Ungefär 200 personer har fått hjälp att avsluta livet i Kanada sedan lagen om rätt till läkarassisterat självmord trädde i kraft i juni. Men siffrorna är osäkra, och det är också mycket annat när det gäller den nya lagen, skriver Toronto Star som konstaterar att även den mest grundläggande informationen om hur lagen hanteras och dess konsekvenser ännu saknas.

”Det finns få uppgifter om hur många som har begärt hjälp men som fått avslag, de medicinska tillstånden bakom begäran, de som har gjort förfrågningar men ändrat sig, och antalet människor som har dött innan begäran beviljades. Även statistik över kön, ålder och där dödsfall har inträffat är svårtillgänglig”.

Kort sagt, en genomgripande och mycket kontroversiell lag om att få hjälp att dö av läkare har införts. Men få, om ens någon, tycks ha riktigt grepp om vad som hänt sedan dess. Det medger till och med de som förespråkat lagändringen.

”Det är väldigt svårt att kunna utvärdera vad som pågår”, säger en företrädare för en organisation som förespråkar dödshjälp, till tidningen.

Både från vårdaktörer och kristna organisationer hördes starka protester innan lagen antogs. Catherine Ferrer som representerar hundratals läkare som bland annat arbetar med palliativ vård sa i samband med en stor protestdemonstration i somras att historien kommer att döma Kanada.

“En generation kommer att komma som ser med skräck på vad vi har gjort för att försöka undkomma lidandets problem”, sa hon enligt Catholic register.

Bland katolska biskopar i Kanada har man vädjat till vårdpersonal att inte medverka till läkarassisterade självmord och jämfört den här åtgärden med en svår synd. Det finns i lagen en formulering om samvetsfrihet för de inom vården som inte kan tänka sig att avsluta ett liv. Men varningar har höjt om att skrivningen är allt för vag och att det inom en snar framtid kommer att utövas påtryckningar för att alla inom vården ska delta.

Men detta är inte den enda etiska frågan som fått stor uppmärksamhet i landet. Många höjde på ögonbrynen när premiärminister Trudeau, partiledare för Kanadas liberala parti, deklarerade att inga abortmotståndare är välkomna i hans parti. Han förväntar sig att alla som verkar i hans parti är ”fullt införstådda” i att man ska rösta för abort i alla slags förslag, har han sagt.

Detta ska ses i ljuset av att Kanada är ett av få länder i världen som i stort sett helt saknar en abortgräns. I princip är abort lagligt under hela graviditeten. Många kristna i Kanada står bakom en kampanj som går under namnet ”We need a law” (Vi behöver en lag), där man kräver en reglering av aborterna. Den konservativa politikern Ted Falk är en av dem som driver på för en förändring. Han skriver på sin blogg om hur upprörd han är över Trudeaus ultimatum.

”Om Kanada ska fortsätta var en välsignad nation, så tror jag att vi måste ta fram en lag som förser det ofödda barnet med ett skydd”, skriver Falk.

Nyligen gick statsrådet Patricia Hajdu ut för att meddela att man är beredd att stödja olika grupper som arbetar för kvinnors sak. Hon betonade i sitt utspel att denna regering vill se en mångfald av åsikter i olika frågor och att man inte minst vill lyssna till åsikter som kan ligga i strid med regeringens. Men när Hajdu fick frågan om detta innebar att även aktörer som verkar för ofödda barn kan komma i fråga svängde hon helt och menade nu att detta måste ske ”inom de värderingar” som ska gälla i samhället, det måste ligga inom det som kan tolkas som feminism och kvinnans rätt att välja, sa hon. Något som av abortmotståndare tolkats som en tydlig indikation att gränsen för den kanadensiska regeringens syn på mångfald går vid att förespråka rätt till liv för ofödda.

Men kanske är det ändå främst i hbtq-frågor som Trudeau profilerat sig. I somras blev han den förste sittande premiärministern som deltog i en Prideparad. Han drev också på för att en regnbågsflagga skulle hissas utanför regeringsbyggnaden. Trudeau har under sin korta tid vid makten även hunnit öppna för införande av könsneutrala identitetshandlingar och kämpar hårt för att gruppen män som har sex med män ska få det lättare att donera blod. Trudeau har prioriterat dessa frågor så till den grad att kritiker ifrågasätter huruvida han vill vara premiärminister för hbtq-personer, eller för Kanada som helhet.

Skribenten Rex Murphy sammanfattar i en kolumn i National Post kritiken mot Trudeau från kristen horisont.

”Som situationen nu är måste en verkligt troende person faktiskt hålla sig borta från politiken, man måste avstå från en aktiv roll i den demokratiska regeringen, för i denna nya tid kommer han eller hon att ställas inför moraliska val med vilken tron är oförenlig. Om han eller hon blir vald, kommer de att tvingas svika sin tro och sig själva, och just i de frågor som betyder mest: frågor om livet, familj, självständighet och värdighet.”