De utspel och pressmeddelanden som Svenska kyrkan nationellt kommunicerar utåt, överensstämmer inte med vad samfundets medlemmar i olika opinionsundersökningar anser att kyrkan ska föra ut.

Det hävdas i en rapport som nyss släpptes av medieinstitutet Timbro, "Om vägen om Gud. Svenska kyrkan och opinionsbildningen". Den utgår från en analys av kampanjer, uttalanden och pressmeddelanden från Svenska kyrkan centralt, liksom från en rad opinionsundersökningar om synen på Svenska kyrkan.

En av slutsatserna i rapporten är att kyrkan i stället för att lägga fokus på själavård och att sprida det kristna budskapet, vilket rankas högt av medlemmarna, tar ställning i frågor som kommer långt ner på önskelista, som internationella konflikter och politiska frågor, som miljö och sjukförsäkringsfrågor.

"Mycket tyder således på att Svenska kyrkan på biskopsnivå agerar som en politisk, opinionsbildande aktör från vänster gentemot sina medlemmar, snarare än representerar dem och verkställer deras preferenser – en struktur som för tankarna till ett toppstyrt politiskt parti", skriver rapportens författare, teologie doktor Annika Borg och religionshistorikern Eli Göndör.

Förklaringen ser de två i dels Svenska kyrkans historia, och dels att kyrkomötet fortfarande domineras av det socialdemokratiska partiet.

"Svenska kyrkans ledning följer i dag en riktning som söker sitt ursprung i engagemanget i olika studentrörelser: nej till vapenexport, kärnvapenavrustning, miljöpolitiskt engagemang, integrationspolitiskt engagemang, utrikespolitiska ställningstaganden (inte minst i Israel–Palestina-konflikten). Listan av exempel är inte uttömmande och placerar närmast uteslutande Svenska kyrkan i ett partipolitiskt sammanhang, där man i sakfråga efter sakfråga ansluter sig till partier med vänsterideologisk tillhörighet", menar skribenterna.

Från Svenska kyrkans håll har rapporten, som av ärkebiskop Antje Jackelén betecknas som "konspirativ", inte oväntat fått skarp kritik.

Bland annat menar samfundet att det är fel att se på vilket budskap som kommuniceras via pressmeddelanden, att kritiken i stora delar är alltför svepande, och att samhällsengagemanget bottnar i en teologisk övertygelse.

– Man kan inte jämföra kyrkan med ett parti, utan den finns i en särskild kontext. Och där måste vi, när vi agerar i frågor som verkar politiska, visa på den teologiska förankringen. För en sådan finns alltid, sa kyrkokansliets kommunikationschef Gunnar Sjöberg vid ett frukostseminarium på Timbro på torsdagen.

– Men vi kan inte varje gång hänvisa till bekännelseskrifterna och luthersk teologi. Det blir väldigt långa pressmeddelanden, om inte annat.

Och det som Svenska kyrkan väljer att satsa på centralt, har enligt Gunnar Sjöberg varken med medlemmarnas svåruttydda önskemål eller med kyrkomötets partipolitiska färgning att göra.

– Svenska kyrkan är inte som katolska kyrkan; det är inte påven som bestämmer. Och inte heller som det är i en del frikyrkor, där man kan säga att medlemmarna bestämmer. Utan det är i grund och botten en bekännelsekyrka, med rötter i Bibeln och bekännelsen. Det är det som i grunden bestämmer vad kyrkan ska tro och hur den ska agera.

På en punkt anser Gunnar Sjöberg dock att Svenska kyrkan kan bli bättre, utifrån det som lyfts fram i rapporten:

– Rapporten sätter fingret på en viktig sak, nämligen att kyrkokansliet och kyrkans ledning inte får glömma bort att teologiskt motivera det som kan uppfattas som aktivism och som rapporten också beskriver som aktivism.