Året är 2008. Det är full aktivitet i pingstförsamlingen United i Malmö. Många människor utan kristen bakgrund kommer till kyrkan. Gudstjänstlokalen fylls till brädden flera gånger varje söndag. Bland Malmös unga har det blivit trendigt att gå till United.
Från en del håll i kristenheten finns en tveksamhet kring United och deras liberala metoder. Men många beskriver församlingens resa som en framgångssaga. Ledare från hela Skandinavien åker till deras konferenser för att finna nycklar och principer till att nå vanliga, sekulariserade människor och få dem att komma till kyrkan. Ett genombrott för evangeliet, tänker många.
Men i Magnus Perssons hjärta gnager frågorna. Han är pastor i församlingen och har därmed ett stort ansvar för det som sker. Hos hela ledarteamet upplevs en tilltagande känsla av olust.
– Det fanns en växande oro, att det vi byggde inte var hållbart, berättar han.
Han beskriver det som att de försökte blåsa upp en ballong. I takt med att de blåste in mer luft – i form av nya event, uppskruvade happenings och andra aktiviteter – så växte känslan av obehag: ”När som helst kan luften gå ur.”
– Under ett halvårs tid gick jag omkring med en känsla av att det var för grunt. Var mycket av det vi gjorde bara luft i en färgglad ballong?
Samtidigt som Magnus Persson konstaterar att många människor är väldigt glada för det som sker, börjar han tvivla på att Gud gläds över det han ser. Frågorna blir bara fler: Alla dessa människor som kommer och som vi säger har blivit frälsta – har de verkligen mött Jesus? Har de förstått, är de rotade, är de grundade? Är de pånyttfödda?
I församlingens ledarskap börjar de fundera över sin egen förkunnelse.
– Vi talade mycket om life-coaching och ledarskap, även i söndagsmötena. Man kunde få intrycket av att ledarskap var Guds kraft till frälsning. Och det vi talade om – jag kan säga det än i dag – det var riktigt bra. Men var det evangelium? Var det Guds berättelse vi berättade?
Svaret på många av frågorna landar i ett nej, vilket leder till självrannsakan och det som han beskriver som ”genuin omvändelse”. De konstaterar att Jesus har kommit i skymundan för varumärket United och att de har tappat fokus på evangeliet.
Vad var det som behövde förändras?
– Det handlade om det mest centrala: Är evangeliet tillräckligt? Jag menar fortfarande att evangelium är en av kyrkans bäst bevarade hemligheter. Inte ordet evangelium, för det använder vi hela tiden. Teoretiskt tror jag vi alla tror på det, men är det verkligen där vi finner vår största glädje? För mig var det inte så, utan det behövdes en massa tillägg hela tiden.
Under resans gång kommer Magnus Persson i kontakt med Martin Luther och reformationens budskap. Upptäckten är omtumlande.
– För mig var det som om solen gick upp. Och det fantastiska med att solen går upp är ju inte det att stirra rakt in i den, utan att allt som tidigare har legat i mörker kommer i ljuset.
Han beskriver hur han plötsligt ser att de, i sin iver att vinna människor, har gjort kyrkan till något annat än den var tänkt att vara.
– Den fråga vi levde med hela tiden var: Hur når vi fler människor? Men ställer du det som första fråga, så kommer du ganska snart ge svar som inte drar dig närmare evangeliet, utan som spär ut evangeliet. Om de stora frågorna i stället är, ”vem är Gud?”, ”hur kan vi lära känna honom?” och ”vad är meningen med livet?”, så får du andra svar.
Magnus Persson beskriver det som skedde i reformationen på 1500-talet som en ”centrum-bestämmelse”.
– Evangelium är den punkt kring vilken Luthers hela åskådning är centrerad. Guds folk är ständigt på glid och vi behöver hela tiden omvända oss och återerövra det vi har förlorat. Själva ordet reformation betyder att återge något sin ursprunglighet.
Så, du har egentligen inte upptäckt Luther, utan evangeliet?
– Det kan man säga, men genom Luther. Få har som han, enligt min uppfattning, fått evangeliets ljus att framstå med en sådan härlighet sedan apostlarnas dagar. Varken före eller efter. Så jag vill söka det han sökte och ta vara på det han fann. Och det var evangeliets ljus.
Egentligen handlar det om ”gammal hederlig väckelseförkunnelse”, förklarar han.
– Men det vilar på en mer stabil grund, och bygger inte bara på ångest och känslor. Det finns en substans i det här.
En av upptäckterna bestod i Martin Luthers skarpa åtskillnad mellan lag och evangelium.
– Vi blandar ofta ihop lag och evangelium. Antingen gör vi lagen till en frälsningsväg, eller också försöker vi göra om evangeliet till lag. Allt som kallas evangelium är inte goda nyheter. Oftast är det inget annat än goda – men omöjliga – råd. Men om jag ger människor fem ytterligare saker att göra så är det inte goda nyheter, utan en slags lag.
Han menar att många människor i vår tid lever med skuld, skam och ofrid, men utan att koppla det till att de inte lever efter Guds lag.
– I dag kommer lagens ande via Facebook. Vi förväntas vara friska, starka, principfasta och tydliga, men ändå sociala, avspända, trevliga och lyckliga. Vi ska vara engagerade föräldrar, men samtidigt förverkliga oss själva. Allt det där får oss att förstå att vi lever i en ekvation som ingen av oss får att gå ihop.
Sätten att försöka hantera skulden och skammen är sedan olika, menar han, och målar upp tre scenarion.
– Antingen leder det till att vi börjar hyckla, ljuga och låtsas. Eller också måste vi bli extremt disciplinerade. Förr var det klosterliv som gällde; nu hittar vi andra vägar, men det handlar om att bli någon typ av fanatiker för att klara av att leva upp till lagen. Många brakar igenom isen och konstaterar: ”Jag klarar det inte.”
På vilket sätt har reformationen något att säga till alla dessa människor?
– Alla människor som har kommit till slutet av sig själv och inser sitt förlorade och hopplösa tillstånd behöver det evangelium som reformationen har ställt fram i ljuset. Och de människor som ännu inte har tappat hoppet om att bli rättfärdiga på egen hand behöver möta reformationens budskap, så att de drivs till slutet av sig själv.
För en del räcker det med evangelium, medan andra behöver både lag och evangelium, menar du?
– Ja, precis. Lagens uppgift är ju att bereda väg för evangelium. Att göra människan fullständigt hopplös på all självfrälsning och i behov av verklig frälsning. Lagens avsikt är inte att ge oss hopp, utan att driva oss till hopplöshet. Jesus skärper lagen, men samtidigt tillintetgör han den fullständigt som en väg till frälsning.
Magnus Persson vill inte beskriva reformatorernas syn på människan under synden som pessimistisk, men däremot ”befriande realistisk”, där människor som har insett sin otillräcklighet och hopplöshet kan känna igen sig. Möjligheterna att förkunna evangeliet till vår tids människor är därmed stora, menar han.
– Vi har sådana ingångsvärden i vår tid. Men vi har gett upp vår berättelse – om skapelse, fall, försoning och upprättelse – och hittar andra berättelser i stället. Vi har köpt hela den sekulära bilden av det lyckliga livet, och så tänker vi att vi ska visa människor bibliska principer för hur de når det lyckliga, sekulära livet. Här behöver evangeliet komma in och klä av allt sådant.
För Magnus Persson har rättfärdiggörelsen genom tro blivit en angelägen fråga.
– När denna uppenbarelse blir sekundär, när kyrkan tappar tron på och intresset för att förkunna evangelium eller förvanskar dess egentliga innehåll, då har kyrkans ärende gått förlorat. Reformatorerna sa: Med denna enda artikel om rättfärdiggörelse genom tro står och faller kyrkan.
Han är engagerad när han talar och det är ingen tvekan om att Magnus Persson tycker sig ha funnit skatter hos Luther. Men det är inte bara ur de lutherska källorna han öser. Snarare talar han om ”det tredubbla arvet”.
– Vi vill ta vara på arvet från fornkyrkan, vi vill ta vara på det evangelium som har ställts fram i ljuset i reformationen, och vi vill ta vara på de varma väckelserörelserna. Allt detta tillhör oss.
Vad skulle en reformation i vår tid innebära?
– Att kyrkan åter inser att evangelium är vår största skatt och det centrum varifrån allt annat bör utgå.
Magnus Persson beskriver reformationens fem solas, allena, och menar att en reformation i vår tid kräver ett återvändande till dem alla. Hans engagemang går inte att ta miste på.
– ”Skriften allena” som högsta auktoritet för lära och liv. Skriften uppenbarar både lag och evangelium, synd och nåd för oss. ”Kristus allena”, som vår ställföreträdare – Guds lamm som tar bort världens synd. ”Nåden allena”, som erbjuder Guds gåva fritt och för intet. ”Tron allena”, som tillräknas oss som rättfärdighet. ”Guds ära och härlighet allena”, som tillvarons djupaste mening och högsta mål.
Han beskriver en nutida reformation som ”återger kyrkan dess ursprunglighet i form och innehåll”, och som utmanar både sekulära och svärmiska krafter som deformerar kyrkan.
– Reformationen återupprättar ett församlingsliv där evangelium predikas rent, sakramenten förvaltas rätt och Guds rike gestaltas klart. Så för mig handlar det inte om innovation, utan snarare om att förvalta, fördjupa och förnya det rika arv vi äger hela vägen från förbundsfolket, via fornkyrkan till frikyrkan.
I United har en slags reformation ägt rum, och fortgår alltjämt. Magnus Persson har – för att använda hans egna ord – slutat blåsa in luft i ballongen. Priset har bland annat varit färre besökare på gudstjänsterna. En del menar att han har slarvat bort det han en gång hade. Men så ser han inte själv på det.
– Vår största drivkraft kan inte vara att bygga en stor kyrka, utan snarare, med orden från [katekesen] Westminster: ”Människans främsta syfte är att förhärliga Gud, och att njuta av honom för alltid.”