utställningen. Han konstaterar att det varit omöjligt att på den lilla ytan ta med mer om bakgrunden till folkmordet: Det månghundraåriga osmanska riket höll på att falla sönder, och greker, serber, rumäner och andra höll på att frigöra sig. Inspirerade av detta började vissa armeniska kretsar att drömma om att gå samma väg, och då armenierna i östra Turkiet krävde reformer, uppfattade de osmanska myndigheterna detta som separatism. Sultanen svarade bland annat med att hetsa armeniernas kurdiska grannar mot dem, något som 1894 blev inledningen till massakrer på tusentals armenier.

– Det var de blodiga övergreppen 1894-1895 som skapade en rörelse bland nordiska missionärer, och fick dem att resa ner till regionen för att ta hand om de många barnen som mist sina föräldrar. Då kunde man inte föreställa sig att det skulle bli ännu värre 15-20 år senare, säger Svante Lundgren.

När Första världskriget bröt ut ställde sig det osmanska Turkiet på Tysklands och Österrikes sida mot arvfienden Ryssland. Och med risken för ett armeniskt uppror, understött av Ryssland, som ursäkt beslöt regeringen i Istanbul vintern 1915 att Turkiets armenier skulle deporteras till Syrien och Mesopotamien. Turkiska trupper utförde också systematiska massmord på flyende armenier.

Svante Lundgren konstaterar att folkmordet som blev resultatet är "extremt väldokumenterat", genom turkiska, österrikiska, brittiska, amerikanska och franska källor. Själv har han bidragit till kunskapsutvecklingen med boken Hundra år av tveksamhet, nyligen utkommen på Tigris Press.

Där skriver han både om händelserna före, under och efter folkmordet, och om omvärldens sätt att hantera Turkiets vägran att beteckna mördandet som just ett folkmord.

Denna förnekelse är något som skiljer Turkiets sätt att hantera folkmordet 1915 från hur Tyskland förhållit sig till Förintelsen under Andra världskriget. I övrigt finns flera likheter, enligt Svante Lundgren, som under sin tjänst som forskare vid Lunds universitet och Åbo akademi skrivit två böcker om Förintelsen.
– När Förintelsen ägde rum använde tyskarna ett avancerat mordmaskineri, medan man i Turkiet högg ner människor i deras byar eller skickade i väg dem på dödsvandringar i öknen, säger han.

– Men det var samma systematik i att eliminera en utpekad folkgrupp som inte passade in i framtidsbygget. De icke-muslimska minoriteterna passade inte in i ungturkarnas vision av en etniskt homogen stat och ansågs inte "turkifierbara", som kurderna. Fast i fråga om kurderna visade det sig ju att de räknat fel.

Eva Janzon
eva@janzon@varldenidag.se

 

Fakta. Folkmordets årsdag, 24 april

Natten till den 24 april 1915 började den första fasen i folkmordet. Uppemot 250 läkare, jurister, politiker, ämbetsmän, lärare, författare, poeter och andra intellektuella som skulle kunna bli kärnan i ett framtida motstånd, greps över en natt och avrättades inom 72 timmar. Endast i Konstantinopel greps och avrättades 2 345 armeniska intellektuella under de följande veckorna. Källa: Folkmordet1915.se

Fakta. Detta händer den 24 april:

23 april och natten mot 24 april, ”Lys upp natten”, Världsom­spännande kampanj för att ihågkomma folkmordets offer genom att tända ett ljus till minne av ett offer.
24 april 09.30 Minneshögtid med anledning av Armeniska folkmordet 1915 i Storkyrkan i Stockholm. Arrangör: Armenisk apostoliska kyrkan i Sverige och Sveriges kristna råd.
24 april 11.30 Marsch från Kungsträdgården mot Turkiets ambassad och tillbaks till Sergels torg
24 april 12.00, S:ta Clara kyrka, Stockholm – Konsert ”Musik från Ararats land” tillägnat folkmordets minne. Musik av armeniska tonsättare.
24 april 15.00–17.00 Manifestation till folkmordets minne på Sergels torg, med talare från de berörda folkgrupperna och olika riksdagspartier.
24 april 15.00–16.15 Konferens om folkmordet 1915 – Världskulturmuseet, Göteborg
24 april 16.30 – Manifestation till minne av folkmordet. Samling på Götaplatsen kl 16.30, sedan marsch till Gustavs Adolfs torg, Göteborg
Källa: Armeniska riksförbundet i Sverige

Läs mer:
Lennart Sacrédeus: Deras sorg är också vår

Folkmordet är extremt väldokumenterat, brättar Svante Lundgren, forskare.

Rätt ska vara rätt om mänskliga rättigheter

Ledare Det talas mycket om mänskliga rättigheter i dag. Det är bra. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna har precis firat 70 år, och de 30 punkter...