Den 10 april skrev Världen idag om en präst som inte vill viga samkönade par och om hans svårigheter att byta jobb. Han har en anställning sedan många år tillbaka, men har sökt sex andra tjänster under det senaste året.
I ett av fallen var det klart uttalat att det var på grund av hans klassiska äktenskapssyn som han inte fick tjänsten. Prästen, som vill vara anonym, misstänker att detta var huvudorsaken även när det gällde de övriga tjänsterna.
– Frågan om den sökande är beredd att viga samkönade par ställs vid varje intervju, sade han till Världen idag.
– Redan i platsannonsen beskrivs ofta den person man önskar med ord som ”regnbågsvänlig”, berättade prästen.
När kyrkomötet beslutade att införa vigsel av samkönade par i Svenska kyrkan 2009 beslutades det också att frågan om inställning till samkönad vigsel inte ska ha betydelse vid antagning av prästkandidater eller vid anställning. Ändå ställs alltså frågan.
– Det är allmänt känt ryktesvägen att det sker en utgallring, bland annat på pastoralinstituten, uppger prästen och kyrkohistorikern Rune Imberg för Världen idag.
Han har arbetat som lärare, var tidigare rektor vid Församlingsfakulteten i Göteborg och har träffat många teologistudenter.
– Man har byggt upp hela system för att gallra bort folk, oftare under processens gång än inför prästvigningen. Många unga präster är väldigt klämda mellan kyrkans policy och sina egna samveten, säger han.
En och en halv vecka efter att Världen idag publicerade artikeln om den anonyme prästen skrev Kyrkans Tidning (KT) att kyrkostyrelsen beslutat att utreda om samkönade vigslar får vara en fråga i samband med anställning och antagning av prästkandidater. Biskopsmötet hade väckt förslaget för att skapa klarhet i frågan.
Biskoparna pekar också på att de har en gemensam målbild att alla präster med glädje och av fri vilja ska viga par av samma kön.
– Alla som ska bli präster måste bearbeta frågan, frågan måste ställas till kandidaterna. Men nu är frågan om svaret ska få spela roll? Detta vill vi tala om på ett tydligt sätt, säger Luleå stifts biskop Åsa Nyström till KT.
I en motion till kyrkomötet förra året framfördes krav på att alla präster som inte vill viga samkönade par ska kunna avkragas. En annan motion handlade om att ”prästkandidater som säger sig vägra viga samkönade par” inte bör prästvigas. Båda motionerna avslogs efter lång debatt, men för en tid sedan uppgav tre biskopar att de inte kommer att prästviga några kandidater som inte är beredda att viga samkönade par.
Biskopsmötet ser att kyrkomötets beslut år 2009, om att individens inställning till vigsel inte ska ha betydelse vid antagning eller rekrytering, inte är kompatibelt med trycket från nomineringsgrupperna i kyrkomötet om att frågan ska ställas till prästkandidater, förklarar Åsa Nyström.
Utredningen handlar om vilken rättslig status formuleringen i beslutet från 2009 har, säger Wanja Lundby-Wedin (S), förste vice ordförande i kyrkostyrelsen, till KT. Hon anser inte att det skulle vara ett svek att ändra beslutet efter så lång tid, även om det ”kan vara känsligt för ett fåtal”.
Men det är inte alla kyrkostyrelseledamöter som tycker att det är en bra idé att utreda om villigheten att viga samkönade ska ha betydelse vid antagning eller rekrytering. Kyrkans Tidning har talat med tre personer som befarar att vissa präster kommer att missgynnas.
– De har prästvigts utifrån att två olika äktenskapssyner ska rymmas i kyrkan och detta kan göra att präster retroaktivt omöjliggörs för anställningar, säger Olle Reichenberg, representant för Borgerligt alternativ i kyrkostyrelsen.
Berth Löndahl, ersättare för Frimodig kyrka, anser att ett formellt beslut att fråga präster om deras syn på vigsel av samkönade par skulle bryta mot löftet de fått tidigare.
– Det finns andra frågor som behöver prioriteras vid anställningar, frågor som är centrala i kristen tro. Alltför sällan står det i annonser att prästen ska bekänna Jesus Kristus, säger han.
Karl-Gunnar Svensson är kyrkostyrelseledamot för Kristdemokrater i Svenska kyrkan. Han viger själv samkönade par och menar att det viktigaste är att vigsel av samkönade par kan genomföras i alla pastorat, men att detta inte behöver göras av alla präster. Han ser också en risk för rekryteringsproblem.
– Vi ser framöver att vi behöver fler präster och då kan vi inte utesluta den grupp som har åsikter i äktenskapsfrågan, säger han.