– Jag kan inte se någon skillnad i de ärenden där man har med så kallade hbtq-experter, utan den tröskeln är i så fall lagd lite för lågt, säger han. 

– Det som gör verklig skillnad är om det är en äldre, erfaren utredare som vågar möta den asylsökande i ett samtal. Men för dem som kommit in snabbt i jobbet och följer en mall är det svårare. 

Överlag ser Tomas Fridh samma problem för de tre grupper där Migrationsverket försöker fastställa om den asylsökandes liv är i fara i hemlandet till följd av en genuin övertygelse – politiska dissidenter, konvertiter och hbtq-personer.

Det handlar om att Migrationsverket, i sitt möte med asylsökande, de senaste åren lämnat de renodlade kunskapsfrågorna och i stället börjat använda sig av frågor som kräver högre grad av självkritiskt och sakligt resonemang, förklarar Tomas Fridh.

– Det gör det svårt för personer som kanske har en stark övertygelse men inte kan sätta ord på sin inre process, alla steg dit och de eventuella tvivel man känt. De avkrävs ett ”svenskt” sätt att resonera sig fram som möjligen fungerar för högutbildade storstadsbor i de länder som är aktuella.  

Skälet till att utredarna ändå har med en del kunskapsfrågor i dessa ärenden tror Tomas Fridh är att de sett bristerna med den nya, processinriktade hanteringen.

– Men jag har svårt att se att man satsar mer på hbtq-ärendena än på konvertiterna, som också fått nya riktlinjer.

Det han skulle önska av Sveriges kristna råd, SKR, och Migrationsverket är att de använder sin utbildningsdag den 7 juni till att se hur utredningarna kring konvertiter fungerar i praktiken.

– Nu har det gått flera år med dessa nya frågeformulär och man kan se vissa problem. Är frågorna i vissa lägen för kulturspecifika? Behöver de vara mer öppna och inriktade på vad som sker i den kristna gemenskapen? Då måste man kanske arbeta med materialet och se hur man kan gå vidare, säger han.