Hon har varit missionär bland annat i Tanzania där hon omkring 1979 mötte en man vid namn Jackson Sangiza som hon sedan hållit kontakt med. Sangiza har de senaste åren haft bönekonferenser runt om i landets pingstförsamlingar och ”tänt en böneeld igen som varit på väg att falna”, som Ingegerd beskriver det.

Han har kopplat ihop med människor från olika länder i Afrika; Kongo, Rwanda, Burundi, Uganda, Sudan, Kenya och Tanzania. Men de har en sak gemensamt, de har svenska missionärer att tacka för att det kristna budskapet nått dem.

– De har stora bönekonferenser. Vid konferensen i april i Goma Kongo var det ungefär 5 000 personer samlade. De ber för många olika behov men de ägnar alltid en och en halv dag att bara be för Sverige. Då tar de fram en jättestor svensk flagga. Alla har en oerhörd kärlek till Sverige. Förutom deras egna länders flaggor är det två andra länder som ständigt är representerade, Sverige och Israel, berättar Ingegerd Hedström som själv varit med vid bönemötena.

– Det är så gripande att uppleva, de ber så hängivet och intensivt non stop i flera timmar, varvat med underbar lovsång och tillbedjan. Det var en kvinna som stod på knä mitt i ett stenröse och bad och grät för Sverige i tio timmar. De ber och fastar i dagar för vårt land.

Och inte nog med att man ber vid bönekonferenser. I sommar ska för andra gången sedan 2013 en grupp personer från olika afrikanska länder, denna gång Tanzania, Kongo och Rwanda, komma till Sverige. De är 16 stycken och de allra flesta betalar sina egna resor. De är här i ungefär tre veckor under sommaren med start i mitten av juli och deras besök går ut på en sak: att be för Sverige.

– De kommer att dela upp sig på tre team och be på olika platser främst i Dalarna, säger Ingegerd Hedström.

– De ber konstant i tre veckor och de har ett schema för hur de fastar och ber för Sverige. De har sådan nöd för vårt land. De ser det som att deras andliga föräldrar i Sverige blivit trötta och att det nu är deras ansvar att åka och lyfta deras armar och be.

Hon menar att den överlåtelse till bön som hon sett vid bönekonferenserna är någonting väldigt annorlunda mot hur bönemöten ofta ser ut i Sverige. De ber från fem på morgonen till sena kvällen för att ropa till Gud med några uppehåll för vila. Påtagligt berörd nämner Ingegerd Hedström avslutningsvis en hälsning som bedjarna upplevde att de fått från Gud för en tid sedan.

”Era tårar ska rädda Sverige”.