Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.
Matteusevangeliet 24:1

Världen idag

Reformatorn – vem var han?

​I dag skulle han ha kallats visselblåsare. Han var modig, frispråkig och bedjande. Men också – mot slutet av sin levnad – en något bitter person. Det handlar om Martin Luther, mannen som med sina 95 teser ritade om den andliga världskartan.

Nyheter · Publicerad 19:12, 30 okt 2017

Pappan gjorde affärer i gruvnäringen och satsade på en god utbildning för unge Martin Luther. Det mynnade ut i en magisterexamen i filosofi och juridik vid universitetet i Erfurt. Men vid denna tid drabbades Luther av en skrämmande upplevelse – en åskblixt var nära att träffa honom. Den skräck som grep om Luther gällde mer än rädslan för att förlora livhanken. Det menar Tomas Nygren, lektor i systematisk teologi vid Johannelunds teologiska högskola.

– Att drabbas av plötslig död var för många den största skräcken vid den tiden. Då hade man inte hunnit bekänna sina synder, göra botgöring och få den sista smörjelsen. Därmed kunde man förvänta sig en oerhört lång period i skärselden innan man kunde förenas med Gud i evigheten.

Men Luther undkom oskadd. Och för honom själv var detta ett tecken från Gud. Han överlät sig till ett liv i Guds tjänst, det vill säga till ett liv som munk. I klostret började Luther läsa teologi och 1508 blev han lärare vid universitetet i Wittenberg.

– Han var trogen i sin kyrka, tog den verkligen på allvar, berättar Tomas Nygren.

Men Luther besvärades också av de missförhållanden han såg i kyrkan. Samtidigt började han få nytt ljus över bibelordet.

Det blev exempelvis glasklart för honom att rättfärdighet enbart kommer genom tro på Kristus, inte genom egna ansträngningar. Bara av nåd, genom tro, kan människan ta emot Kristus som gåva. Dessa sanningar började brinna som en eld i Luthers inre. Och de skulle bli centrala inslag i Luthers stora reformation. Den startade så sakta 1517 då Luther spikade upp sina 95 teser på kyrkdörren i Wittenberg.

Anade Luther i den stunden vilken kraft han satte i rörelse?

– Nej nej, han hade inte någon aning om vad det skulle leda till. Han var församlingspräst i Wittenberg och han hade mött människor i själavård som hade smitit i väg till en känd avlatspredikant vid namn Tetzel, som predikade att man kunde förkorta tiden i skärselden för sig själv och andra om man köpte avlatsbrev. Men Luther såg hur det skadade människor, och eftersom Tetzel hade skrivit 94 teser för avlatshandel, skrev Luther 95 teser mot sådan handel.

Att dessa teser skulle spridas över världen var aldrig hans tanke, framhåller Tomas Nygren. Men den frispråkige Luther väckte intresse i det nykläckta boktryckarskrået, som översatte de 95 teserna till tyska och gav ut dem.

– De spreds som en löpeld och helt plötsligt hade snöbollen rullat i gång utan att Luther hade fattat vad som höll på att hända.

Skeendet accelererade och 1520 skrev Luther flera av de viktigaste reformatoriska skrifterna.

– Buren av sin upptäckt av evangelium hade han nu en sådan frimodighet och ett sådant mod att han vågade gå emot både kyrkan och kejsardömet när de försökte tysta honom, förklarar Tomas Nygren.

Retoriskt skicklig, karismatisk och mycket begåvad seglade Martin Luther snart upp till tysk frihetshjälte i många av Tysklands furstendömen. Men i sin kammare fortsatte han att odla en nära relation med sitt livs Gud.

Hela sitt liv bad han dagligen och han använde både fria böner och psaltarpsalmer. I sin förbön utgick han ofta från olika fraser i bönen Fader vår, förklarar Tomas Nygren.

– Och Luther beskriver hur den helige Ande, då han bad på det här sättet, kunde börja predika och undervisa honom personligt.

Ryktet om Luther drog studenter till Wittenberg Det gladde kurfursten Fredrik den Vise, som hade Luther som stjärnföreläsare vid sitt universitet.

Men i Luthers egen kyrka, den romersk-katolska, var det andra tongångar. 1520 bannlystes Luther av påven. Martin Luther lät sig emellertid inte tystas. I stället för att ta tillbaka det han skrivit brände han, i sällskap av sina studenter, bannbullan utanför Wittenberg.

Luther kallades nu till riksdagen i Worms för att förklara sin sak inför kejsaren. Även här vägrade han att ta tillbaka det han skrivit och resultatet blev katastrofalt.

Luther förklarades fredlös. På flykt från Worms råkade han sedan ut för en kidnappning – iscensatt av hans vän, kurfursten.

I säkerhet i Fredrik den Vises borg översatte Luther Nya Testamentet till tyska. Samtidigt fortsatte reformationen med full kraft i Wittenberg. Men urartade.

– Luther tvingades åka tillbaka till Wittenberg där radikala element hade tagit över som bland annat ville utbreda Guds rike med våld. Men Luther fortsatte nu att predika och räta upp hela reformationsskeendet, förklarar Tomas Nygren.

Fredlös och bannlyst – medveten om att han troligen skulle komma att dödas – gick Martin Luther vidare med sin reformation.

– Han brann för den upptäckt han gjort, han brann för evangeliet. Och som ett resultat gjorde han upp med sedvänjor som inte var i överensstämmelse med Bibeln, säger Tomas Nygren och nämner som exempel beslutet att gifta sig med den tidigare nunnan, Katharina von Bora, mer känd som ”Käthe”.

Därmed bröt Luther med kyrkans lära om celibat för kyrkans tjänare. Han och Käthe fick sex barn tillsammans. Deras öppna och generösa hem blev stilbildande för det protestantiska prästhemmet. Familjen Luther kunde ha upp emot 20 inackorderade teologistudenter.

– Vid måltiderna ställde studenterna frågor till Luther. Mycket som sades tecknades ned och man kan till exempel att Luther var en humoristisk och väldigt slagfärdig person.

Problem med bland annat magen började göra livet besvärligt för Martin Luther.

– Vid något tillfälle trodde han att han skulle dö. Men han fick förbön och blev frisk igen, berättar Tomas Nygren.

Martin Luther levde i tron att den yttersta dagen stod för dörren. Han övergav alltmer förhoppningen om att den katolska kyrkan skulle öppna sig för reformationstankarna.

– I stället insåg han att han var en kyrkoledare och han började planera för den nya kyrka protestantismen i praktiken blivit.

På äldre dagar fick Luther en del bittra drag, menar Tomas Nygren. Han bytte nu också fot i synen på judarna. Tidigare hade han gått emot sin samtid, genom att i sin skriftJesus var född jude (1523) betona vikten av att behandla judarna väl, att vinna dem för Kristus.

Tonen var en helt annan när han 1543 skrev ”Judarna och deras lögner”.

– Där återföll han till sin samtids negativa syn på judarna. Han skrev förskräckliga saker om dem, säger Nygren som dock hävdar att Luther inte kan betecknas som antisemit.

– Antisemitism är en form av rasism som uppkom på 1800-talet. Luthers negativa syn på judarna var religiöst motiverad, utifrån att de avvisade Kristus.

– Det här försvarar inte Luthers synsätt, betonar Nygren och påpekar att hans uttalanden även kom att utnyttjas av 1900-talets nazister.

Martin Luther hade just fullgjort ett medlaruppdrag mellan två bråkande grevar då han, 1546, insjuknade och dog. ”Vi är alla tiggare” var det sista Luther skrev. Orden illustrerar egentligen Luthers teologi, menar Tomas Nygren.

– Frälsningen är av nåd och vi människor är inget annat än tiggare. Det vill säga vi kan inte presentera något själva för att frälsa oss, vi är totalt beroende av det Gud ger.

Ibland beskrivs Martin Luther som splittrare och upprorsmakare. Hur ser du på det?

– Detta är en djupt orättvis beskrivning. Då tar man inte i beräkning att kyrkan vid denna tid var djupt förfallen. Nästan alla tidigare förnyare hade romersk-katolska kyrkan gett utrymme, de hade fått bilda egna ordnar och egna rörelser inom kyrkan. Men denna tids romersk-katolska kyrka satt så fast i sitt eget förfall så att den inte förmådde hantera detta. Man kan säga att kyrkans sätt att hantera frågan tvingade Luther att starta ny kyrka fast han inte ville.

– Däremot är det en historisk sanning att i och med reformationen sker en kyrkosplittring.

Vad skulle Luther ha reagerat på om han besökt en protestantisk kyrka i Sverige i dag?

– Om man tänker på Luthers teologi skulle han fråga efter evangelium om Kristus, efter Bibeln och trons frukter. Han skulle fundera på om vi inte igen börjat blanda ihop vad Gud kräver – lag – och vad han ger – evangelium. Troligen skulle han mena att vi börjat koka ihop en egen soppa som i praktiken bygger på gärningslära.

– Han skulle också fråga efter vårt engagemang för samhälle och medmänniska.

I Sverige beskrivs Luther inte sällan som mörkermannen och det dåliga samvetet. Men Nygren underkänner den bilden.

– Huvudpoängen i Luthers budskap var ju förlåtelse och frihet. Inte bara frihet från saker utan också frihet till saker, till att följa Kristus och göra det goda.

Han hade inte någon aning om vad det skulle leda till.

Martin Luther

Född: 10 november 1483 i Eisleben , som ligger i Sachsen, Tyskland.

Yrke: Präst, munk, teolog, reformator.

Familj: Gifte sig med Katharina von Bora den 13 juni 1525. Tillsammans fick de sex barn och blev därigenom ett föredöme för den protestantiska prästfamiljen.

Dog: 18 februari 1546, 62 år gammal.

Vi måste våga tala om sex.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

Sexualiteten har alltid varit ett hett ämne. De senaste årtiondena har dess temperatur däremot ökat så pass drastiskt att vi i dag som ledare, kyrkor och samfund behöver tänka till rejält kring hur vi ska förhålla oss till den i förkunnelse och församlingsliv.

I den här delikata situationen finns det tre stora fallgropar, tre förhållningssätt vi som församlingar kan välja, som var och en på olika sätt skulle få allvarliga konsekvenser.

1. Vi säger något annat än vad Bibeln säger.

Dagens intensiva idiotförklarande av alla som på något sätt talar om ramar, normer, regler, rätt och fel inom sexualiteten, lägger naturligtvis en stark press på kyrkan att ändra sitt förhållningssätt för att inte upplevas föråldrad och mossig. Där föds tendensen att retirera till en betoning av allmänna bibelverser om kärlek, och tydligt undvika de mer specifika om hur denna kärlek ska levas ut.

Djupast sett går detta tillbaka till ett förändrat förhållningssätt till Gudsordet. Så länge vi ställer oss själva i mitten och låter skriften rotera runt oss, kommer vi enbart att leta efter – och acceptera – de bibelord som stämmer överens med hur vi redan har bestämt oss för att saker och ting ska vara.

Men när vi ställer bibelordet i mitten och väljer att själva snurra runt det, kommer vi visserligen inte alltid att ha de enklaste svaren eller de populäraste åsikterna. Men de som sätter oss fria.

Med detta perspektiv kommer vi inte till någon annan slutsats än densamma som hela den världsvida kristna kyrkan grundläggande har haft angående sexualiteten i tvåtusen år: att den är en gåva från Gud, men att forumet för den är äktenskapet mellan man och kvinna.

2. Vi säger rätt sak på fel sätt.

Sexualiteten bär i sig en komplexitet som gör den känslig att tala om. Det krävs en viktig balans mellan Bibelns tydliga budskap och respekten för den enskilde som lika älskad av Gud oavsett sitt sexuella uttryck. Tappar vi den balansen kommer vi att andas mer präktighet och självgodhet än kärlek.

Det kan aldrig försvaras, och det är värt att komma ihåg att samma bibelord som nämner exempelvis homosexualitet som synd, också nämner förtal.

Den grupp av människor som Jesus uttalade sig hårdast om – fariséerna – var den som just präglades av religiös stolhet och gärna pekade finger mot alla utom sig själva.

Jesus själv är vårt största föredöme här. Att han var ”full av nåd och sanning” (Joh 1:14) också när det gäller människor som syndat sexuellt, visar sig så tydligt och vackert i mötet med kvinnan som begått äktenskapsbrott (Joh 8). ”Inte heller jag dömer dig” är nåden, upprättelsen och nystarten. ”Gå, och synda inte mer” är sanningen, tydligheten kring rätt och fel, och att nåden aldrig legaliserar synd.

3. Vi säger ingenting alls.

Detta är fallgropen med högst riskfaktor i dagens frikyrka.

Man har en grundläggande åsikt i frågan men undviker att tala om den, för att slippa negativ publicitet eller undvika element som kan göra att Svensson studsar mot tron.

Därför retirerar man till tystnad på de kristna konferenserna och gudstjänsterna, eller reducerar ämnet till panelsamtal utan ställningstaganden, där alla åsikter lyfts men ingen högre än någon annan.

Det förhållningssättet kommer inte att bygga något annat än en skadlig svaghet i församlingens framtid. Inte minst i dess nästa generation som ska försöka navigera mitt i en stormvind av sexuell liberalisering, men lämnas helt utan vägledning, och utan en sanning som trots sin otidsenlighet ändå bär kraften att producera verklig frihet.

Vi måste våga tala om sex. Tala sanning. Tala i nåd. Tala med respekt. Tala i kärlek. Men tala.

Det krävs en viktig balans mellan Bibelns tydliga budskap och respekten för den enskilde som lika älskad av Gud oavsett sitt sexuella uttryck.

AF-kaos drabbar de funktionsnedsatta

Nyhet Arbetsmarknad. De har oftast svårast att få jobb. Men kaoset på Arbetsförmedlingen har medfört att nästan tusen personer färre med funktionsnedsättning får hjälp... onsdag 13/11 08:03

Svenske statsministern Olof Palme (t h) var en av de första västledarna som öppet anklagade israelerna för nazism, samtidigt som han med öppna armar välkomnade PLO-ledaren Yassir Arafat till Sverige. Foto: Bertil Ericson/TT

Om 68-rörelsen och EU:s relationer med Israel

Israelkommentar · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

I år har det gått sextio år sedan Europeiska gemenskapen och staten Israel slöt diplomatiska förbindelser. Att detta jubileum närmast gått spårlöst förbi har sina orsaker. Misstron mellan Europa och Israel är alltjämt stor och kan inte trollas bort av ett minnesår.

Ändå är det omöjligt att tänka sig en judisk stat utan Europa. Det var i Europa som tanken på en judisk stat först fick luft under vingarna, efter att den ungerske journalisten Theodor Herzl kallat samman till den första sionistkongressen i Basel, Schweiz, 1897.

Det skulle visserligen dröja ytterligare tjugo år innan regeringen i London utlovade stöd för ett judiskt nationalhem i mandatet Palestina, men när denna brittiska befästelse, under fredskonferensen i Sanremo, Italien, 1920, blev en del av folkrätten, hade grunden till en framtida judisk stat lagts. Grunden lades i Europa.

Men bilden av Europa som format det judiska folkets öde blir inte komplett utan att man även nämner Auschwitz-Birkenau, Buchenwald, Treblinka, Dachau, Theresiestadt, Bergen-Belsen etcetera. Det var i dessa dödsläger som ödet för miljontals judar beseglades av tyska bödlar, ofta i nära samarbete med den lokala befolkningen.

När de diplomatiska relationerna mellan den nya Europeiska gemenskapen (EG) och Israel etablerades 1959, hade det knappt gått fjorton år sedan nazisternas sista koncentrationsläger hade stängts i Europa. I både Europa och Israel ville man bygga en gemensam framtid i fred och trygghet.

Men det historiska minnet är kort. Som Tomas Dixon skriver i sin utmärkta bok Israel och hela världens framtid så förändrades relationerna mellan Israel och EU snabbt under slutet av sextiotalet och början av sjuttiotalet. Förändringen hade ingenting med folkrätt att göra, utan var i stället ett utslag av den så kallade 68-våren.

Konsekvenserna av denna studentrevolt har beskrivits ingående i denna tidning och behöver inte upprepas. Men ibland har man glömt hur genomgripande konsekvenserna var även angående synen på Israel. 

På samma gång som studentrevolten ville rasera traditionella borgerliga värderingar inom samlevnad och familjeliv, ville man även skrota geografiska och moraliska gränser. ”Imagine there are no countries and no religion, too” sjöng John Lennon, och studentrevolutionärerna höll med.

Synen på Israel kom därför att präglas negativt i dubbel bemärkelse eftersom den var ett uttryck för såväl nyspirande nationalism som gammal gudstro.

När Otto von Bismark under 1800-talet hade förklarat judarnas historia som det yttersta beviset för Guds existens, hotade således den judiska statens nyfödelse att omkullkasta 68-rörelsens vision om en ny värld, där det varken fanns några geografiska gränser eller någon gud. Israel var stötestenen.

Det var i kölvattnet av denna ung­doms­revolt som även EU:s inställning till staten Israel skulle komma att omdefinieras. Samtidigt som Israel i början av sjuttiotalet av Sov­jet­unionen och dess allierade anklagades för rasism på FN-nivå, bytte även Europa sida.

Efter Yom Kippur-kriget 1973 ställde man sig bakom Arab­för­bundets krav på israeliskt tillbakadragande till 1949 års gränser, trots att förbundets målsättning från första början hade varit densamma som för Hitler. Men när Hitler ville förinta det judiska folket nöjde sig Arabförbundet med att förinta den judiska staten.

I bakgrunden fanns naturligtvis även arabländernas oljevapen, men i grunden handlade det om en ideologisk kursändring som framför allt drabbade Israel. Mindre än trettio år efter att röken från de sista gasungnarna i Europas koncentrationsläger hade skingrats, anklagades de judar som hade överlevt infernot – och mot alla odds lyckats bygga upp en egen judisk stat – för rasism och nazism!

Bakom kritiken stod framför allt den nya vänstern. Svenske Olof Palme var för övrigt en av de första västledarna som öppet anklagade israelerna för nazism, samtidigt som han med öppna armar välkomnade PLO-ledaren Yassir Arafat till Sverige.

Alltsedan 1973 kan EU:s relationer till staten Israel närmast betecknas som schizofrena. På det officiella planet värnar man gärna ett nära samarbete, men i grunden ser man fortfarande Israel som det stora hindret till fred i Mellanöstern.

Samtidigt som man ser genom fingrarna med (och ekonomiskt stöder) palestinsk uppvigling till hat och terrorhandlingar, vill man göra livet svårt för den judiska staten, bland annat genom att ursprungsmärka varor från de omtvistade territorierna och indirekt uppmana till bojkott i stället för att stödja ekonomiskt samarbete mellan israeler och araber.

Det europeiska projektets huvudmål är inte längre att försvara det judiska folket mot en ny undergång – exempelvis genom att hindra Iran att skaffa kärnvapen – utan att egenhändigt försöka skapa fred i regionen, men på palestiniernas villkor.

När EU-kommissionen inkommande månad inleder en ny femårsperiod finns det därför ingenting som tyder på att den nya utrikespolitiska linjen med spanske socialisten Joseph Borrell (född 1947) i spetsen skulle förändras. Borrell representerar i allra högsta grad 68-generation och har som spansk utrikesminister drivit linjen av ett erkännande av en palestinsk stat.

Vill man hoppas på förändring bör man i stället rikta blickarna till nästa generation. Nyligen krävde tyska regeringspartiet CDU:s ungdomsförbund att Tyskland omedelbart ska flytta sin ambassad till Jerusalem. Kravet har en naturlig motivering: Israel har lika stor rätt som Tyskland att bestämma sin egen huvudstad, resonerade de tyska ungdomarna.

Senast om tjugo år är denna årsklass i regeringsställning. Förhoppningsvis firas därför nästa viktiga milstople mellan EU och Israel under mera gynnsamma förhållanden.

Mindre än trettio år efter att röken från de sista gasungnarna i Europas koncentrations-läger hade skingrats, anklagades de judar som hade överlevt infernot – och mot alla odds lyckats bygga upp en egen judisk stat – för rasism och nazism!

Richard Dawkins, brittisk biolog, författare och ateist, menar att det är en dålig idé att avskaffa religionen. Foto: Janerik Henriksson/TT

Nu är det upp till bevis för andra livsåskådningar

Ledare · Publicerad 00:00, 14 nov 2019

Världens mest kände ateist, Richard Dawkins, skapade nyligen stora rubriker. Det har han för övrigt kontinuerligt gjort sedan 1986, då hans bok Den blinde urmakaren först publicerades. Rubrikerna har konsekvent handlat om Dawkins kritik av Gud och allt vad religion heter.

Med bitsk ironi och slagfärdiga sarkasmer har Dawkins fört sin kamp mot religionerna och med sin effektiva retorik har han länge varit de nya ateisternas främsta talesperson.

Men den här gången var det annorlunda. En intervju i tidningen The Times har – till allas förvåning – rubriken: ”Att avsluta religionen är en dålig idé, säger Richard Dawkins”.

Han menar nu att om religionen avskaffas skulle människor kunna känna sig fria att göra dåliga saker, eftersom Gud inte längre ser dem.

Om den individuella människan är alltings mått – som den sekulära humanismen som Dawkins företräder hävdar – då innebär det att det saknas förpliktigande måttstockar!

Det är en välkommen insikt. Om vi förnekar Gud, blir moral enbart en följd av evolutionära processer och social betingning. Därmed förlorar den sin objektivitet och sin tyngd. Det blir som den situation som Domarboken beskriver, efter Mose och Josuas död, då relativism och kaos rådde i landet: ”Var och en gjorde vad han själv ansåg vara rätt” (Dom 17:6 och 21:25).

Dawkins uppvaknande på denna punkt illustrerar ett fenomen som följt oss under lång tid. Många vill avskaffa Gud och menar att det kan man göra utan att det behöver få några dramatiska följder. Det mesta i det mänskliga livet ska bara fortsätta som förut, tänker man, men nu lyckligt befriat från Gud.

Många filosofer har sett annorlunda på saken. Jean-Paul Sartre, den ateistiska existentialismens galjonsfigur, talar med ironi om människor som menar att ”ingenting ska behöva ändras för att Gud inte existerar”.

Och han fortsätter: ”Existentialisten, däremot, anser att det är mycket hindersamt att Gud inte finns, ty med honom försvinner varje möjlighet att leta efter några värden i en andlig himmel: det kan inte längre finnas någonting gott a priori, eftersom det inte finns något oändligt och fullkomligt medvetande som kan tänka sig det … Om Gud inte existerar är i själva verket vad som helst tillåtet” (ur Sartres bok Existentialismen är en humanism).

Ofta finns det en eftersläpning vad gäller idéer och deras konsekvenser. Det tar tid för tankar att slå rot, bära frukt och få ordentligt genomslag. Så har det varit med människovärdestanken, att alla människor är skapade till Guds avbild och därför bär en inneboende värdighet.

Samma process förekommer också åt andra hållet, när idéer avvecklas. Den västerländska kulturen har nu allt tydligare avvisat Gud, men haft lyxen att kunna leva med de positiva frukter som följt av just den kristna tro man vill avvisa. Men inte för alltid.

Det tidigare kristna Europa är i dag som en plockad blomma, vars rötter tappat kontakten med den näringskälla som tidigare utgjort dess liv. Nu inser till och med Richard Dawkins allvaret i situationen och erkänner att hans egen ateism inte kan ersätta kristen tro.

Den sekulära humanismen har alltför länge surfat på det kulturbygge som vilat på Bibelns undervisning och man har kunnat ta frukterna av gudstron för givna – samtidigt som man motarbetat just den tron.

Det går inte längre, den tiden är förbi. Nu är det skarpt läge. Nu är det upp till bevis för de olika livssynsperspektiven att på egna meriter visa vägen framåt.

Det har vi som kristna verkligen inga invändningar mot.

Den sekulära humanismen har alltför länge surfat på det kulturbygge som vilat på Bibelns undervisning och man har kunnat ta frukterna av gudstron för givna – samtidigt som man motarbetat just den tron.

Kämpa för ett bibliskt miljöansvar

Tro och Liv Klimathot. När svenska folket får klimatångest och oroas över klimatfrågan och framtiden, har vi som kristna ett bibliskt budskap att förmedla om förvaltarskap.... tisdag 12/11 00:00

Första signalen är mottagen efter magisk rymdpassage

Vardag För ett år sedan tog den amerikanska rymdsonden Voyager 2 klivet ut i den ”riktiga” rymden. Nu har sonden skickat tillbaka den mest detaljerade... måndag 11/11 08:00

Den spanska politiken verkar ha gått i baklås

Nyhetskommentar · Publicerad 00:00, 13 nov 2019

Regeringsfrågan är lika oklar som tidigare i Spanien efter söndagens nyval. Detta trots påtagligt starka högerframgångar för två värdekonservativa partier – dels kristdemokratiska Partido Popular (Folkpartiet) PP och dels dess nationalkonservativa och migrationskritiska utbrytarparti sedan 2013, Vox (latin för röst).

Bakom grundandet av Vox finns missbelåtna kristdemokrater över att moderpartiet PP aldrig infriade vallöftet om en mer fosterbeskyddande lagstiftning än den abortliberala socialisterna infört.

För att ta del av allt innehåll på hemsidan behöver du ha en prenumeration på Världen idag.

Ingen prenumeration?

Prova Världen idag gratis i en månad

Har du inget lösenord?

För att du som prenumerant ska kunna logga in på vår hemsida behöver du först välja ett eget lösenord. Detta gör man i vår digitala kundtjänst. Tveka inte att kontakta kundtjänst om du har några frågor.

Senaste nytt
Mest lästa just nu

Något av det vackraste kan ligga dolt precis var som helst.

Krönikor Flera kvällar levde han rövare på kajen då vi sjöng från Elidas däck. Denna stora båt som ihop med musik lockar folk att komma nära, hade även fått...