Det är bra att så många kristna som möjligt besöker Israel och områdena Judéen och Samarien. Bara genom samtal och ”ögonkontakter” tror jag att ett långsiktigt förtroende kan byggas. Därför var det bra att några kyrkoledare tog sig tid att åka iväg. Det som ändå förvånar är dels sammansättningen av deltagare, dels motivet ”att bli mer förtrogna med det så kallade följeslagarprogrammet” SKR:s tveksammma fredsprojekt, och dels de slutsatser man drar efter resan.
Av de som åkte var fyra av fjorton tjänstemän i SKR. Fyra kom från romersk katolska eller ortodoxa samfund. Fyra frikyrkoledare (Equmeniakyrkan, Sv. Alliansmissionen, Frälsningsarmén och den lilla Svevnska Frälsningsarmén) deltog, samt två från Svenska kyrkan; en domprost från Karlstad och Anders Weijryd.
Svenska kyrkans och Equmenikyrkans ideologiska ensidighet i Israelfrågan är välkänd. De ortodoxa och katolska kyrkorna har en hel del att bevisa och lära innan de blir fullt trovärdiga som sanningsvittnen. Att Alliansmissionen och Frälsningsarméns ledare deltar kan vara berikande för dem, men aningen godtroget.
Eftersom motivet var att följa upp Följeslagarprogrammet, är det inte förvånande att se hur resan genomfördes. Att meddela i sin reseberättelse, att man mött ”judar, kristna och muslimer”, är närmast en genant förenkling. Vilka andra har man förväntat sig möta? Amerikaner, afrikaner, kineser?
Med SKR som reseledare och i Följeslagarprogrammets anda ser man endast ut att ha träffat människor som ”lever under orättfärdiga strukturer och kränkningar” Läs: under Israelisk våldsdiktatur. Att den palestinska administrationen utgör en religiös och politisk diktatur har SKR-administratörerna aldrig upptäckt.
I reseberättelsen finns heller inga krav på de muslimer man har mött att medverka till religionsfrihet, slut på förföljelse av kristna, eller demokrati i det SKR ihärdigt kallar ”ockuperade områden”. Frågan om varför kristna i dessa områden flyr till Israel, tycks inte ha ställts.
Deltagarna sammanfattar resan i ett antal tårdrypande kommentarer om förlorade barn och tragiska livshändelser. Tyvärr lika vanliga här som i Afghanistan, eller i Eritrea.
Nöd och kränkningar har inga landgränser. De styrs av onda ideologier och omvärldens tystnad eller medlöperi. Tyvärr blir kyrkoledarnas sammanfattning mer av romantik och medlöperi, än verkliga försök att se samband och orsaker till denna ”världens äldsta konflikt”. Att avbryta det man kallar ockupation av palestinsk mark i kombination med ett erkännande av staten Israel som enda lösning är länge prövat. Var har ni alla resedeltagare varit då?
Fred skapas inte bara genom att man säger ordet ”fred”. I Israelfrågan handlar det mycket om att våga se de verkliga orsakerna till konflikten. Palestiniernas organiserade hat mot staten Israel, deras vilja att driva judarna i havet och deras ledares vilja att införa islamiska lagar och islamisk kultur. Det kan man inte trolla bort med lite fromma förhoppningar i en reseberättelse. Fast de hårdföra bland deltagarna hade nog inte heller de syftena med resan. Kamouflage kommer osökt i tankarna.
Siewert Öholm
