Provita är en av de organisationer som anmält Sverige till Europarådets sociala kommitté för brott mot Europarådets sociala stadga om skyddet för hälsa. Bland annat pekar Provita på att ett fåtal foster som aborteras sent i en graviditet visar livstecken, som att de kippar efter andan eller rör på sig. Ändå försöker man inte rädda dem till livet eller sätta in smärtlindring, skriver man.
– Själva livsduglighetskriteriet, att barnet kan överleva utanför livmodern, är mycket missvisande i situationen. Begreppet behöver kompletteras med begreppet liv, när livet börjar, och livstecken, det vill säga tecken på mänskligt liv, säger Ruth Nordström i en kommentar till hur man drar gränsen mellan rätten till abort och möjligheten att rädda förtidigt födda barn.
– Regeringen skriver i sin svarsbilaga på vår anmälan om "nackdelar" vid abortmetoder. En av dessa nackdelar är alltså att det aborterade barnet kan visa livstecken, som att kippa efter andan eller visa reflexmässiga rörelser. Det är skrämmande cyniskt att läsa regeringens och Marc Bygdemans svar. Hur hanterar vi dessa små människoliv? Hur kan barnets kippande efter andan och rörelser tolkas som något annat än tecken på liv?

För att slippa dilemmat med att låta aborterade foster självdö, har svenska vårdmyndigheter diskuterat möjligheten att döda det ofödda barnet med hjälp av en injektion av kaliumklorid i fostrets hjärta, berättar Ruth Nordström.
– När samma situation diskuterats i Norge nyligen har man lagt fram ett lagförslag för att förbjuda alla aborter efter 21 veckor och 6 dagar. Lagstiftningen utarbetades efter flera klagomål om sena aborter där de aborterade barnens hjärtan fortsatte att slå mellan 45 och 90 minuter efter födseln.

Eva Janzon
eva.janzon@varldenidag.se