På torsdagseftermiddagen inleddes Israels Vänners årliga konferens med flagghissning till basuners ljud, den karaktäristiska shofarblåsningen, samt den hebreiska och svenska nationalsången. Folket strömmade in för att i första samlingen lyssna till Mikael Järlestrand, sångarpastorn från Malmö. Hans ämne, "Att möta Gud ansikte mot ansikte", mynnade ut i Jesus-bilden. På kvällsmötet medverkade Järlestrand med sång, som det verkade i sitt esse, där han på ett varmt och fullödigt sätt gav Jesusbilden röst i till exempel "Jag gick i dag där Jesus gått".
Daniel Alm, ledare för Pingst-Fria församlingar i samverkan, sammanvävde på ett personligt sätt sin egen härkomst från Björköby på Sydsvenska höglandet - med rötterna i den kristna tron i orden "... hedra din fader och din moder..." . Respekten för kristenhetens judiska rötter målades fram.
Konferensens gästtalare var Israel Pochtar från Ashdod vid södra Israels västkust. Pochtar är själv född på Krim, i dåvarande Sovjetunionen. Ett par generationer tidigare hade hans släkt flytt från Tyskland, via Polen österut och klarat sig genom världskrig. Hans föräldrar var sekulariserade judar, hans Farmor djupt troende på Jesus.
I tonåren sökte Israel själv sanningen, kom till tro och gick i bibelskola i Estland, där han mötte sin hustru. Familjen har tre barn. 1995 gjorde de aliyah, immigrerade till Israel och bosatte sig i Tel Aviv. Israel Pochtar var brinnande i sin tro och evangeliserade, men befann sig på ett hårdbearbetat fält. Så småningom kallade Herren honom och familjen, tillsammans med ett par familjer till, att flytta till Ashdod 2005. Under dessa tolv år har förändringarna gått snabbt. I dag finns en församling, Beit Hallel, med 300 medlemmar. En församling som sjuder av liv och av social/diakonal verksamhet. De bjuder in till fester, särskilt vid de större högtiderna. De har nyligen kunnat skaffa en stor byggnad, som är under renovering, till centra för verksamheten.
Denna församling har grundat flera andra och det finns nu sju församlingar bort till Eilat. Detta nätverk heter just "Voice of Judah".
– Att vara messianskt troende innebär för oss judar att vi är och har vår judiskhet, förklarar Pochtar. Därtill har vi funnit Jesus Messias som ni kallar Jesus Kristus, som vår Frälsare. Vi tror på evangeliet.
Tidigare var det sällsynt med messianska judar i Israel. Men på en generation har tiderna förändrats.
– Vi lever i ett demokratiskt land och det är en orsak till att det har blivit lättare att vara messiastroende jude, samtidigt som vi upplever trakasserier och förföljelse från ortodoxa.
– Men polis och advokater kommer till vår hjälp, säger Pochtar.
De profetiska orden får en skakande uppfyllelse. Sakarja bok handlar om hur Israels folk återvänder till landet, till Sion och kapitel 9 handlar just om Ashdod och Juda land. Den Messianska rörelsen växer, inte bara i Israel utan också bland judar i diasporan, kringspridda i världens alla länder.
I Israels Pochtars tal framkommer de eskatologiska perspektiven, som i lördagskvällens nattmöte med temat "A light for the gentiles" - "Ett ljus för hedningarna".
Ulf Cahn från Keren Hayesod, Förenade Israelinsamlingen, talade under fredagseftermiddagen. Denna organisation grundades 1920 i London, ungefär samtidigt som Israels Vänner, i syfte att bistå invandringen till landet. Ulf Cahn hade en värdefull genomgång av Israels moderna historia. 1897 hölls första Sionistkongressen och Teodor Herzel blev den politiska sionismens fader, en slags nutida Moses. 1917 klubbades Balfour-deklarationen igenom, som var det första politiska dokumentet som stadgade rätten till ett israeliskt land.
En genomgång av händelser under 30-40-talen gav en initierad bild av händelserna som föregick FN:s delningsplan 1947 och statens bildande 1948.
Ulf Cahns teckning av Jerusalems enande som en Israelisk huvudstad 1967, blev för många av deltagarna slående. Under 3000 år är Jerusalem centrum för det judiska folket. Under 2000 år har de inte haft tillgång till staden, men sedan 1967 är Jerusalem återigen i centrum.
Annelie Enochson, tidigare kristdemokratisk riksdagsledamot, talade om FN:s flyktingorgan UNRWA, i ett större perspektiv. UNCHR finns till för världens alla 65 miljoner flyktingar. Men UNRWA bildades specifikt 1949 för 700 000 palestinska flyktingar, som, på grund av att definitionen ärvts, nu omfattar cirka fem miljoner palestinier. Något som Enochson menade var ett uttryck för särbehandling.
Sverige är en av de största donatorerna till denna verksamhet och anslår 400 miljoner skattekronor varje år.
Enochson menade att det problematiska med världssamfundets stöd till palestinierna är att det till stor del går till hatets och terrorns spridning och glorifiering. Bland annat genom att undervisningen i skolor är kryddad med hat mot de judiska grannarna. Terrorister görs till ideal, och deras familjer stöds med årliga och livslånga bidrag med hänvisning till att myndigheten ser det som sitt "sociala ansvar".
– Detta FN:s stöd ligger långt från FN:s ursprungliga målsättningar att verka för fred, menade Enochson och hänvisade till UN Watch, en oberoende organisation som synar FN:s verksamhet.
Flera av Israels Vänners företrädare och kända förkunnare talade på konferensen. Göran Duveskog, som just kommit ut med boken "Israel - miraklet vid Medelhavets stränder", talade med ögonblicksbilder från Bibelns profetord över ämnen, vars röda tråd var "fullbordan".
KG Larsson förklarade skrifterna och vandrade i den profetiska världen. "Den röda kvigan" är ett specifikt ämne som också behandlas i hans senast utkomna bok. Det rör sig om det judiska templets fullbordan och Messias återkomst.
I ett seminarium på lördagseftermiddagen aktualiserades läget i Israels Vänner. Martin och Marita Antblad rapporterade från Hotel Orit i Netanya. Dan Johansson talade om det sjudande intresse som finns i Sverige, nätverksgruppernas aktiviteter och rörelsens behov av att komma ut med rättmätig och saklig information vad gäller Israel. Under konferensdagarna kom det in cirka 250 000 kronor i kollekter till projekt som Israels Vänner stöder i och för Israel.